Med sitt utspel i Almedalen om ett avtal mot vinster i skolan har vänsterledaren Nooshi Dadgostar detroniserat statsminister Magdalena Anderssons liknande utspel om vinsterna dagen innan. Genom att ge sken av att ett avtal om avskaffade vinster är ett villkor för regeringsbildningen, hoppas Dadgostar att hon ska få erkänsla i opinionen för att regeringen utlovar att ett sådant förslag ska läggas fram, trots att regeringen redan tillsatt en utredning om detta. Det är ett skickligt politiskt taktiserande som Magdalena Andersson kan få svårigheter att hantera opinionsmässigt. Vi kan jämföra med hur Dadgostar skaffat sig cred för Ardalan Shekarabis (S) strävanden att höja de lägsta pensionerna.

Läs även: Kommentar: Nooshi Dadgostar i Almedalen – om det förflutnas segrar

Det verkar finnas en listig uträkning från Dadgostar att ett avtal mot vinsterna med S, MP och C skulle kunna ha likartad sprängkraft som en överenskommelse om pensionerna – annars kommer V inte att släppa fram Magdalena Andersson (S) som statsminister. Hennes kaxiga kalkyl bygger på att de socialistiska partierna (inklusive Centern) får majoritet i riksdagen (vilket är långtifrån säkert). Eftersom oppositionen säkert kan antas rösta emot Andersson behövs det bara några få röster ytterligare i riksdagen för att hon ska få en majoritet mot sig. Dessa röster hotar Dadgostar att leverera om det inte blir ett tillräckligt kraftfullt avtal mot vinsterna.

Läs även: Kommentar: Ulf Kristersson i Almedalen – ett motgift mot kaos

Var det inte något liknande som rörde sig i Annie Lööfs (C) huvud efter förra valet? En del bedömare spekulerade då kring Lööfs ambitioner att genom utpressningstaktik göra sig själv till statsminister. Rent teoretiskt skulle Dadgostar kunna försöka att villkora en S-regering med att hon själv blev statsminister. I praktiken skulle hon misslyckas eftersom oppositionen inte behöver rösta emot Andersson utan kan lägga ned sina röster. Dessutom visar det sig i Almedalen att Dadgostar inte besitter den retoriska förmåga som skulle fordras. Talet gick långsamt och hon tittade mycket i sitt manus under framförandet.

Dadgostar har statsrättsligt sett inte den ultimativa makt som hon ger sken av. Det hela avgörs istället av hur hennes förhandlingsförmåga gestaltar sig i praktiken. Kräver hon för mycket kommer regeringsbildningsuppdraget att överlämnas till Ulf Kristersson (M). Han är inte trakterad av Dadgostars och Anderssons vinstförbud. Inte heller Centern är det. En omröstning om Kristersson kan då kanske resultera i att C lägger ner sina röster. Kristersson blir då statsminister genom Dadgostars dogmatiska agerande.

Läs även: Kommentar: Magdalena Andersson i Almedalen – en svensk Donald Trump?

Magdalena Andersson kommer troligtvis inte att lyssna på Dadgostars utpressningsförslag. Hon har anledning att visa Dadgostar vem som bestämmer var skåpet ska stå. Här har hon dessutom chansen att reducera Vänsterpartiet till den roll som dörrmatta som borde ha varit naturlig hela tiden. Det kräver dock att hon kan presentera en retoriskt övertygande berättelse om hur illistigt Dadgostars förslag i själva verket är. Vi ser fram emot ett eventuellt gräl om detta med förhoppningen om att det försvagar det socialistiska lägret ordentligt.

Magdalena Andersson borde i varje fall sätta Nooshi Dadgostar på plats.