Det finns mycket som tilltalar i Medborgerlig samlings politiska program. Enda problemet är att en röst på MED blir en bortkastad röst och därmed i praktiken en röst på ytterligare fyra förlorade år med rödgrön politisk röra.
Uppstickarpartiet Medborgerlig samling, MED, har en anti-identitetspolitisk talesperson. Bara en sådan detalj kan få åtminstone mig att överväga att ge partiet en röst.
MED är ett liberalkonservativt parti, ett parti som serverar väljarna politisk husmanskost, befriande fritt från dagspolitiska modetrender. MED är partiet för den som vill ha ett Sverige för vuxna, som partiordföranden Ilan Sadé formulerar det i MED:s valfilm. Nog låter det lockande.
Om man får tro Bulletins väljarundersökning är det också många till höger som tilltalas av Medborgerlig samlings politik. Undersökningen bygger inte på ett statistiskt representativt urval, men en slutsats som nog ändå kan dras är att intresset för MED bland högersinnade väljare är påtagligt. Så många som var fjärde, femte väljare hos M, SD och KD i Bulletins undersökning uppgav att de helst skulle rösta på MED. Partiet har potential.
Men det finns ett allt överskuggande skäl för att inte rösta på Medborgerlig samling – trots allt som talar till partiets fördel. För den som vill ha ett maktskifte är en röst på MED en bortkastad röst.
Det finns inget viktigare än att få bort de rödgröna från regeringsmakten – och inte minst att så långt det är möjligt utestänga Miljöpartiet från politiskt inflytande. Sällan har ett så litet parti ställt till med så stor skada för så många. I åtta år har samhällsutvecklingen på område efter område gått i fel riktning. I inte ringa utsträckning på grund av MP. Energipolitiken och invandringspolitiken är självskrivna exempel.
Vinner de rödgröna väntar ytterligare fyra år med Magdalena Andersson (S) som statsminister. Fyra år med gediget inkompetenta socialdemokratiska statsråd som Anders Ygeman, Morgan Johansson, Annika Strandhäll och Khashayar Farmanbar. I värsta fall även med Märta Stenevi (MP), Per Bolund (MP) och Nooshi Dadgostar (V) på tunga ministerposter. Åtta år med en socialdemokratisk regering som går i Miljöpartiets strypkoppel.
En röst på MED blir i praktiken en röst på en regering som ska gifta samman Centerns nyliberala ekonomiska politik med den radikala omfördelningspolitiken hos ett endast ytligt reformerat kommunistparti, Vänsterpartiet, och en domedagssekt, Miljöpartiet. Det blir en röst på en konstellation som inte förenas av någon gemensam politisk vision, inte har en gemensam bild av vilket Sverige de vill se i framtiden. Det är fyra partier som inte förenas av vad de är för utan endast av vad de är mot – Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna är ett parti som med författaren Vilhelm Mobergs ord bara har två idéer: att ta makten och att behålla den. De två senaste mandatperioderna har med all önskvärd tydlighet visat hur rätt Moberg hade.
Lyssna på: Helgintervju: Ilan Sadé om Medborglig Samlings politik
I förra valet fick MED bara 0,2 procent av rösterna. Avståndet till riksdagen är stort. Partiet skulle behöva tjugodubbla sitt röstetal från 2018, 13 056 röster, för att komma in. Det kommer inte att hända. Hur stort partiet är i dag är svårt att sia om. I valet 2018 blev MED tredje största parti utanför riksdagen efter i tur och ordning Feministiskt initiativ och Alternativ för Sverige.
I SVT/Novus dagliga opinionsundersökning får gruppen övriga partier vanligtvis strax över 1 procent av rösterna. Hos Sifo har övriga partier fått mellan 1,1 och 1,7 procent i de senaste sju mätningarna. I förra valet fick övriga partier totalt 1,53 procent av rösterna. Inte mycket tyder på att vare sig MED, AfS, Fi eller för den delen Nyans, kommer att skrälla genom att ta sig in i riksdagen.
I valet 2018 fick de rödgröna partierna 3 192 239 röster. Den nuvarande högeroppositionen fick 3 185 349 röster. Endast 6 890 röster skilde. Lite drygt hälften av de röster som tillföll MED. Ungefär en tredjedel av de röster som gick till AfS. När det gäller vilket parti enskilda mandat ska tillfalla kan enskilda röster avgöra.
Det lutar åt att även valet imorgon blir extremt jämnt, att bara något eller några enstaka mandat blir det som avgör till vilken sida segern går. En halv procent av väljarna som än en gång lägger sin röst på MED eller AfS istället för på något av riksdagens högerpartier kan bli det som räddar Magdalena Andersson kvar vid makten.
Så tyvärr MED, hur tilltalande ert program än är, det blir ingen röst. I alla fall inte den här gången.
Läs även: Skogkär: Stockholmssyndromet blir Socialdemokraternas räddning
