Många intresseorganisationer, inklusive flera med liberal inriktning, vill se höjd beskattning av egna hem. Men folket håller inte med, och jag menar att det beror på att allmänheten har en mer korrekt bild än experterna.
Nyligen protesterade socialdemokratiska kommunpolitiker, eftersom de vill att partiet går till val på löften om höjd fastighetsskatt. Detta kom efter beskedet om att Magdalena Andersson backat från idén om att återinföra skatten – eftersom den är impopulär. Stefan Löfven har dessutom lovat att inte återinföra den.
Det förvånar mig inte att Andersson och Löfven backar, eftersom de lyssnar på Göran Perssons förklaring om att Socialdemokraternas valförlust 2006 berodde på fastighetsskatten. Men skatten är inte impopulär eftersom allmänheten är irrationella. Den är impopulär eftersom allmänheten förstår problemen som expertisen bortser ifrån.
Ropen på ett återinförande av fastighetsskatten har nu hörts i ett par år. I början av 2019 gick Per Bolund ut med budskapet att en höjd fastighetsskatt kunde vara en del av stora reformer på bostadsmarknaden. Förlag på ny fastighetsskatt har under senare tid lyfts av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (både 2019 och 2020), Finanspolitiska rådet, Timbro, Fackförbundet Kommunal, Stockholms Handelskammares Omstartskommission, samt Tankesmedjan Tiden och LO.
Bilden som fastslås i den politiska debatten är enkel: nationalekonomer från vänster till höger är överens om att fastighetsskatten borde höjas, men den allmänna opinionen är ett hinder för detta. Detta är missvisande och ett tydligt exempel på en fråga där det finns mer kunskap i allmänhetens sunda förnuft, än hos en expertkår som upprepar en förenklad analys. Som jag skriver i en ny rapport för Skattebetalarnas Förening finns det i själva verket ett flertal ekonomiska argument mot en höjning av fastighetsskatten.
Beskattningen av egna hem är redan samma som i andra europeiska länder. Anhängarna av en ny fastighetsskatt menar att Sverige skiljer sig från omvärlden genom att ha en ovanlig låg nivå av fastighetsbeskattning. Men som andel av ekonomin är den svenska skatten redan högre än i Norge, Schweiz, Tyskland, Österrike och flera andra jämförbara länder. En studie publicerad av OECD förklarar att det är vanligt att hushåll som är rika sett till tillgångar i egna hem inte nödvändigtvis har höga inkomster. Därför är det normala att egna hem beskattas förmånligt.
Är det en bra skatt? Enligt ekonomisk teori kan man se fastighetsskatt som en smart beskattning, eftersom individens val att köpa hem inte påverkas så mycket av skatter. Utifrån det perspektivet borde egna hem beskattas med höga skatter. Å andra sidan är boende en nödvändig vara, som människor behöver. Om man ser det från det andra perspektivet, borde egna hem beskattas lågt. I USA har ekonomerna David Albouy och Andrew Hanson förklarat att förmånlig fastighetsskatt av egna hem minskar kostnaderna av flytt till områden med högre huspriser och mer välbetalda jobb, och därmed stimulerar individer att ta jobb med högre inkomster. Tvärtom uppfattningen i den svenska debatten säger alltså inte all ekonomisk litteratur att hög fastighetsskatt är bra, det finns också argument för låg skatt.
Fungerade inte bra förut. I början av 2008 övergick Sverige från den kritiserade fastighetsskatten till ett nytt system med kommunal fastighetsavgift. Det nya systemet är stabilare och enklare för hushållen att förhålla sig till. Det leder till och med till ökade skatteintäkter. Det gamla systemet som experterna och politikerna vill återgå till var inte stabilt, utan i behov av kontinuerliga reformer. År 2005 fanns det, enligt Villaägarnas Riksförbund, nära 59 000 villaägare som hade tvingats flytta från sina egna hem, eftersom de inte hade råd med den löpande fastighetsbeskattningen. Ytterligare 53 000 planerade att flytta av samma skäl.
Minskar byggandet. Det är inte ofta hus flyttar på sig, men beskattning minskar byggandet i ett läge där 74 procent av svenska kommuner upplever sig ha ett underskott på bostäder. I en artikel som publicerats i Ekonomisk Debatt förklarar min bror Tino Sanandaji läget: ”Ett av de vanligaste argumenten för fastighetsskatten är att land och fastigheter inte är rörliga. I en mening är det sant: högre kostnader kommer inte att få redan byggda hus att, tegelsten för tegelsten, flytta till skatteparadis. Men bostäderna har inte uppstått ur ingenting utan har tillkommit genom investeringar. Eftersom det krävs återkommande beslut om nybyggnation, tillbyggnader, ombyggnader och underhåll är fastighetsbeståndet på längre sikt ‘rörligt’.”
Leder till ett mer ojämlikt ägande. Den stora ojämlikheten i samhället är inte inkomstojämlikhet, utan förmögenhetsojämlikhet. Egna hem är intressanta ur det perspektivet, eftersom medelklassen har en stor del av sitt sparande i sin bostad. Faktum är att 46 procent av de svenska hushållens samlade förmögenhet finns i fastigheter. Den breda medelklassen som har en betydande del av sitt sparande i sin bostad skulle ha ett lägre sparande om det var mindre fördelaktigt ur en skattesynpunkt att spara i bostaden, vilket skulle spä på förmögenhetsojämlikheten. Ägande av egna hem är ett sätt för den breda medelklassen att spara, och gör det möjligt att bygga upp ett kapital med vilket man senare kan starta ett företag, till exempel.
Bestraffar hemägare som gör sina hus klimatsmarta. Under de år som vi har haft den kommunala fastighetsavgiften har en viktig miljövinst varit att småhusägare år för år minskar sin energiförbrukning. Men investeringar i till exempel solpaneler lönade sig mindre förut, när den gamla fastighetsskatten fanns. Då kunde den som gjorde gröna investeringar plötsligt få ett högre taxeringsvärde på sitt hus. Fastighetsbeskattningskommittén förklarade redan för tjugo år sedan att fastighetsskatten minskade drivkrafterna till gröna investeringar i egna hem. Sverige har börjat en resa mot klimatsmarta småhus genom att den gamla fastighetsskatten avskaffades. Det är ett starkt skäl för att inte gå tillbaka.
Ett sätt att i smyg införa värnskatt och förmögenhetsskatt. Förslagen på ny fastighetsskatt omfattar ofta begränsningsregler. Om en skatt på fastighet verkar på så sätt att du betalar mer om du tjänar mer, blir det en indirekt skatt på inkomster. Flera av förslagen på en ny fastighetsskatt är dessutom av en progressiv karaktär, vilket innebär att fastighetsskatten blir ett indirekt sätt att återinföra förmögenhetsskatten. Sverige har tidigare negativa erfarenheter då höga marginalskatter och förmögenhetsskatt drev ut entreprenörer och talanger. Är det verkligen klokt att pröva detta igen? Och hur kan ekonomer kalla fastighetsskatten för en optimal skatt, när många av förslagen i praktiken blir metoder för att i smyg införa två skatter som skadade svensk ekonomi?
Fastän många politiker nu tar avstånd från fastighetsskatten vill de gärna införa den. Stödet för skatten är stor bland experter, däribland dem liberala ekonomer som tror sig ha funnit den optimala skatten. Men motargument saknas inte. En skatt som underminerar miljövänliga investeringar, leder till att ägandet blir mera ojämlikt, minskar byggandet och riskerar leda till att tiotusentals får flytta ur sina hem är inte bra. I praktiken kan det dessutom bli vägen att smyginföra förmögenhetsbeskattning och ännu mera marginalskatt på inkomster. Bara när experterna bortser från dessa perspektiv håller resonemanget om optimal beskattning.
Det är tur att allmänhetens sunda förnuft sätter käppar i hjulen för experternas försök att återigen påföra svenska husägare en fastighetsskatt.
Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform)
