Finansminister Magdalena Andersson (S) försöker i sin rapport om fördelningspolitik och jämlikhet från i maj 2021 ta ett ideologiskt grepp med inriktning på utjämning. Första avsnittet i rapporten har rubriken: ”Jämlikhet är socialdemokratins bärande idé”. Arbetsgruppen under Anderssons ledning skriver:

En viktig skillnad mellan den socialdemokratiska frihetssynen och den liberala är att vi inte nöjer oss med att alla i teorin har samma medborgerliga rättigheter. Vi eftersträvar jämlika och rättvisa utfall. Det räcker inte att alla barn har rätt att gå i skolan. Alla barn ska också klara skolan.

Det är naturligtvis förtänksamt att exemplifiera ”lika utfall” med skolan och inte med medborgarnas ekonomiska strävanden, Men framställningen bygger på en bok av Per Molander, som från att ha varit en relativt opolitisk statstjänsteman. alltmera blivit en blindivrande socialdemokratisk ideolog (”Ojämlikhetens anatomi”, 2015). Dock är upplägget i rapporten försiktigt. Att förorda nästan lika löner och andra ekonomiska utfall hade annars kunnat uppfattas som en ytterlighetsståndpunkt.

Läs även: Nima Sanandaji: Bidragsfusket måste stävjas och skatterna sänkas

Men jämlikhet i den socialdemokratiska traditionen är ändå ganska problematisk, vilket partiet kunnat kringgå genom att undertrycka diskussionen om konflikten mellan jämlikhet i utfall och förtjänstprincipen. Att få belöning efter förtjänst är en rättviseprincip. Denna konflikt mellan jämlikhet och rättvisa har i den socialdemokratiska idédebatten regelmässigt kunnat undvikas genom det enkla knepet att hävda att utjämning är rättvisa – eller åtminstone ”social rättvisa”. Diskussionen har då kunnat riktas mot detta sidospår som uppenbarligen attraherat den ideologiska delen av socialdemokratin. Och Magdalena Andersson verkar vilja satsa på denna diskussion även om den lätt blir teknisk och invecklad.

För att möta denna ansats på ett konkret plan är en möjlighet att introducera narrativet i den klassiska berättelsen om den lilla röda hönan från 1874. ”Sagan om den lilla röda hönan” finns dessutom utgiven som barnbok. Men innehållet sågs på sin tid som så förgripligt att planerna på en nyutgivning i SAF:s regi i början på 1980-talet ställdes in när vänstern gick till attack mot SAF som en följd av organisationens angrepp på den offentliga sektorn.

Läs även: Nordling: Utsläppsrätter och koldioxidskatter är två olika saker

I korthet handlar allegorin om hur den lilla röda hönan hittar några vetekorn på gårdsplanen vid bondgården där hon vistas tillsammans med gåsen, katten och hunden. Hon ber i tur och ordning dem om hjälp med att så kornen men de avböjer med olika undanflykter. När säden vuxit upp och det är dags för skörd får hönan samma svar av de andra djuren. Hönan får själv kämpa med skörden. Likadant går det med hjälp att köra säden till kvarnen. Men när hönan med bagarens hjälp fått fram en väldoftande kaka av mjölet vill alla de lata djuren vara med och äta upp den. Det motsätter sig hönan och delar kakan med mjölnaren och bagaren istället.

Läs även: Nordling: Hur blir Magdalena Andersson som statsminister?

Den socialistiska kritiken av denna fördelningsprincip har dock hittat ett effektivt grepp att tillintetgöra den lilla röda hönan. Hon sägs vara egoistisk som inte vill dela med sig och härigenom bidra till ökad ojämlikhet. Mot detta moraliserande står borgerligt tänkande personer sig slätt. Det som återstår för dem är att kvirra över de skatter som blir följden av det socialistiska tänkesättet.

Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör