Sverigedemokraterna vill att lagen om hets mot folkgrupp ska ses över. Med tanke på hur lagen genom åren utvidgats både vad gäller vilka uttalanden som utgör hets och vilka grupper som omfattas är det högst rimligt.
I nästa vecka samlas Sverigedemokraterna till partiets kongress, landsdagarna. En av de frågor som då kommer att diskuteras är hur partiet ska förhålla sig till lagen om hets mot folkgrupp. Flera ombud har lämnat in motioner om att lagen ska avskaffas. Partistyrelsen tycker dock att en översyn räcker, rapporterar Ekot.
Enligt partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson skulle det kunna innebära att lagen avgränsas, så att den inte längre omfattar trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.
Sedan straffbestämmelsen om brott mot trosfriden upphörde att gälla 1971 är det i Sverige inte kriminaliserat att offentligt skymfa sådant som olika religiösa grupper håller för heligt. Men lagen om hets mot folkgrupp tillämpas på ett sätt som gör att den alltmer påminner om just hädelselagstiftning. Det är en utveckling som behöver belysas och ifrågasättas i större utsträckning än i dag.
Lagen tillkom 1948, i spåren av Förintelsen. Den avsåg ursprungligen hot, smädelse eller förtal. 1971 utvidgades lagen genom att begreppet “missaktning” infördes för att täcka även andra former av nedsättande omdömen. I sin aktuella lydelse är lagen riktad mot den som offentligt “hotar eller uttrycker missaktning” mot vissa specifika grupper. Lagen omfattar sedan 2017 även “könsöverskridande identitet eller uttryck”.
Lagen om hets mot folkgrupp har börjat användas för det som på engelska kallas lawfare, att med juridiken som vapen försöka tysta kritiker och motståndare. Ett exempel på det är när Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof polisanmäldes av aktivister i en förening som kallar sig Näthatsgranskaren efter att han publicerat två satirteckningar med udden riktad mot islam. Förundersökningen lades sedermera ner.
Petter Wallenberg, grundare av dragteatersällskapet ”Bland drakar och dragqueens”, anmälde enligt Aftonbladet enbart förra året över 130 personer för hatbrott. Detta hade i maj i år, när artikeln publicerades, resulterat i 16 åtal och fyra fällande domar om hets mot folkgrupp.
En av dessa dömda är en 67-årig kvinna som i Skellefteå tingsrätt fick villkorlig dom och böter för hets mot folkgrupp riktad mot en man som utklädd till kvinna läste sagor för barn, en så kallad dragqueen.
”Varför vill du förvirra barnen och så in en massa skitkonstiga funderingar i deras huvuden. Visst ska barn va barn och slippa tänka på vuxensaker redan nu! Låt barnen vara ifred. De är verkligen inte någon god gärning ni gör utan pervers och ond!!!”, skrev kvinnan i en kommentar som enligt tingsrätten alltså var ett uttryck för missaktning.
Att dragartister en dag skulle komma att betraktas som företrädare för en folkgrupp som kan utsättas för missaktning i lagens mening, var det kanske inte alla som såg komma.
Det är dessutom inte personen hon beskriver som ond och pervers, utan dennes handling, “gärningen”. Att kvinnan på grund av detta inlägg döms för att ha hetsat mot en folkgrupp visar om något hur lagen tänjts bortom rim och reson.
Läs även: Skogkär: Konsten att hetsa mot judar
Lagen har kommit att medvetet utnyttjas för att avskräcka människor från att använda sig av sin yttrandefrihet. Den sprider osäkerhet om vad som är straffbart och gör att människor avstår från att framföra också fullt rimlig och legitim kritik mot olika företeelser i samhället. Även om ett åtal skulle leda till en friande dom är en sådan rättsprocess något de flesta människor undviker att bli indragna i.
En av dem som motionerat till landsdagarna om att lagen bör avskaffas, Leonid Yurkovskiy, menar att lagen har blivit något av en klasslag. Det kan ligga en del i det. Länge var den typiske dömde en kortklippt, lågutbildad yngling som heilade eller klottrade hakkors på någons vägg, inte sällan under inflytande av brända och destillerade drycker. Numera är det lätt att få intrycket att den typiske dömde är en lågutbildad pensionär som i stundens hetta skriver något förgripligt på Facebook, kanske under inflytande av brända och destillerade drycker. De mer verserade, välutbildade hetsarna – som många gånger är betydligt farligare – vet att hålla sig inom lagens råmärken.
Ett återkommande resonemang i domar om hets mot folkgrupp är huruvida vissa yttranden och handlingar kan ses som inslag i en “saklig och vederhäftig” debatt och kritik. Men vad som är sakligt och vederhäftigt är ungefär lika enkelt att avgränsa som begreppet missaktning.
Ska lagen om hets mot folkgrupp ha en plats så bör den också avgränsas så att den lever upp till sitt namn och kriminaliserar just hets i meningen uppmaningar till våld mot en utpekad grupp.
Och så länge lagen ser ut som den gör bör den också tillämpas lika för alla. I dag tycks uppenbara antisemitiska uttryck och hets mot folkgruppen judar, liksom öppet stöd för rasistiska terroristorganisationer som Hamas och Hizbollah, av rättsväsendet betraktas som inslag i saklig och vederhäftig debatt och kritik.
