Olof Palme mördades i hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986. Många teorier har under årens lopp framlagts om vem som stod bakom mordet. Men ofta saknas en förklaring till varför mordet skedde just på Tunnelgatan. Istället har man pekat ut mer eller mindre fantasifulla personer eller organisationer som tänkbara konspiratörer.

Läs även: Lidström: Det är onaturligt att gå obeväpnad

Teorierna skulle jag vilja dela in i fyra huvudkategorier:

• En stor och välorganiserad konspiration
• En mindre och delvis improviserad konspiration
• Ett improviserat mord
• Mördaren stämde träff med Palme

Teorierna om en stor konspiration har haft en stark attraktionskraft trots att de egentligen är ganska abstrakta och inte går in på konkreta detaljer om alltifrån biografen Grand till makarna Palmes promenad längs Sveavägen till Tunnelgatan. Man har framkastat att det var Säpo eller kretsar inom polisen, militären eller reaktionära grupper inom näringslivet som organiserade mordkomplotten. Här kan man misstänka att en viss personlig animositet mot ”högeretablissemanget” kan ligga bakom dessa teorier.

Paradexemplet på en stor konspiration är emellertid det så kallade kurdspåret. Det gick ut på att PKK, som då hade begått två mord på avhoppare i Sverige, hade organiserat en stort upplagd sammansvärjning mot Palme. Idén skulle spaningsledaren Hans Holmér ha fått från före detta kabinettssekreteraren Sverker Åström, enligt boken ”Diplomaten” (2018) av Anders Sundelin, som på fråga från Holmér om tänkbara terrororganisationer svarat ”PKK”. Det är anmärkningsvärt både därför att Holmér först var inne på helt andra perspektiv och därför att teorin var så svag att han till slut fick avgå i brist på resultat.

Strax efter mordet förklarade Holmér i en kvällstidning att han funderat på hur en välorganiserad underrättelsetjänst eller liknande sammanslutning rimligtvis skulle ha gått tillväga för att mörda Palme. Han hade kommit fram till att Palme skulle ha skjutits på Riksbron från en bil på Vasabron av en skytt med gevär försett med kikarsikte när Palme var på väg till jobbet från Gamla Stan. Det skulle förutsätta konventionell spaning kring offrets vanor och uteslöt skuggning med hjälp av en hop walkie talkie-försedda agenter.

Ändå slog Holmér och många andra in på hypotesen om den stora och välorganiserade konspirationen. Att komma åt kurderna verkade då ha blivit ett självändamål, som under en längre tid därefter drevs av förläggaren Ebbe Carlsson, som var bekant med Åström, ett projekt som till slut resulterade i justitieminister Anna-Greta Lejons avgång.

Alla andra teorier inom kategorin stora konspirationer borde också ha fallit på samma grund. Det gäller olika varianter av polisspåret, Säpo-spåret, Sydafrika-spåret, Ustasja-spåret, KGB-spåret och Stay-behind-spåret samt Alf Enerström och andra enskilda Palmehatare. Men så länge teorierna hölls på ett abstrakt plan undgick företrädarna att behöva förklara varför mordet begicks på just Tunnelgatan. Det naturliga hade varit att Palme hade skjutits inom ”den gyllene triangeln” av Västerlånggatan, Rosenbad och riksdagshuset, där han hade överenskommit med Säpo att han inte skulle ha säkerhetsvakter.

Läs även: Essä: En berättelse om Norges och Kurdistans kamp för frihet

Polisprofessorn Leif GW Persson har i sina romaner och i TV-programmet ”En pilgrims död” lanserat en teori om ett mera improviserat mord begånget av kretsar inom Säpo med ansvar för livvaktsskyddet. Någon där skulle ha fått höra att Palme på kvällen skulle gå på bio och därpå beordrat en hejduk att skugga och skjuta Palme. Teorin faller dock på att Palme inte visste att ett biobesök planerades förrän han kom hem. Därtill var mordet amatörmässigt organiserat med långvarig tvekan efter att makarna Palme lämnat biografen, varvid de hade kunnat ta en taxi eller blivit avhämtade av någon med bil och därför inte kunnat skjutas av konspiratörerna.

Det mest troliga förefaller alltså vara att mordet var improviserat och utfördes av en ensam gärningsman. När Holmér avpolletterats i mars 1987 fick spaningsledningen snart upp ögonen för den alkoholiserade den tidigare dömde dråparen Christer Pettersson. Hypotesen var att Pettersson hade fått syn på Palme när denne gick in på biografen Grand. Därefter hade han nästan två timmar på sig att skaffa ett vapen och sedan följa efter Palme för att skjuta honom just innan han skulle ha kunnat gå ner i tunnelbanan.

Teorin bygger på Lisbeth Palmes utpekande av Pettersson, medan ett vittne som befann sig en bit in på Tunnelgatan och såg den flyende mördaren bestämt förnekar att det var Pettersson. Han kände honom till utseendet eftersom de bodde i samma område. Något egentligt motiv för Pettersson har inte kunnat fastställas och inte heller varifrån denne skulle ha fått mordvapnet.

En annan tänkbar ensam gärningsman är profilen GH som uppges heta Christer Andersson. Han bodde i närheten, ägde en .357 Magnum, liknade Pettersson och hade inget alibi. Andersson hade dessutom spekulerat på aktiebörsen och förlorat en del pengar när Palmes regering dagen innan hade höjt omsättningsskatten på aktier från 1 till 2 procent. Han ignorerade polisens förfrågan om att få provskjuta hans revolver och hävdade senare att han sålt den till en okänd köpare vid Operakällaren. Andersson begick självmord 2008. Någon efterlysning av en revolver med det aktuella serienumret tycks inte ha gjorts av polisen.

Ännu en ensam gärningsman pekades 2018 ut av journalisten Thomas Pettersson i magasinet Filter. Det var den så kallade Skandia-mannen Stig Engström som tidigare figurerat som vittne. Denna teori tog chefsåklagare Krister Petersson fasta på och dekreterade vid en presskonferens i juni 2020 att Engström sannolikt var mördaren. Eftersom denne var avliden lades Palmeutredningen ner.

Teorin förefaller vara mycket osannolik. Engström skulle ha arbetat över på Skandia för att dagen därpå resa till fjällen. Men han skulle ändå varit beväpnad med en kraftig revolver och när han kom ut på Sveavägen skulle han ha sett makarna Palme, varvid han snabbt bestämde sig för att skjuta dem båda eller åtminstone Olof Palme. Därefter försökte han komma i kontakt med poliserna på brottsplatsen för att få vittna.

Ett alternativt scenario är att Engström tidigare under kvällen varit ute på stan och sett Palme vid Grand, skaffat en revolver, följt efter ifrån Grand, sprungit före in på Skandia genom en bakdörr, checkat ut genom vakten vid huvudentrén och kommit ut i rätt ögonblick för att skjuta Palme. De små tidsmarginalerna gör teorin ännu mer osannolik. Det verkar som om hans otillförlitliga uppträdande mot polisen varit tungt vägande för att peka ut honom som mördare.

Slutligen en teori som lanserats av journalisten Gunnar Wall är att Palme stämde träff med mördaren vid Tunnelgatan. Det skulle förklara varför makarna Palme inte tog tunnelbanan till Gamla Stan och sneddade över Sveavägen. Wall menar dessutom att vittnesuppgifter gör gällande att Palme samtalade med mördaren innan skotten föll. Men något telefonsamtal om mötesplats från Palme efter att biobesöket bestämts går inte att belägga.

En ännu mer brokig variant på detta tema har framförts i en roman av Lena Andersson med titeln ”Koryféerna” (2022). Här utmålas en konspiration inom S-rörelsen för att få bort Palme och han skulle få ett ultimatum på Sveavägen. En missuppfattning medförde att han istället blev skjuten.

Det går tydligen att få uppmärksamhet med hjälp av Palmemordet ännu 37 år efteråt.

Läs även: Springare: Att skapa en syndabock till skydd för rikspolischefen