Skogkär: De rödgröna gnäller från sidlinjen – tack och lov

För bara tio år sedan utsågs hushållen till det el-årets stora vinnare, detta tack vare stabilt låga priser. Sedan kom genomslaget för rödgrön energipolitik. Numera är hushållen – och elintensiva små och medelstora företag – el-årens ständiga förlorare. Slagpåsar. Kilowatten är dyra och nätavgifterna stiger obönhörligt.
Så var det dags igen. Vintern är här och elpriserna åker jojo i södra Sverige. Under några kalla dagar med svaga vindar i slutet av november var dygnsmedelpriset i södra Götaland, i elområde 4, uppe i närmare 2,50 kronor per kilowattimme och med toppar under eftermiddag och kväll på nästan en femma. Samtidigt låg priserna uppe i norr, i elområde 1, på 20–30 öre per kilowattimme. Mer av den varan – skenande priser i söder – lär komma under den vinter som knappt mer än börjat.
Det är också dags, än en gång, att skänka en tanke, om än inte av tacksamhet, till de rödgröna politiker som, ledda av sin egen inkompetens och visioner utan bäring på verkligheten, slog sönder det som för något decennium sedan fortfarande var ett av världens mest välfungerande elsystem, med stabil leverans och stabila, låga priser.
När branschorganisationen Svensk Energi sammanfattade elåret 2015 korades hushållen till vinnare än en gång. Elpriserna hade då varit de lägsta sedan år 2000, med ett genomsnittligt systempris på spotmarknaden på cirka 20 öre per kilowattimme. Det högsta timpriset som noterades under året var 65 öre/kWh. Det var tider det. Och bara tio år sedan. Därefter stängdes två kärnkraftsreaktorer i Oskarshamn – den ena i och för sig samma år, det vill säga 2015, den andra 2017 – och ytterligare två i Ringhals, 2019 och 2020. En konsekvens av den rödgröna valsegern 2014. Och här står Sverige nu.
Och det är inte bara “vanligt folk” som drabbas. Elintensiva företag i södra Sverige funderar på om det är lönt att fortsätta. Eller möjligen att flytta verksamheten.
Läs även: Skogkär: Åtminstone energipolitiken var bättre förr
Det är inte bara elproduktionen som fördyrats. Elnätsbolagen, privata monopol som äger distributionsnätet, höjer sina avgifter ännu en gång. De senaste tio åren har dessa bolag höjt sina elnätsavgiften med i genomsnitt 57 procent. Statliga Vattenfall, landets största elnätsägare, har aviserat en höjning med ytterligare 14 procent från årsskiftet.
Elnätsavgifterna svarar numera för mellan en tredjedel och hälften av vad hushållen betalar för värme och ljus i sitt hus.
Tillsynsmyndigheten Energimarknadsinspektionen anser att bolagens höjningar de senaste åren varit orimliga, eller som inspektionen försiktigt uttrycker det: höjningarna innebär en överkompensation.
På torsdagen var Vattenfall Eldistributions vd Annika Viklund inkallad till riksdagens näringsutskott för att svara på frågor om avgiftshöjningarna. Efteråt var energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) inte nöjd med beskeden från Vattenfall. Busch menade även hon att det luktar överkompensation.
“De måste öka sin transparens, vart går de här pengarna?”, frågade sig Busch.
Under tiden sitter företrädare för de egentliga arkitekterna bakom dagens situation, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vid sidlinjen och gnäller.
“Regeringen har tappat greppet. Vanliga svenska familjer är fortsatt hårt pressade av prisökningar och regeringen gör alldeles för lite för vanligt folk”, lät det från Fredrik Olovsson, Socialdemokraternas energi- och näringspolitiske talesperson, vid en pressträff tidigare i veckan.
Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén ville självfallet inte vara sämre. Han efterlyste ansvarstagande från Ebba Busch (KD).
“Det är orimligt att konsumenterna får bära hela bördan för elnätsutbyggnaden. Vi har ett monopolsystem som inte uppfattas som rättvist. Det slår nu hårt mot hushållen”, sade Helldén.
Socialdemokraterna fick sig en högst välförtjänt avhyvling på Expressens ledarsida på onsdagen:
“Klaga går bra för S. Men var är självkritiken? Var är debattartiklarna med rubriken ‘vi hade fel – nu har vi tänkt om?’ Var är ursäkterna till skåningar, kalmariter, hallänningar och Blekingebor?”
Frågorna är så klart retoriska och svaret är givet. Socialdemokraterna ägnar sig varken åt självrannsakan eller ursäkter. Allting som går snett är alltid någon annans fel.
Detsamma kan sägas om Miljöpartiet. När Ringhals lades ner var partiföreträdare stolta över vad MP åstadkommit. När de katastrofala följderna av nedläggningen stod klara för alla var det inte längre lika roligt. Då hävdade Miljöpartiets språkrör att de inte haft något som helst med nedläggningen att göra – det var “marknaden”.
Läs även: Skogkär: Farmanbar (S) fabulerar vidare om billig el i överflöd
Någon snar väg ut ur situationen syns inte. Trots massiv utbyggnad av den vindkraft som påstods garantera låga priser. Just nu vill ingen längre bygga vindkraft. Inte utan statsbidrag. Det lönar sig tydligen inte. Med ett elsystem som på grund av vindkraftsutbyggnaden blivit väderberoende återstår att åkalla vädrets makter. Det lär inte hjälpa. Eftersom Sverige utgör en del av ett sammanhängande europeiskt elnät och flaskhalsarna i stamnätet mellan södra och norra Sverige består, kommer höga priser på kontinenten även i fortsättningen att driva upp priserna i Sydsverige. De för tillfället ansvariga politikerna lagar och lappar efter läge, allt i syfte att så gott det går undvika att dra på sig elkundernas, det vill säga väljarnas, vrede.
Till råga på allt lyckades Svenska Kraftnät (SvK) schabbla bort upphandlingen av strategisk reserv inför vintern. Som en följd fick Svenska kraftnäts generaldirektör Per Eckemark gå, och förpassades till regeringskansliets så kallade elefantkyrkogård för överflödiga högre tjänstemän i staten.
Den strategiska reserven är en extra resurs som kan sättas in för att klara extrema toppar i efterfrågan på el. Tidigare år har denna reserv utgjorts av det oljeeldade kraftverket i Karlshamn. Sol och vind tycks leda till oljeberoende. Men SvK hade satt anbudstaket så lågt att Karlshamnsverkets ägare, energijätten EoN, sade nej. SvK å sin sida hävdade att EU-regler hindrade myndigheten från att anta ett högre anbud. Nu ska upphandlingen göras om i en process där buden bedöms enligt en annan metodik.
Vintern är här och Sverige ser ännu en gång ut att ha några spännande månader – och kanske också ett och annat spänningsfritt dygn – framför sig.
Men det kan bli värre. De rödgröna kan vara tillbaka efter valet nästa år. Så länge de bara gnäller vid sidlinjen, som nu, kan de i alla fall inte göra ont värre.
Läs även: Skogkär: Marknaden hette Fridolin, Romson och Löfven