I en artikel nyligen här på Bulletin redogjorde jag för den mycket stora ökning i hemskolning som skett i USA senaste åren, initierad av covidkrisen. Enligt senast tillgängliga data hemskolade var sjätte barnfamilj i USA minst ett av sina barn 2021.

Läs även: Oxenstierna: Covid och kulturkrig ökar hemskolning i USA

När corona slog till bestämde sig även ett antal svenska familjer för att hemskola sina grundskolebarn. Man var rädda för smitta och sjukdom och sökte isolera sig. Men, se det gick inte för sig! Det råder nämligen enligt skollagen skolplikt i Sverige vilket betyder att barn måste vara på en bestämd, fysisk plats, ergo skolan, då de inhämtar de kunskaper som föreskrivs av läroplanen.

Om barnet istället för i skolan lär sig hemma, gör familjen fel! Den kan få en orosanmälan på sig eller bli bötfälld. Om familjen trots detta inte gör avbön och skickar barnen till skolan, kan socialen som sista åtgärd ta barnen från den felande familjen och placera dem i fosterhem. Även om det ”bara” handlar om föräldrar som av rädsla för covid föredrar att hålla barnen hemma. Att dessa familjer ofta hade specifika medicinska skäl för sin oro var inget skäl för de sociala makterna att acceptera hemskolning.

Svensk skola har många problem. Statistiken över de trendmässigt försämrade Pisa-resultaten visar att fostran i statlig regi alltför ofta misslyckas. Var sjunde elev som går ut grundskolan saknar behörighet i kärnämnena. Ett gott lärande kräver att lärare tillåts utöva ledarskap och ha auktoritet, men detta blir allt svårare att upprätthålla i dagens skolmiljö. Ständigt rapporteras om stora problem med disciplin, om stök, om kravlöshet.

Lägg till detta omfattande psykisk ohälsa bland unga, enligt våra myndigheter ofta relaterad till skolmiljön: Mer än vart tionde barn har en psykiatrisk diagnos och/eller ges någon variant av psykoaktiva preparat för att hantera psykiska problem. Dessa problem visar dessutom en kusligt ökande trend de senaste decennierna: i en sjuk skolmiljö blir allt fler svenska skolelever psykiskt sjuka. I jämförelse med denna permanenta sjukdomsbild är covid i alla fall av övergående natur.

De svenska familjer som på goda grunder söker alternativ till den vanliga skolan och i stället vill hemskola sina barn tvingas i praktiken att emigrera. De flesta flyttar till Åland (eller andra svenskspråkiga delar av Finland). Där råder det inte skolplikt, utan läroplikt. Hemskolning är officiellt sanktionerat. Friheten att ge sina barn ett skolfritt lärande i svenskspråkig miljö är därmed relativt sett tillgänglig för svenska barnfamiljer, det är ju bara att flytta till Finland!

För närvarande är det cirka ett 100-tal familjer som gjort detta och blivit skolsvenskar (främst på Åland, enligt föreningen ÅHUF). Men man kan också se det som att dessa familjer drivits i exil på grund av sina politiska åsikter och är därmed politiska flyktingar.

Läs även: DEBATT: Vi måste ha ordning och kunskapsfokus i skolan

Det politiska motståndet mot hemskolning sitter djupt i Sverige och har fördjupats sedan den nya skollagen infördes för tio år sedan. Men motståndet handlar inte om att hemskolning skulle vara en sämre form av lärande. Tvärtom, hemskolade barn i USA uppvisar generellt sett bättre kunskaper och resultat än de som gått i den vanliga skolan. Nej, det handlar om statens kontroll över barnens ideologiska fostran.

Inte minst drivs motståndet av en oro för att religiös fundamentalism (läs: islamism) ska få lättare att växa i hemmiljöer där staten inte kan kontrollera att den rätta värdegrunden råder. Staten vill helt enkelt ha oinskränkt, och nu även utökad, kontroll över hur alla barn fostras.

Här ingår långt gångna förslag om obligatorisk förskola från låg ålder, följt av den redan obligatoriska grundskolan. Det gäller att i god socialistisk anda nöta in den påbjudna, statliga värdegrunden för att skapa en balans till de inkorrekta värdegrunder som man befarar finns i många familjer.

Men vem har egentligen det främsta ansvaret för barnens lärande och utveckling, är det verkligen staten? Eller är det föräldrarna? Detta är en fundamental frihetsfråga!

Barnkonventionen, som numera också är svensk lag, ger faktiskt föräldrarna det större ansvaret för barnens lärande/utveckling, och därmed den större rätten (se punkterna 5 och 18). Barnkonventionen är dock enligt juridisk expertis en lättviktare. Den står sig slätt mot den betongartade svenska skolplikten.

Läs även: Gudmundson: Systemfelen i skolan blir kvar

Svensk skolpolitik förefaller drivas av en rädsla för familjer. Familjens och föräldrarnas roll trängs undan och i allt högre grad ska svenska barn fostras av den förment goda staten. I Sverige är en av skolans främsta roller att vara en plats för explicit ideologisk värdegrundsfostran. En konsekvens av detta är att det råder totalförbud mot hemskolning, samt snart kanske även förbud mot att hemskola barn i förskoleåldern.

De som ändå väljer friheten i form av hemskolning drabbas av ofriheten att inte kunna bo kvar i sitt eget land. Enkel biljett till ett friare land, exempelvis Åland.

Gabriel Oxenstierna
Fil. dr i nationalekonomi vid Stockholms universitet, författare till böcker för finansmarknaden. Hemskolar sina tre barn, i exil.