De nästan åtta åren i regeringsställning med drivankaret MP runt anklarna har inte gett mersmak alls, och vem vill regera med Lööf och Dadgostar? Jan Sjunnesson har tagit en titt i kristallkulan och spår en ren minoritetsregering och ett avsked från hetlevrade ideologer och återkomst för pragmatikerna vid socialdemokratisk valvinst.
Att Magdalena Andersson har trivts sedan MP under förvirring och dramatik lämnade regeringen i november har inte undgått någon. Hon har hållit alla dörrar öppna för en regeringsbildning efter den knappa valvinst som ser ut att komma för det rödgröna blocket.
Skogkär: Annie Lööf vill stå på Jimmie Åkessons axlar
Att S återigen skulle ta in MP i regeringen ter sig inte troligt. De gröna är starkt ogillade av industrifolk och på landsbygden. Vad gäller V och C så är de inte heller aktuella på ministerposter.
Det tog en månad för Nooshi Dadgostar (V) att ta avstånd från de tre i partitoppen som viftat med PKK-flaggor, en organisation som V har beslutat inte klassificera som terrororganisation vilket S gjorde på 1980-talet.
Annie Lööf vill nog ingen statsminister ha i sin regering, men kommer C med i den nya regeringen efter valet så kan MP och V bli sura. Så socialdemokratisk minoritetsregering igen, vilket Sverige haft nästan alltid sedan 1932.
Varför ska då dessa partier nöja sig med att släppa fram en ensam S-regering? Jo, av det enkla skälet att alla tre, C och MP mest högljutt, har deklarerat att SD är ett fruktansvärt nazistiskt och/eller rasistiskt parti. Att de borgerliga valt att gå samman med detta pariaparti är än värre eftersom de rödgröna tidigare ändå kunnat respektera Ulf Kristersson (M) och Liberalerna. Respekt för KD och SD har det varit si och så med.
Läs även: Hjort: Magdalena Andersson klappar ihop
Om V/C/MP väljer att inte låta Magdalena Andersson bilda regering så blir alternativet Ulf Kristersson, som bygger sitt regeringsunderlag på SD. Att som Centerpartist och Miljöpartist gå med på det vore otänkbart. Vänstern har dock visat sig vara oberäkneliga.
Vänsterpartister gick ju ihop med SD för att fälla Stefan Löfven i höstas, inte populärt bland gräsrötter men riksdagen har andra lagar. Ett par månader senare ville SD tillsammans med borgerliga partier fälla Morgan Johansson (S) men då ställde inte V upp. Däremot lade V, C och MP ned sina röster.
Så vad kan vi vänta oss av Magdalena Anderssons nya regering? Om jag spekulerar så tror jag att hon gör sig av med de ministrar som varit svaga kort (Strandhäll, Johansson, Farmanbar och kanske några till, Ygeman till exempel). I deras ställe kommer teknokrater som hon själv och Mikael Damberg. Välutbildade och rediga socialdemokrater som styrs av pragmatism i stället för ideologi, i stil med Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Göran Persson (inte välutbildad men med egen doktorshatt från Örebro).
Dessa no-nonsense-sossar kommer att lägga förslag inom hårda områden som de borgerliga och SD kan rösta på, men inte alltid de rödgröna. Annie Lööf är ett osäkert kort. Troligen byts hon ut under nästa mandatperiod.
Ett önsketänkande? Javisst, men inte osannolikt.
Läs även: Skogkär: Regeringsunderlaget från helvetet
S har alltid bestämt själva och 2014–2021 med MP var knappast lyckat. En röst på S är alltså en röst på ett sakpolitiskt mitten-högeralternativ med officiellt men maktlöst stöd från mitten-vänster, men inte lanserat som en mittenregering. Sådant har S lyckats med i årtionden.
Undra på att Mittens Destruktiva Drottning kommer att bli sur.
