Invandringen har ändrat karaktär. Färre uppehållstillstånd till asylsökande, fler till arbetskraftsinvandring. Men utanförskapet fortsätter att fyllas på.
Numera missar regeringens företrädare inte ett tillfälle att framhålla att migrationspolitiken lagts om.
Sverige, heter det, ligger nu på ungefär samma nivåer som våra europeiska grannar och antalet asylsökande är det lägsta på över tjugo år.
Och visst, det stämmer, även om utfallet skiljer sig en del beroende på vilka “europeiska grannar” Sverige jämförs med.
Det hindrar emellertid inte att invandringen ligger kvar på höga, sannolikt ohållbara nivåer. Några stängda, eller nästan stängda gränser, är det inte tal om. Utanförskapet fortsätter att fyllas på.
När statistiken för december nu slutredovisats visar det sig att Migrationsverket förra året beviljade över 95 000 uppehållstillstånd. Drygt 6 000 fler än år 2020.
Antalet som får stanna i Sverige av asylskäl har mycket riktigt gått ner påtagligt jämfört med extremnivåerna runt mitten av 2010-talet. Förra året gick bara 12 procent (11 443 personer) av uppehållstillstånden till kategorin asylsökande. Anknytningsärenden, det vill säga anhöriga, utgjorde en fjärdedel av de beviljade uppehållstillstånden (24 189 personer). Den största gruppen var arbetskraftsinvandrare, 39 270 personer eller 41 procent.
“Betydande delar av denna invandring går till låglöneyrken och är i flera delar ett nytt sätt att ta sig till Sverige när asylinvandring försvårats”, bedömer LO-ekonomen Torbjörn Hållö.
Att Sverige, med 370 000 arbetslösa varav 180 000 gått utan arbete i ett år eller mer, behöver importera arbetskraft till enkla jobb är något av en gåta.
Förra året beviljades exempelvis 601 uppehållstillstånd till städare och hemservicepersonal, 786 till kategorin snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden.
Läs även: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik
De senaste tio åren har Sverige beviljat totalt 1 190 796 uppehållstillstånd. Ett helt Stockholm. Plus ett helt Uppsala. Och någon småstad.
Hög invandring är också den främsta förklaringen till att befolkningen i Sverige sedan 2000-talets början ökat med 16 procent.
De brister som på senare år blivit allt tydligare inom vård och omsorg, skola och polis – för att ta de tydligaste exemplen – är till stor del en följd av att grundläggande samhällsfunktioner inte klarat av att hålla jämna steg med befolkningsökningen.
Den periodvis närmast okontrollerade invandringen har även bidragit till framväxten av ett skuggsamhälle.
En underklass med etniska förtecken har uppstått. Om detta vittnar statistik över sysselsättning – avsevärt lägre bland personer med utländsk bakgrund – och arbetslöshet – avsevärt högre. En oproportionerligt stor andel av de som misstänks för brott och döms för brott har rötter utomlands.
I detta skuggsamhälle återfinns också ett stort antal personer som uppehåller sig illegalt i landet. Som statsminister Magdalena Anderssons (S) städerska. Personer som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, men stannat kvar. Eller som tagit sig in i Sverige utan att ge sig till känna.
Det rör sig om tiotusentals människor. Det exakta antalet vet ingen.
Hur denna utveckling ska vändas, hur detta skuggsamhälle ska upplösas, är en av de kommande decenniernas största politiska utmaningar.
På torsdagen presenterade Moderaterna “tio reformer för att bekämpa skuggsamhället”.
Till exempel vill M förbjuda kommuner att ge ekonomiskt stöd till personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Partiet vill också ändra sekretesslagstiftningen så att myndigheter kan dela information om personer som uppehåller sig här illegalt.
Fast överst på listan står ett gammalt krav: en ny nationell folkräkning.
Att med olika metoder hitta personer som inte har rätt att vara i Sverige är nödvändigt om skuggsamhället ska kunna bekämpas.
Nästa svårighet, inte nödvändigtvis mindre, är hur de som inte har rätt att vistas här ska förpassas ur landet. Att Sverige misslyckats kapitalt på den punkten är kanske den främsta förklaringen till att skuggsamhället uppstått.
Här vill Moderaterna satsa på fler återtagandeavtal med ursprungsländer och villkorat bistånd.
Att Sverige fortsätter att ge utvecklingsbistånd till länder som vägrar att ta emot sina egna medborgare är obegripligt.
Men inget av detta lär medföra någon avgörande förändring med dagens asylsystem, som ger vem som helst tillträde till Sverige bara de yttrar de magiska orden: Jag söker asyl.
