Israels krigföring i Gazaremsan utgör folkmord, hävdas i en rapport från FN:s människorättsråd, UNHRC.

Först som sist kan konstateras att människorättsrådet är besatt av Israel. Hela FN är besatt av Israel. Under perioden 2006–2024 antog UNHRC 112 resolutioner riktade mot Israel, 46 mot Syrien, 16 mot Iran, elva mot Ryssland och fem mot Venezuela. FN:s generalförsamling antog 2015–2024 hela 174 resolutioner riktade mot Israel, mer än dubbelt så många som mot samtliga andra länder – 78 resolutioner.

Och den här rapporten lär utan tvekan användas som grund för ytterligare resolutioner i samma anda.

I Aktuellt på tisdagskvällen hade folkrättsprofessorn Mark Klamberg kallats in för att gå i god för rapporten och dess slutsatser. Även om människorättsrådet kanske är “politiserat” så är kommissionen trovärdig, eftersom den består av “oberoende experter”, argumenterade Klamberg.

Men dessa experter är utvalda av människorättsrådet, har fått sitt mandat av människorättsrådet och rapporten kan därför inte gärna betraktas som något annat än frukten från ett förgiftat träd.

Och även om kommissionens ledamöter är formellt oberoende innebär det inte att de tagit sig an uppdraget utan förutfattade meningar. Snarare framstår de som utvalda med omsorg för att komma fram till vissa önskade slutsatser.

En av de tre experterna, Miloon Kothari, skyllde i en intervju i juli 2022 kritiken mot kommissionens arbete på den “judiska lobbyn”. Kothani ifrågasatte i samma intervju också varför Israel ens är medlem av FN.

Navi Pillay, kommissionens ordförande, har under lång tid anklagat Israel för att vara en “apartheidstat” och försökt förmå enskilda regeringar att av den anledningen införa sanktioner mot Israel. Pillay tog inte oväntat Kothari i försvar mot kritiken.

Den tredje medlemmen, Chris Sidoti, sade förra året att “den israeliska armén är en av de mest kriminella i världen”. Sidoti är också rådgivare åt den israelkritiska – eller snarare Israelfientliga – organisationen Australian Centre for International Justice, ACIJ.

Läs även: Skogkär: I Rapport är det bara civila som dör i Gaza

Rapportens trovärdighet ska dock i första hand bedömas utifrån innehållet, inte utifrån vem som författat den.

Det som i grund och botten skiljer krig från folkmord är syftet. Nästan samtliga de handlingar som tillsammans eller var för sig utgör folkmord kan också vara de icka avsedda konsekvenserna av krig. De kan även vara krigsbrott, och sådana har säkert begåtts i Gaza. Men för att räknas som folkmord ska det finnas en underliggande avsikt att helt eller delvis förgöra en folkgrupp.

Att besegra Hamas, befria gisslan och se till att Gaza därefter inte utgör ett hot mot landet, är Israels uttalade mål. Pillaykommissionen hävdar däremot att Israel ända sedan krigets inledning – i snart två års tid – har fört en militär kampanj utifrån en medveten plan att begå folkmord.

Rapporten är till stor del ett selektivt klipp-och-klistraprojekt där alla uppgifter som passar in i folkmordsnarrativet valts ut, medan alla uppgifter som motsäger detta narrativ utelämnats eller avfärdas.

Att den israeliske presidenten Isaac Herzog den 13 oktober 2023 sade att “det är en hel nation därute som är ansvarig” lyfts av kommissionen fram som bevis på Israels folkmordsavsikt. Visserligen, konstateras det i rapporten, säger Herzog inte uttryckligen att alla palestinier i Gaza måste utplånas, men med tanke på omständigheterna är den enda rimliga tolkningen att detta är en uppmaning till folkmord och inget annat, lyder kommissionen slutsats.

Ibland blir avsaknaden av källkritik närmast genant för denna FN-kommission. Nyligen gjorde obekräftade uppgifter i media gällande att den israeliska säkerhetstjänsten i maj i år hade identifierat totalt 8 900 dödade eller troligen dödade kombattanter från Hamas och Palestinska Islamiska Jihad. Detta av totalt omkring 53 000 dödade i Gaza vid samma tidpunkt – enligt Hamas. Dessa siffror ligger sedan till grund för den helt orimliga slutsatsen att alla utöver de 8 900 som dött i kriget – 83 procent – var civila. Som om Israel kan förväntas identifiera varje fiende som dödas eller skadas. En statistiker skulle skratta, men Pillaykommissionen lyfter in det i sin rapport. För att det passar narrativet.

För den som läser rapporten framstår Hamas knappt ens som en aktiv part i kriget. Här förs inga resonemang om hur Hamas använder civil infrastruktur som skolor, sjukhus, moskéer och vanliga bostäder för militära ändamål – vilket enligt krigets lagar gör dessa byggnader till legitima militära mål. Här sägs inget om det gigantiska, omkring 50 mil långa tunnelsystemet – stort nog för att fungera som skyddsrum för hela Gazas befolkning men som enbart används av Hamas för att skydda sig själva.

Här ägnas inget utrymme åt resonemang om hur Hamas sätt att föra ett gerillakrig i stadsmiljö – en stadsmiljö som i årtionde anpassats för att tjäna militära ändamål – oundvikligen driver upp antalet civila offer.

Här sägs inget om hur Hamas gömmer sig bakom den egna befolkningen, inget om hur denna dödskult offrar kvinnor och barn för att vinna propagandakriget och tvinga Israel att ge upp inför trycket från omvärlden. Begreppet mänsklig sköld förekommer inte ens i rapporten.

Hotet från Gaza kan inte ses separat. Men i rapporten nämns varken terrorarmén Hizbollah i Libanon, houthimilisen i Jemen eller shiamiliserna i Irak, alla delar i den “ring av eld” runt Israel som mullorna i Iran – inte heller omnämnda – byggt upp för att tillsammans med Hamas utplåna den judiska staten. Och alla har de angripit Israel militärt efter den 7 oktober.

Det är kort sagt just det slags beställningsverk man kunde förvänta sig av FN.

Läs även: Skogkär: FN blir aldrig bättre än så här och det är inte bra nog