Facebook noscript imageNorell: Moralen i att bekosta Rysslands angreppskrig
Magnus Norell
Krönikörer
Norell: Moralen i att bekosta Rysslands angreppskrig
En invånare passerar framför ett utbombat hus i Mariupol. Foto: Gustav Mårtensson / Alexei Alexandrov/AP/TT
En invånare passerar framför ett utbombat hus i Mariupol. Foto: Gustav Mårtensson / Alexei Alexandrov/AP/TT

EU:s sanktioner tillåter än så länge import av rysk olja och gas, och med stigande priser är denna import en guldgruva för Ryssland. Samtidigt knorrar vissa EU-länder över det höga priset för befintliga sanktioner. Men ska vi vinna över Ryssland krävs fortsatt enighet, skriver Magnus Norell.

Det tog bara några dagar efter den ryska invasionen av Ukraina för EU, USA och andra västländer att införa sanktioner mot Ryssland. Rubelns värde rasade och det förutspåddes att den ryska ekonomin var på väg att kollapsa. Men nu, fyra månader efter krigets början, har det visat sig att den ryska ekonomin har klarat sig förhållandevis bra. Detta samtidigt som den ryska blockaden av Ukrainas svartahavskust effektivt strypt Ukrainas utrikeshandel.

Läs även: Ukraina blockerar rysk gas – naturgaspriserna stiger

Det gäller exempelvis viktiga livsmedel som vete, solrosolja och olika former av gödsel, och det drabbar främst fattiga länder i Afrika och Asien som är beroende av att importera dessa råvaror. Det ryska angreppet på Ukraina kommer, om inget görs, att leda till svält och stort nödlidande hos människor som inte har något med kriget att göra.

Att Ryssland lyckats hålla igång sin ekonomi så pass bra trots sanktionerna handlar framför allt om att rysk olja och gas fortfarande kan exporteras, även till EU-länder. Ryssland har slutat rapportera sin handelsstatistik, men siffror från Rysslands handelspartners visar att medan export till Ryssland har minskat, har importen ökat så mycket att Ryssland har ett kraftigt handelsöverskott och det beräknas att landet tjänar cirka en miljard US$ om dagen på export av olja och gas. Pengar som hjälper Putin att hålla igång kriget och samtidigt bygga upp en buffert för när sanktionerna börjar bita än mer. Tidningen The Economist beräknar att rysk import har minskat med cirka 44 procent och exporten ökat med ungefär 8 procent.

Det här beror dels på att EU:s sanktionspaket ändå tillåter rysk export av olja och gas till resten av världen, dels att även EU tillåter fortsatt import av olja och gas. Beslut har tagits om att fasa ut oljeimporten, men det kommer att dröja och när det gäller gasimport har den fortsatt på grund av att flera länder, som Ungern, är ovilliga att stöta sig med Ryssland, trots invasionen. Eftersom priset på olja och gas dessutom har stigit tack vare kriget, har Rysslands faktiska inkomster ökat. I praktiken kan således Ryssland finansiera sitt krig genom fortsatt olje- och gasexport till vissa EU-länder.

Läs även: Alla partier vill att Sverige gör sig oberoende av rysk olja och gas

Resultatet av detta är att det ryska handelsöverskottet har ökat de senaste månaderna, samtidigt som kriget pågår. Institute of International Finance (iif), räknar med att Rysslands så kallade bytesbalansöverskott 2022 kommer att ligga på 250 miljarder US$, mer än det dubbla jämfört med 2021. I klartext: sanktionerna och kriget har ökat på Rysslands positiva handelsbalans. Det enda som kan ändra det är att ännu tuffare sanktioner införs. Men även om sådana åtgärder skulle bli av, så skulle effekterna inte märkas fullt ut förrän tidigast i början av 2023, och då har Putin hunnit skaffa sig ett ordentligt kapital för att fortsätta kriget.

Att länder som Ungern med sin Putinvänliga president Viktor Orbán är ovilliga att stöta sig med Ryssland är kanske ingen överraskning. Men muttranden om att priset för att straffa Ryssland hårt för kriget (för att inte tala om de krigsbrott ryska stridskrafter begått och begår) är för högt har även hörts från Italien och Frankrike. Från det hållet har hörts förslag om att omvärlden kanske måste låta Ryssland behålla åtminstone delar av Ukraina som man ockuperat, som Krim och Donbass, för att hitta en förhandlingslösning.

Läs även: EU:s beroende av rysk naturgas, olja och kol – ett hot

Det trots allt snabba och tuffa svaret från EU och Väst på det ryska angreppet var en överraskning för Ryssland, och tillsammans med det sega ukrainska motståndet har det bidragit till att försvaga Ryssland. Att bibehålla det trycket, och helst öka det, innebär den bästa möjligheten att tvinga fram ett ryskt nederlag och för lång tid framöver hindra Ryssland från att fortsätta sin aggressiva och expansiva politik gentemot grannländerna. Avgörande är därför att Väst lyckas hålla ihop och samköra en politik som leder fram till ett ryskt nederlag och ett fortsatt fritt Ukraina.

Men ju längre kriget pågår och ju högre priset blir för Väst, och i synnerhet för EU, att upprätthålla trycket på Ryssland, desto svårare blir det att hålla ihop denna koalition.

Magnus Norell

Adjunct scholar vid The Washington Institute och Senior policy advisor vid European Foundation for Democracy (EFD) i Bryssel.