Vi lever i den bästa av världar, vad än media eller allahanda aktivister vill anse om saken i sina heroiska strider mot mer eller mindre problematiska väderkvarnar. Men upprördheten som sådan kan skapa problem, och tubba oss att riva vad vi uppnått, skriver Jakob Sjölander.
Vår bästa tid är nu. Mänskligheten befinner sig på en topp av fred, frihet, och välstånd som aldrig tidigare skådats i historien. Genomsnittssvensken är minst 20 gånger rikare än för 200 år sedan, den förväntade livslängden mer än dubbelt så hög. Nog har Sverige det bättre än många länder, men bara länder som lider under krig, korruption eller kommunism släpar efter. Kriser som Ukraina, Gaza, och Corona räcker inte för att ändra på detta.
Läs även: Sjölander: ”Love Actually” 20 år efter premiären
Ändå är vi inte nöjda. Många förvånas eller blir arga när de får höra hur bra de har det. Ofta kommer folk med exempel på undantag, eller förutsägelser om att det snart kommer att vända. Och visst finns det alltid något att klaga över och oroa sig för. Vilket är min poäng.
Men denna ständiga klagan borde inte förvåna oss. Det enda människor alltid vill ha är mer. Se hur historiens kungar och kejsare levde. Se Versailles. Se pyramiderna. Besöket haremet i Topkapipalatset. Samma despoter som lät bygga dessa roade sig även med erövringskrig. De var alltså så missnöjda med sin lott att de var villiga att gå över lik för att förbättra den.
Kanske blir vi inte nöjda eftersom vi inte vill bli det. Vi människor tycker om att lösa problem, men vi kan inte lösa problem om det inte finns några. Ju större problem, desto mer heroiska är de som tacklar dem. Denna längtan efter självkänsla driver många politiker och aktivister. De suktar så efter detta att de frestas att uppfinna problem där inga finns. Eller åtminstone att överdriva dem. Tänk apokalyptiska miljöproblem, paranoida fantasier om rasism, eller science fiction om mördarrobotar.
Detta förklarar varför vi inte kan sätta likhetstecken mellan politisk upprördhet och faktiska problem. Mänsklighetens problem, åtminstone i fria, demokratiska, och kapitalistiska länder, har minskat mycket mer än vår upprördhet. Det är till och med lätt att få intrycket att vår upprördhet har ökat.
Läs även: Brinkemo: Politiska lappkast i Carl Jungs skugga
Och denna upprördhet är i sig ett problem. Det är en av få saker som faktiskt blivit sämre – att vi allt mindre uppskattar de framsteg vi gjort. Detta är ett hot mot dessa framsteg. För om framstegen inte uppskattas så kommer de inte att försvaras. Det kan till och med vara så att vi i perfektionismens namn frestas att förstöra det vår välgång beror på, såsom friheten, kapitalismen, demokratin, och rättsstaten.
Dessa riskerar att svepas bort av upprörda och ärelystna aktivister, som aldrig kan eller vill nöja sig med annat än sin egen version av utopin. Alltför ofta är de beredda att begå vilka orättvisor som helst för att uppnå sin egen millimeterrättvisa.
Låt mig avsluta denna text med några kloka ord från en av de verkligt stora politiska tänkarna, björnen Baloo från Djungelboken:
Var glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad, var nöjd med livet som vi lever här.
Läs även: Göranson: Att låta hjärtat eller hjärnan styra politiken
