Svenska utlandsmyndigheter, det vill säga ambassader och konsulat, kan inte garantera rättssäkerheten i samband med ansökningar relaterade till anhöriginvandring. Det konstaterar Riksrevisionen i en ny granskning av Migrationsverkets arbete, som är den myndighet som sedan 1 januari 2020 har resursansvaret för migrationsverksamheten på utlandsmyndigheterna.  

År 2020 beslutade Migrationsverket i 39 000 förstagångsansökningar i anknytningsärenden och andelen som beviljades uppehållstillstånd var 52 procent, skriver Riksrevisionen i sin rapport. Anhöriginvandring är i dag det näst vanligaste skälet att beviljas uppehållstillstånd efter arbetsmarknadskäl och står för ungefär en tredjedel av uppehållstillstånden.

Siffror från Migrationsverket visar också att åren 2017 och 2018 var anhöriginvandring det vanligaste skälet för uppehållstillstånd. Toppåret 2017 fick 48 009 personer uppehållstillstånd på basis av familjeanknytning. Coronaåret 2020 var det sammanlagt 29 468 personer.

Anders Berg, revisionsdirektör och projektledare för Riksrevisionens granskning, förklarar att anhöriginvandring är när en sökande utomlands har koppling till en person som är bosatt eller har beviljats uppehållstillstånd i Sverige. 

– Om man söker om uppehållstillstånd genom anknytning besöker man en utlandsmyndighet i det land man bor i eller i ett land i närheten. Personalen på utlandsmyndigheterna har sedan som uppgift att intervjua den sökande och kolla om personen har handlingar som styrker ansökan, berättar Anders Berg.

”Den uppgift som de på ambassaden har är att kolla att dessa överensstämmer med hur handlingarna i det aktuella landet brukar se ut, inte att kolla äktheten i dem.”

Beroende på vilken typ av anknytning personen söker för ska den visa upp dokument som exempelvis pass, födelsebevis eller vigselbevis. Man ska styrka att man är den man säger sig vara och att man har en anknytning till den som man ska flytta till i Sverige, säger Anders Berg.

Migrationsverket är den myndighet som ansvarar för att handlägga och besluta i ärendena, men handläggarna träffar aldrig den som söker uppehållstillstånd. I stället har de kontakt med anknytningspersonen i Sverige, också kallad för referensperson. 

– Om Migrationsverket tycker att det finns skäl intervjuar man även den personen i Sverige, för att kolla om de hör ihop som de säger att de gör. Man begär också in handlingar i Sverige, som visar att man uppfyller försörjningskravet, säger Anders Berg.

Kollar inte äktheten i handlingarna

Riksrevisionens granskning påpekar att det främst är i klarläggandet av den sökandes identitet som utlandsmyndigheterna, och Migrationsverket, brister. Personalen på utlandsmyndigheterna kontrollerar att de handlingar som den sökande lämnar in är rätt sorts dokument men de undersöker inte om handlingarna är riktiga.

Bristerna förvärras sedan av att personalen på Migrationsverket i Sverige, som tar beslutet om uppehållstillstånd, endast får ta del av inskannade kopior. 

– Kvalitén på arbetet som utlandsmyndigheterna gör varierar. Det gäller för intervjuerna som man gör med den sökande, men framför allt i samband med kontrollen av handlingarna som personen lämnar in. Den uppgift som de på ambassaden har är att kolla att dessa överensstämmer med hur handlingarna i det aktuella landet brukar se ut, inte att kolla äktheten i dem, säger Anders Berg.

”Att skicka dokument till Sverige är en omständlig process.”

Om en handling ser misstänkt ut finns möjligheten att skriva en notering till Migrationsverket som sedan tittar vidare på ärendet. Men Anders Berg säger att den kontrollen är ganska ytlig. 

– I praktiken är det ingen som säkerställer det fullt ut. Utlandsmyndigheterna har kanske begränsat med tid, resurser och kompetens för att göra de här kontrollerna. Handläggarna i Migrationsverket i sin tur ser inte handlingarna i original, berättar han.

Läs även: Sofie Löwenmark: ”Det är hög tid att förbjuda kusinäktenskap”

Ett annat alternativ är att handläggaren på Migrationsverket kontaktar den nationella id-enheten som finns på huvudkontoret. I Riksrevisionens rapport står det dock att handläggare påpekar att det sällan sker eftersom de inte har tillgång till den sökandes originalhandlingar. Id-enheten verkar även prioritera asylärenden högre än anknytningsärendena – och har i dessa fall dessutom tillgång till de asylsökandes originalhandlingar. 

Förutom risken att en person får uppehållstillstånd på falska grunder kan även det motsatta ske – att personer som kanske hade kunnat få komma till Sverige inte får. Riksrevisionen nämner i sin rapport att det utvidgade försörjningskravet som implementerades år 2016 har skapat en risk för godtycklighet i besluten. 

Med försörjningskravet ska den person som befinner sig i Sverige bevisa att den har regelbundna arbetsrelaterade inkomster och en tillräckligt stor bostad samt att det ska finnas en varaktighet i det. Personen ska kunna försörja sig själv och övriga i hushållet, eller de familjemedlemmar som ansöker om uppehållstillstånd.

– Vad ska räknas som egen inkomst? Går det att bedriva företag? Och vad gäller om man hyr i andra hand? Det finns ett antal frågetecken att räta ut och vi har sett att enheterna på Migrationsverket har utvecklat egna rutiner i väntan på riktlinjer och då finns det också en risk för varierade bedömningar i besluten, säger Anders Berg.

Utbredd försäljning av förfalskade dokument

Mellan åren 2018 och 2020 bedrev Migrationsverket projektet IDUM – Styrkt identitet. Syftet med projektet var att stärka id-kontrollerna vid utlandsmyndigheterna. Det satt en utsänd id-expert på ambassaden i Amman i Jordanien som stöttade flera utlandsmyndigheter – fyra, enligt en EU-rapport – med kompetensutveckling och teknisk utrustning. Projektet ska redovisas första kvartalet 2021 och förslag tas fram på hur Migrationsverket kan arbeta med id-kontroller framöver.

Riksrevisionens granskning skriver att de uppföljningar som gjordes under IDUM-projektets gång visar på förbättringar i de utvalda utlandsmyndigheternas förmåga att upptäcka falska handlingar.

– Migrationsverket har som sagt redan en it-enhet men fördelen med en id-expert på plats är att det blir lättare. Att skicka dokument till Sverige är en omständlig process. Jag tycker att IDUM-projektet var bra och tycker att regeringen bör se till att Migrationsverket fortsätter med det arbetet, säger Anders Berg.

Riksrevisionen påtalar också att det i flera länder finns brister med folkbokföringen och att det finns en utbredd försäljning av förfalskade dokument som kan användas till att styrka ”både identitet och släktskap”. Syrien och Irak nämns som två länder där det är vanligt förekommande med falska handlingar.

”Om vi till exempel riskerar att släppa in folk som inte skulle ha haft uppehållstillstånd så är det också en kostnad.”

Anders Berg tror att id-expertens placering i Jordanien var strategisk, både för att det förekommer förfalskningar i området och för att ansökningarna är många därifrån. I exempelvis Norge, Tyskland och Nederländerna är arbetet med att upptäcka falska handlingar mer utvecklad än i Sverige. I Norge finns det regionala id-experter utstationerade på flera ambassader.

Anders Berg säger att Riksrevisionen inte har gjort någon mätning på hur vanligt det är med falska handlingar. När Bulletin frågar polisen om hur många personer per år som uppdagas ha fått uppehållstillstånd på falska grunder så meddelar presstjänsten att det inte finns någon statistik på det. Riksrevisionen pekar dock på flera av riskerna med uppehållstillstånd som beviljas på falska handlingar, som skenäktenskap och människohandel. 

– Kostnaden kan också bli stor. Om vi till exempel riskerar att släppa in folk som inte skulle ha haft uppehållstillstånd så är det också en kostnad, säger Anders Berg. 

Vad anser Riksrevisionen borde göras för att förbättra situationen?

– Vi rekommenderar Migrationsverket att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra arbetet med att klarlägga sökandes identitet, och kompetensförsörja personalen, särskilt på utlandsmyndigheterna. Det är också viktigt att Migrationsverket har en kvalitetssäkring och uppföljning. Regeringen ska också se till att Migrationsverket har de resurser som krävs, säger Anders Berg och tillägger:

– Vissa länder har specialmyndigheter som ansvarar för identitetsfrågan. Det är inget som vi säger är den självklara lösningen, men det är något man kan ha i bakhuvudet.

Läs även: Varningen: Utslagningen av företagsamma större än regeringen räknar med

Läs även: Så blev en fullt fungerande flygplats ett problem

TEXT: Ana Cristina Hernández

ana@bulletin.nu