En del eftersuper för att inte dömas för rattfylleri. Jamal El-Haj (S) efterskriver för att framstå som den Hamaskritiker han aldrig varit. Allt medan Magdalena Andersson (S) trasslar in sig i allt märkligare resonemang.
Enligt Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson (S) faller det på sin egen orimlighet att hennes partikollega Jamal El-Haj skulle hysa sympatier för terrorgruppen Hamas eftersom han är en “fackföreningskille”. Och fackföreningskillar “vill att individer ska kunna leva fria liv oavsett vilken bakgrund man har, vilket kön man har, vilken sexuell läggning man har. Det är väldigt långt från religiös fundamentalism eller terrorism som Hamas står för”.
Som argument betraktat är det onekligen nyskapande. Dessvärre för Andersson är det lika o-övertygande som hennes tidigare fria fantasier, framförda i Agendas partiledardebatt den 8 oktober, dagen efter Hamas mord-, våldtäkts- och kidnappningsorgie i Israel, om att El-Haj ”ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas”.
Det var när Andersson på onsdagen intervjuades i P1-morgon som hon irrade in på fackföreningskillespåret, i vad som mest verkade vara ett desperat försök att få intervjutiden att gå. Och när hon på en direkt fråga svarade med ett knappt hörbart mumlande “jag har förtroende för honom”, det vill säga El-Haj, lät det inte direkt som om det kom från hjärtat.
I december kunde Bulletin avslöja att El-Haj inte bara deltagit som hedersgäst på den Hamaskopplade palestinska konferensen i Malmö i slutet av maj förra året utan även medverkat vid planeringen.
Detta kommenterade Andersson på följande sätt i P1-morgon:
“Jag vet inte exakt vilka han har talat med inför den konferensen, det har jag inte koll på.”
Frågan är hur Andersson kan uttala sitt förtroende för El-Haj utan att ha koll på vad han ägnat sig åt och vilka kontakter han haft. Andersson talar gärna, ofta och länge om vikten av att visa ledarskap. Hon kanske skulle praktisera det också?
När Andersson nu upprepar att Jamal El-Haj tagit avstånd från Hamas, från Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober och från dem som firat den, är det viktigt att ha klart för sig i vilken ordning saker uttalats.
Det var i Agenda i SVT den 4 juni förra året, veckan efter den beramade Hamaskonferensen i Malmö, som Magdalena Andersson första gången gick i god för fackföreningskillen.
“Jamal har varit väldigt, väldigt tydlig och det finns ju också dokumenterat väl i riksdagen. [Han] har gång på gång på gång tagit tydligt avstånd från Hamas”, sade Andersson.
Men det var först flera månader efter att Andersson på så sätt utnämnt El-Haj till Hamas fiende nummer ett i riksdagen och efter att hon upprepat detta i partiledardebatten den 8 oktober, som El-Haj började yppa något som liknar kritik mot Hamas. Till exempel i en debattartikel i Sydsvenskan den 24 oktober där El-Haj skrev: “Det finns inget försvar för Hamas terrordåd och terrorvälde.”
Det bör noteras att Socialdemokraterna inte lyckats visa upp några konkreta exempel bland El-Hajs aktiviteter i riksdagen som styrker påståendena om att han där fört en väl dokumenterad kamp mot Hamas. Förklaringen är enkel: det finns inga belägg eftersom han inte fört någon sådan kamp. El-Haj har exempelvis inte ens nämnt Hamas från riksdagens talarstol.
Om Magdalena Andersson istället hävdat att fackföreningskillen ägnat hela sitt politiska liv åt att angripa och kritisera Israel, hade hon kommit betydligt närmare sanningen.
Läs även: Skogkär: Magdalena Andersson ljuger gång på gång på gång
Genom att eftersupa – det vill säga hälla i sig mer sprit efter en olycka – har en och annan rattfyllerist klarat sig undan fällande dom. Jamal El-Haj har ägnat sig åt att efterskriva, att genom debattartiklar i efterhand försöka skapa en bild av sig själv som Hamaskritiker. Detta efterskrivande har mest sannolikt varit framtvingat av partiledningen.
Samtidigt vägrar El-Haj ställa upp på intervjuer och berätta om sin påstådda – läs påhittade – kamp mot Hamas. Och när en reporter på TV 4 lyckades jaga rätt på honom i en riksdagskorridor ville El-Haj inte svara på hur han ser på Hamas.
“Jag vill inte kommentera det”, sade El-Haj.
Ett ytterst märkligt beteende om han nu verkligen tycker så illa om Hamas som Andersson och andra i partiledningen vill göra gällande.
Vid en propalestinsk manifestation i Malmö i december blev El-Hajs riksdags- och partikollega Zinaida Kajevic utbuad och tvingades avbryta sitt tal efter att hon yttrat orden “Hamas terrorhandlingar”. Enligt Expressen klappades hon efteråt om av just El-Haj. Om El-Haj verkligen hade varit den uttalade Hamasmotståndare partiet vill göra honom till är det konstigt att han missade detta tillfälle att från scenen tillrättavisa de buande åhörarna och stötta sin partikamrat.
Att en riksdagsledamot som Jamal El-Haj i över ett halvår vägrat ställa upp på intervjuer och svara på relevanta frågor om sitt agerande är anmärkningsvärt. Magdalena Anderssons djärva påståenden om hans Hamasmotstånd gör det än mer påkallat att dramats huvudperson uttalar sig – hon leder trots allt landets största parti och siktar på att bli statsminister på nytt.
Drygt två och ett halvt år återstår av mandatperioden. Det borde vara svårt för fackföreningskillen att gömma sig från journalister så länge.
