Magdalena Andersson säger i en intervju att Socialdemokraterna vill se ytterligare sanktioner mot den palestinska terrorgruppen Hamas. Det framgår dock inte av intervjun vilka sanktioner Andersson tänker sig. Att det skulle röra sig om att kasta ut den Hamasanstrukne partikollegan Jamal El-Haj ur partiet är mindre troligt.

Tvärtom hoppas Andersson att affären El-Haj, eller El-Hamas som hon råkade kalla honom i en riksdagsdebatt, ska blåsa över. Rinna ut i sanden. En förhoppning som av allt att döma delas av landets etablissemangsmedier. Det vore trist om hon och de skulle få rätt.

Häromveckan kunde Bulletin avslöja att Jamal El-Haj inte bara deltog i den uppmärksammade palestinska konferensen i Malmö i slutet av maj: han tog aktiv del i planeringen. En konferens det socialdemokratiska partiet uppmanat sina företrädare att inte medverka i. En konferens som enligt den palestinska Sverigeambassadören Rula Almhaissen var anordnad av Hamas. Att El-Haj deltog i ett planeringsmöte inför denna konferens har det socialdemokratiska partiet vägrat kommentera.

Några dagar före jul kom dessutom beskedet att åklagaren beslutat lägga ned förundersökningen mot den moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm, som El-Haj polisanmält för grovt förtal. Detta sedan Kärrholm i ett inlägg på X hade kallat El-Haj för en säkerhetsrisk med kopplingar till terrororganisationen Hamas.

Det här, kan man tycka, borde väcka förnyat intresse och föranleda nya frågor från de pigga journalisterna på public service och övriga delar av den mediakår som påstår sig granska makten.

Att en riksdagsledamot polisanmäler en annan ledamot av riksdagen för förtal istället för att bemöta kritiken i öppen debatt är närmast unikt. Det är ett sätt att försöka tysta politiska motståndare med juridiska medel, med juridiken som vapen. Men Magdalena Andersson gav El-Haj sitt stöd och välkomnade polisanmälan.

“Jag tycker att det är bra att det här kan utredas”, sade Andersson i Ekots lördagsintervju den 28 oktober.

Frågor på det? Tydligen inte.

Läs även: Skogkär: Andersson på flykt från sina egna lögner

Magdalena Andersson har kommit med uppenbara och upprepade lögner när hon hävdat att El-Haj vigt sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas.

“Jag tror inte det finns någon riksdagsledamot som har så många gånger i riksdagen skrivit motioner eller uttalat att Hamas är en terroristorganisation och är hans största politiska fiende”, hävdade Andersson om Jamal El-Haj i partiledardebatten i SVT den 8 oktober, dagen efter Hamas massmord och massvåldtäkter på judar.

Anderssons påstående har inget med verkligheten att göra, vilket var och en kan förvissa sig om genom att i riksdagens arkiv ta fram vad El-Haj sagt och gjort under sin tid i landets högsta beslutande församling.

Men i den ovannämnda lördagsintervjun trampade Andersson på i samma spår:

“Jamal har vid upprepade tillfällen tagit avstånd från Hamas, han har tagit avstånd från den attacken som var, han har tagit avstånd från dem som har firat det här i Sverige”, slog Andersson fast.

Med tanke på att Jamal El-Haj enligt Andersson är och alltid har varit en svuren fiende till Hamas, är det onekligen märkligt att han inte en enda gång under sina drygt sju år i riksdagen nämnt Hamas från kammarens talarstol. Särskilt som El-Haj helt uppenbart är djupt engagerad i konflikten mellan Israel och Palestina. Tvärtom tycks han vara ytterst angelägen om att inte behöva tala om Hamas i offentligheten.

Frågor på det? Tydligen inte.

Det är en helt bisarr situation som uppstått där partiordföranden Andersson uppträder som partimedlemmen El-Hajs presstalesperson, tolkar vad El-Haj, sagt, gjort och tänker.

När El-Haj för en tid sedan till sist fick en direkt fråga från en reporter om sin syn på Hamas blev svaret:

“Jag vill inte kommentera det.”

Då ryckte inte Andersson men väl Socialdemokraternas presstjänst ut med ett skriftligt uttalande om att El-Haj “tar starkt avstånd från Hamas.”

Bisarrt är också att de stora mediehusen, som vet att Andersson ljuger, som skulle kunna kräva svar av såväl henne som Jamal El-Haj, inte gör det.

Andersson är tidigare statsminister, hon leder landets största parti som leder riksdagens opposition. Hon är den självskrivna statsministerkandidaten om de rödgröna skulle återta regeringsmakten. Hur hon förhåller sig till sanningen är en ur demokratisk synpunkt synnerligen angelägen fråga. Det är faktiskt hon – inte El-Haj själv – som skapat bilden av honom som den mest Hamasfientlige av riksdagsledamöter.

Ändå tillåts hennes rövarhistorier om El-Haj passera.

Magdalena Andersson kan gå från intervju till intervju, i Expressen, i Göteborgs-Posten, i Dagens Nyheter, med nyhetsbyrån TT utan att avkrävas svar.

Andersson skyddar El-Haj, partiets röstmagnet bland muslimska väljare. Medierna skyddar Andersson och Socialdemokraterna. Praktisk solidaritet.

Läs även: Norell: Jamal El-Haj och lawfare i Sverige rond två