Trots att skatterna redan är höga i Sverige kommer regeringen att gå till val på ytterligare skattehöjningar. Dessa skattehöjningar motiveras med att de betalas av de rika, men slår i praktiken mot medelklassen. Förändringar i beskattningen av investeringssparkonton (ISK) är ett exempel – bankskatten och fastighetsskatten två andra.

Låt oss börja med bankskatten. Den sägs vara ett sätt att få de rika bankerna att bidra mera, för visst har de råd med det? Ett argument mot dess införande är förstås att skatten driver investeringar och verksamhet bort från Sverige. Nordea har redan lämnat och blotta risken för införandet av en bankskatt får nya företag inom fintech (finansteknik) att se Sverige som ett mindre attraktivt land att starta verksamhet i.

Men bankskatten underminerar inte bara näringslivets konkurrenskraft, den slår också mot landets småföretagare. Som jag har skrivit i en aktuell studie för Svenska Bankföreningen kommer kostnaden för bankskatten att läggas på kunderna. Medan det i teorin är en skatt på de rika bankerna som har råd att betala mera, kommer resultatet att bli att små och medelstora företags lånekostnader höjs.

Läs även: Genusforskare sågar nya migrationslagen: Kommer leda till ökade klyftor

Småföretagens redan befintliga svårighet att få lån för expansion kommer att förvärras, med mindre jobbskapande och en lägre tillväxt som följd. Det är inte bara mångmiljonärerna som drabbas, utan också den breda allmänheten.

Som vi kan läsa om i Realtid, är en annan förväntad effekt av bankskatten att den kommunala välfärdens resurser undermineras. Kommuninvest, som ägs av kommuner och regioner, lånar pengar på kreditmarknaden för att sedan låna ut till kommuner och regioner.

Effekten av bankskatten (riskskatten) skulle enligt ledningen för Kommuninvest mer än fördubbla kostnaderna för verksamheten. Det skulle bli betydligt dyrare för kommuner och regioner att låna pengar till investeringar i till exempel skolor och vårdcentraler. Kvaliteten på de tjänster som medelklassen får från sin kommunala välfärd skulle därmed minska med bankskatten.

Införandet av en ny fastighetsskatt har också framförts som ett sätt att få de rikaste att betala mera, men är i praktiken något som även det skulle slå mot medelklassen. Som jag skrev i en tidigare krönika, ser regeringen och ekonomer, inklusive många liberala ekonomer, fastighetsskatt som en optimal form av beskattning. Men den huvudsakliga effekten av skatten är att medelklassens sparande undermineras.

Läs även: Gudmundson: Annie Lööf vann helt fel krig

Medelklassen, som har en betydande del av sitt sparande i sin bostad, skulle ha ett lägre sparande om det var mindre fördelaktigt ur en skattesynpunkt att spara i bostaden, vilket skulle spä på förmögenhetsojämlikheten. Ägande av egna hem är ett sätt för medelklassen att spara och få ihop ett kapital som senare kan användas för att till exempel starta företag. Med en ny fastighetsskatt skulle Sverige röra sig mot högre ojämlikhet i ägandet, inte lägre.

Till sist har finansminister Magdalena Andersson bekräftat för SVT att regeringen vill göra förändringar som påverkar sparandet i investeringssparkonton.

– Är det rätt att ge skatterabatter till mångmiljonärer?, frågar sig finansministern.

ISK infördes år 2012 som ett sätt för sparare att investera med vilket de inte behöver tänka lika mycket på deklarationen. Kontot beskattas med ett schablonbelopp, oavsett om investeringarna går med plus eller minus. Det är uppenbart ett sätt att uppmuntra allmänheten att investera. Förenklingen med deklaration är ju inte lika attraktiv för den som redan är en rik investerare och har en revisor som sköter pappersarbetet.

Riksrevisionen förklarar att ISK har blivit en populär sparform bland allmänheten. Myndigheten skriver:

Sedan införandet av ISK har såväl antalet innehavare som kapitalunderlaget stadigt ökat år från år. Vid utgången av 2017 var antalet unika personer som hade ISK närmare 2,2 miljoner, och kapitalunderlaget för 2017 uppgick till 707 miljarder kronor.

Som Adam Cwejman skriver i en ledare i Göteborgs-Posten är ISK ett viktigt instrument för medelklassens sparande, som regeringen nu vill göra mindre förmånlig.

Det är inte en slump att vi ser förslag på skattehöjningar, som i teorin slår mot mångmiljonärerna, men i praktiken underminerar medelklassens förutsättningar till sparande och företagande.

Sanningen är att det inte går att beskatta de rika mer och mer. Det finns inte så många rika människor och de placerar sina pengar klokt. Om höjningar av de redan höga svenska skatterna riktades mot de rika, skulle statskassan inte få in mer pengar. Effekten skulle nämligen bli att investeringar, företag och entreprenörer lämnade landet.

Läs även: ”Galet och ansvarslöst” med EU-möte i Strasbourg

Regeringens lösning är skatter som i stor utsträckning slår mot medelklassen. Det finns många fler i medelklassen, jämfört med de förmögna som är relativt få. Dessutom har medelklassen inte samma möjlighet att placera sina pengar i omvärlden, utan tvingas betala skattehöjningar på hemmaplan.

Regeringen hade alltså kunnat införa skatter som riktade sig just mot de rika, men väljer i stället skatter som man kan hävda tas från de rika, medan det är den breda allmänheten som i praktiken drabbas. Är det en slump?