Skandalen med det brittiska public service-bolaget BBC:s kreativa och förrädiska klippning av Donald Trumps tal i samband med stormningen av den amerikanska kongressen i januari 2021, tycks ha sänt chockvågor genom Sveriges Television.

Ett av ämnena i Agenda i söndags var “den kris som skakar BBC och som även satt strålkastarljuset på svenska public service”, för att citera programledaren Tomas Nordenskiöld.

Och onsdagens Politikbyrån i SVT hade försetts med rubriken “Jävla vänstermedia” – fast syftet var nog att försöka staga upp bilden av ett SVT som står för sans, balans, opartiskhet och objektivitet.

Redaktionen hade dagen till ära låtit en reporter vandra runt i TV-huset för att låta utvalda medarbetare placera SVT:s logga på en höger–vänsterskala. De flesta tillfrågade, bland dem programledaren Anders Holmberg och ansvarige utgivaren Michael Kucera, placerade resolut loggan mitt emellan höger och vänster. Så ser självbilden ut,

Politikbyråns programledare Karolina Skoglund återkom ett par gånger till att “forskningen visar” att public service inte är vänstervridet.

Detta är ett ständigt argument från dem som försvarar public service mot kritik. Men är det verkligen sant?

Forskare har genom åren gjort enstaka nedslag där de studerat mediernas bevakning av specifika frågor. Men det finns i praktiken endast en systematisk granskning av mediernas nyhetsbevakning över tid och det är Medievalsundersökningarna. Dessa utgör en obruten serie studier av de svenska riksdagsvalen från 1979 och framåt, av de svenska EU-valrörelserna samt folkomröstningarna om kärnkraft 1979, EU 1994 och EMU 2003. Så när forskare, politiker och debattörer talar om vad “forskningen visar”, så är det i praktiken dessa studier det hänvisas till.

Medievalsundersökningarna innebär att forskarna går igenom det som skrivs och sägs i en dryg handfull utvalda medier under valrörelsens avslutande fyra veckor och sorterar materialet utifrån vad som i olika bemärkelser kan tänkas gynna eller missgynna den ena eller andra aktören.

Och vilka slutsatser kan då dras av dessa studier? Är exempelvis public service vridet åt ena eller andra hållet?

Bengt Johansson, professor vid Institutet för medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, ger ett tredelat svar: “Nej, ja och det vet vi inte”.

Nej i bemärkelsen att inget parti systematiskt gynnas i bevakningen av valrörelsen. Ja, i bemärkelsen att vissa partier gynnas i vissa valrörelser medan det i andra valrörelser är andra partier som gynnas.

Och så det där sista, det vi inte vet, eftersom forskningen inte har något svar.

“Vi har tittat på nyhetsrapporteringen, det finns väldigt mycket annat i public service som vi inte har undersökt systematiskt”, konstaterar Bengt Johansson.

Läs även: Skogkär: Det är inte synd om public service

Att forskningen entydigt skulle visa att public service nyhetsbevakning är opartisk, att det inte går att påvisa någon systematisk lutning år vare sig det ena eller andra hållet, kan med andra ord bäst beskrivas som en faktoid, en uppgift många tror är sann men inte är det.

Vad som möjligen är sant är att det inte går att hitta belägg för någon systematisk partiskhet under valrörelsens avslutande fyra veckor. Men detta är i praktiken en ytterst liten andel av nyhetsutbudet, en månad vart fjärde år. Hur det ser ut under de övriga 47 månaderna eller 204 veckorna under en mandatperiod är det i princip ingen som vet.

Urvalet i Medievalsundersökningarna är också, av naturliga skäl, begränsat. Den senaste studien, av valet 2022, omfattade för public service del Rapports huvudsändning 19.30 i SVT och Ekot 16.45 i Sveriges Radio.

Det är med andra ord endast en bråkdel av nyhetsutbudet i public service, i sin tur en bråkdel av det totala utbudet under alla sändningstimmar, som granskats på ett systematiskt sätt av forskare. Lägg till alla lokala nyheter, Morgonstudion, alla så kallade samhällsprogram, alla dokumentärer eller varför inte talkshower som Skavlan & Sverige.

I den senaste Förtroendebarometern från Medieakademin uppgav 87 procent av dem som placerade sig klart till vänster att de har mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Television. Bland personer som identifierade sig som klart till höger politiskt var andelen endast 33 procent. För Sveriges Radio var motsvarande andel 88 respektive 40 procent.

I Förtroendebarometern 2024 svarade 27 procent att public service nyhetsförmedling gynnar vänstersidan, 3 procent att den gynnar högersidan.

I Förtroendebarometern 2022 fick de svarande placera olika mediers nyhetsbevakning på en höger–vänsterskala. 39 procent placerade SVT:s bevakning till vänster, endast 3 procent valde höger. 37 procent placerade SR till vänster och 2 procent svarade höger. Det innebär att för varje väljare som anser att public service nyhetsförmedling gynnar högerperspektiv går det i runda slängar 15 som anser att public service gynnar vänstern.

Med tanke på vilken ytterst liten del av public service totala utbud som granskats av forskare duger dessa studier inte för att avfärda uppfattningen hos den ansenliga del av publiken som uppfattar att nyhetsförmedlingen i SVT och SR har ett vänsterperspektiv.

Det är dags för public service höga chefer att sluta vifta bort kritiken från höger med argument som att de missnöjda är förblindade av sina egna politiska uppfattningar, något som underförstått innebär att publiken till vänster, den som älskar public service, ser på SVT och SR med ogrumlad, objektiv blick.

Läs även: Skogkär: Vänstern och public service håller varandra om ryggen