I mars 2019 intogs det sista IS-fästet i Syrien och flera aktörer meddelade att IS nu var besegrat och inte längre utgjorde något stort hot vare sig i Syrien eller Irak.
Vi som följt och följer IS visste dock att detta var uttalanden mer ägnade att lugna omvärlden än beskriva en faktisk verklighet.
Sedan dess har också IS på olika håll utfört attacker, avrättat gisslan och fortsatt att göra i synnerhet nordöstra Syrien och delar av centrala Irak till mycket osäkra områden. Till det kan läggas det pågående lågnivåkriget i Sinai, där egyptisk polis och militär misslyckats med att få bukt med IS.
Läs även: Norell: Syrien efter inbördeskriget – en knarkstat
Hur svårt det är att helt besegra en rörelse som – trots stora förluster och förlorad fysisk mark att kontrollera – visades nyligen av en attack av IS mot ett fängelse i staden Ghweiran i nordöstra Syrien. Fängelset har hundratals IS-fångar, däribland minderåriga barn, och ligger i ett område som kontrolleras av Syrian Democratic Forces (SDF), en styrka som utgör den militära grenen av Syrian Democratic Council (SDC). Attacken ledde till att ett okänt antal IS-krigare kunde fly, även om ett hundratal rymlingar kunde infångas, och visar på ett långsiktigt problem med situationen i ett område som omfattar provinserna Hasakah och Deir-al-Zour i Syrien och delar av det angränsande Irak.
SDC har i dag inte tillräckligt med resurser för att både kontrollera de fängelser där IS-anhängare finns, och samtidigt effektivt patrullera området och säkerställa att IS inte kan återkomma. Gränsen mellan Irak och Syrien är lång och i många stycken obevakad och det finns gott om ”sleeper-cells” som IS kan aktivera vid behov, som inför attacken mot Gweiran. När IS sista fäste Baghouz intogs utlovades stöd från den internationella koalition som bekämpat IS, till de kurdiska styrkorna i området. Det var ett stöd som skulle innefatta både återuppbyggnad, säkerhetsstyrkor och, inte minst, ett juridiskt system för att säkerställa att fängslade IS-anhängare togs om hand på ett rättssäkert sätt.
Det har inte fungerat som det var tänkt och det finns flera skäl till det: pandemin, ett allt mindre engagemang från USA och nu i år Rysslands anfall på Ukraina.
Attacken i Gweiran var inte den första signalen om ett alltmer aktivt IS. Mindre attacker mot polis- och säkerhetsstyrkor samt civila företrädare för SDC har pågått en längre tid, och vad fängelseattacken visar först och främst var att det taktiska stöd SDF fått inte varit tillräckligt. Detta beror delvis på att koalitionen både underskattat IS kraft och potential och samtidigt överskattat sin egen förmåga att hålla eventuella återstående IS-hot på en hanterbar nivå.
Attacken visade också på det faktum att koalitionen varken har någon strategisk plan för att lagföra och straffa IS-anhängare eller för att kompensera IS offer och säkra området juridiskt, politiskt och säkerhetsmässigt.
För att kunna genomföra allt detta, något som också utlovades 2019, krävs flera åtgärder.
Läs även: Ahmed: Svenska islamister propagerar för ”det framtida kalifatet”
För det första – och mest akut – ta hand om de många tusen invånare i Hasakahprovinsen som tvingats fly sina hem på grund av striderna.
För det andra, ta fram en långsiktig strategisk säkerhetsplan för området som innebär en betydligt bättre koordination mellan SDF/SDC, koalitionen och irakiska myndigheter. Det sistnämnda inte minst viktigt då IS har ökat sina attacker även i Irak.
För det tredje, öka det taktiska stödet (både manskap och material) till SDF så att de fängelser och fångläger där IS-anhängare hålls inspärrade kan säkras, samt öka trycket på de länder som har medborgare där att antingen ta hem dem eller formellt ge ansvaret för deras vidare öden till SDC. I synnerhet måste minderåriga tas om hand och antingen omplaceras och släppas fria eller – för minderåriga från Europa och andra delar utanför Syrien – återbördas till de länder varifrån de själva eller deras föräldrar kom.
För det fjärde, vid behov, utöka de läger och fängelser där IS-anhängare hålls för att bättre se till att dessa uppfyller åtminstone basala krav på säkerhet för både vakter och fångar.
Läs även: Norell: Islamiska statens nye ledare mötte våldsam död
Och till sist, inse att utan ett omfattande långsiktigt stöd innefattande politisk, social, ekonomisk och juridisk hjälp, kan inte IS besegras i längden. Det stöd IS fortfarande har kan inte negligeras om en permanent seger i detta ideologiska krig ska vinnas.
