Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism. Inte minst från medeltiden kan vi återvinna ett antal goda idéer, som kan putsas upp till splitter nya lösningar för du sköna nya värld, noterar Jakob Sjölander.
Det finns inget nytt under solen. Särskilt inte tron att vi har en ny idé. Tron att vi har tänkt ut något nytt låter oss känna skaparglädje. Kanske är det därför vi är så bra på att glömma – det ger oss en ursäkt att återupptäcka det gamla. Särskilt stark är denna tendens inom politiken. Politiken är till syvende och sist grundad i vår mänsklighet, och denna mänsklighet förblir densamma.
Vilka nygamla idéer tampas vi just nu med? Mina tankar vandrar genom historien och landar i medeltiden. Låt oss börja med energipolitiken.
Läs även: Nordling: Marxismens ekonomiska galenskaper igår och idag
Den medeltida energiförsörjningen var grön. Hus värmdes av förnybart biobränsle i form av brasved. Jordbruket fick sin kraft från solen. Detta producerade mat som åts av människor och djur, som gav dem kraft att utföra arbete. Dessa produktionsmetoder förvandlade hela livet till ett gym. Inget ohälsosamt kontorsarbete här inte. Idag betalar vi dyra gymmedlemskap för privilegiet att få slita som en medeltida bonde. Det är inte konstigt att vi vill tillbaka till denna utopi.
Men medeltiden var även entusiastisk när det gällde vind och vattenkraft. Tiotusentals vattenkraftverk och väderkvarnar spred sig över Europa. Visserligen var detta grön energi, men då den var kapitalistisk så kämpade myndigheterna tillbaka. Ofta energiskt, men tyvärr förgäves. Den första väderkvarnen omnämns år 1185 e.Kr., men bara tio år därefter bestämde Bryssel – förlåt, Rom – att dessa skulle beskattas. Inte kunde entreprenörer tillåtas berika sig själva genom att exploatera bönderna. Att bönderna inte verkar ha haft något emot att bli exploaterade visar bara hur förvirrade dessa var.
Till böndernas försvar så var åtminstone det medeltida jordbruket till hundra procent ekologiskt och lokalt. Brist på laddstolpar åt elbilarna betydde att det mesta behövde produceras bara några kilometer från den egna boplatsen. Man åt visserligen en del kött, men precis som med dagens påtänkta prishöjningar var detta förunnat de rikaste. De flesta var påtvingade en om inte vegansk så åtminstone vegetarisk diet. Den onda tiden då oljan gjorde det möjligt för alla att köpa sådant som är ”Made in China” var ännu långt borta, utan detta reserverades för lyxprodukter för de rikaste.
Då det medeltida jordbruket var helt ekologiskt användes inga hemska kemikalier eller bekämpningsmedel. Vi levde ännu i samklang med naturen. Speciellt under svälttider då vi tvingades ut i skogen för att göra barkbröd. Folk hölls slanka och vackra av återkommande svältkatastrofer, som skedde ungefär vart fjärde år. Dessa svältkatastrofer hade dock aldrig med dåligt väder att göra, eftersom vädret under medeltiden alltid var perfekt. Vi hade ju ännu inte förstört klimatet och skapat den öken som vi alla kan se bara genom att titta ut genom fönstret.
Medeltiden var som bekant en tid då religionen hade stort inflytande. Precis som idag fanns det många hedervärda grupper som manade till bot och bättring, tagelskjorta, bröd och vatten. Men då var det ju inte bara bildligt talat. När jordens undergång tycktes vara i antågande, genom pest eller global uppvärmning, piskade så kallade flagellanter sig själva och varandra. Men precis som idag så var det mer populärt att orsaka andra lidande i religionens namn. Avvikare och faktaresistenta, så kallade kättare, brändes på bål. Notera användandet av förnybart bränsle.
Den medeltida ekonomin var rationellt organiserad. Istället för den galna och fria marknaden härskade överheten, lag och ordning. Fackföreningar, i form av skråväsendet, såg till att det dumma folket inte lurades av onda affärsmän och judar som försökte vilseleda dem med låga priser. Som dagens Las gjorde medeltidens lagar det svårt för utomstående (invandrare, som vi kallar dem) att skaffa sig jobb. Istället för turordningsregler och ”först in först ut” så ärvdes jobb inom familjen. Jobb är ju till för de anställda, snarare än för kunderna.
Läs även: Lidström: Hög tid för folkriksdag 2.0
Medeltiden var även en period med stor invandring. Detta bevisar att rasisterna har fel när de påstår att dagens invandring är exceptionell. Precis som idag kämpade sig desperata saracener över Medelhavet, och de centralasiatiska ungrarna red långt in i Tyskland. Men de främsta invandrarna var naturligtvis vikingarna, som bidrog till det rika kulturlivet i dagens Frankrike, England och Ryssland genom att, antar jag, öppna vikingaresturanger. Svenska vikingar lade till och med grunden till Ryssland, vilket ju var en stor bedrift då Ryssland är ett land som alla älskar.
Vikingavärderingar märks i att Ryssland länge ledde världen i det ädla försöket att återinföra en moderniserad medeltid i form av Sovjetunionen. Än idag kämpar Putin för att återupprätta vikingakungen Ruriks välde i Ukraina.
Tyvärr fanns rasism och främlingsfientlighet även på medeltiden. Särskilt utsatta var vi nordbor. I västeuropeiska kyrkor bad man om beskydd från nordmännens raseri. Detta befäste stereotypen om vikingar som våldsamma. Vikingarna anklagades även för att utnyttja det medeltida bidragssystemet, genom så kallad ”plundring.” Idag bör vi vara stolta över dessa falska anklagelser, då det inte finns något ädlare än att vara utsatt för rasism.
Vikingatiden visar även hur snabbt integrationen kan gå. År 793 landsteg de första desperata och aningen skäggiga vikingabarnaflyktingarna vid Lindisfarne i England. Bara 273 år senare var en av deras ättlingar, Wilhelm Erövraren, så integrerad att han blev kung.
Visst, allt var kanske inte bättre förr. Läsaren vill kanske påminna mig om att medellivslängden för européer under medeltiden var runt 30 år. Detta är dock bara fejknyheter/kätteri, då det omöjligt kan ha varit så ohälsosamt att leva i medeltidens gröna utopi. Alla medeltidens problem orsakades av kapitalistiska, patriarkala och rasistiska konspirationer ledda av CIA och Hanif Bali.
Medeltidens människor hade tur som åtminstone delvis skyddades från dessa problem av sin hälsosamma ekologiska livsstil, sin välreglerade ekonomi, och det ledarskap man åtnjöt från sin religiöst och politiskt korrekta överhet.
Läs även: Brinkemo: När ”den svage” går bärsärkagång
