Detta är en replik på Debatt: Sluta betala ut bidrag i kontanter

Kära Pushpit Singh,

Du lyfter en viktig fråga om hur samhällets stöd ska fungera och hur vi säkerställer att försörjningsstöd används till det som det är avsett för: mat, boende och andra grundläggande behov.

Men en seriös debatt måste börja med att se vilka verktyg som redan finns.

Det system du efterfrågar – att säkerställa att pengar går till nödvändiga utgifter – finns redan i många kommuner genom det som kallas förmedlingsmedel eller egna medel.

Det är en insats som kan beviljas efter en individuell utredning enligt socialtjänstlagen. Personer som av olika orsaker har svårt att hantera sin ekonomi själva kan under en begränsad tid få hjälp med att betala viktiga räkningar, exempelvis hyra och el.

Syftet är inte att ta ifrån människor ansvar, utan att skapa stabilitet och hjälpa personen tillbaka till att själv kunna hantera sin ekonomi. I samband med insatsen görs också en planering för att personen ska återta ansvaret eller hitta en annan långsiktig lösning.

Det är alltså redan möjligt att göra det du efterfrågar: se till att stödet används till det mest grundläggande.

Samtidigt är det viktigt att förstå att människor som får försörjningsstöd inte är en homogen grupp. Vissa behöver hjälp under en kortare ekonomisk kris. Andra behöver mer omfattande stöd på grund av exempelvis skulder, beroendeproblematik, psykisk ohälsa eller andra sociala svårigheter.

Därför behövs individuella bedömningar – inte en enda lösning för alla.

Det är också viktigt att lyfta att Sverige nu inför ett aktivitetskrav för personer som har haft försörjningsstöd under minst tre sammanhängande månader. Det innebär att socialnämnden ska erbjuda aktiviteter som stärker individens möjlighet att komma vidare till arbete.

Aktiviteterna ska kunna handla om att förbättra svenska språket, stärka möjligheten att söka arbete, delta i arbetsplatsförlagda aktiviteter eller på andra sätt öka personens förmåga att etablera sig på arbetsmarknaden.

Detta är en viktig förändring. Försörjningsstöd ska vara ett tillfälligt stöd på vägen tillbaka – inte en permanent lösning.

Men även här är det avgörande att vi fokuserar på genomförandet. Det räcker inte med regler på papper. Kommunerna måste ha fungerande verksamheter, rätt kompetens och en tydlig plan för hur människor faktiskt ska komma närmare arbete och egen försörjning.

Min erfarenhet av att arbeta med människor i utsatta situationer är att vägen tillbaka ser olika ut för olika personer. Någon behöver hjälp att strukturera sin ekonomi. Någon behöver utbildning. Någon behöver språkträning eller arbetslivserfarenhet.

Socialpolitiken måste därför kombinera tydliga krav med rätt stöd.

Vi ska självklart värna skattebetalarnas pengar. Den som får hjälp av samhället ska också möta förväntningar om att göra vad man kan för att bli självförsörjande.

Men en bättre välfärd byggs inte genom att bara ställa krav. Den byggs genom att använda de verktyg som redan finns och se till att de fungerar.

Frågan är därför inte bara vilka nya system vi ska införa.

Frågan är hur vi blir bättre på att använda de system Sverige redan har.

Adam Maquard

Samhällsentreprenör, tidigare integrationshandläggare och ungdomstränare i Solna och Spånga