Tidigare i år riktade Riksrevisionen skarp kritik mot Migrationsverket för att anknytningsärenden inte handläggs rättssäkert. Anknytningsärenden är ansökningar om uppehållstillstånd för personer som vill flytta till någon anhörig i Sverige. Det kan handla om familjeåterförening eller att någon som har inlett en relation med någon i Sverige vill bosätta sig här.

Anknytningsärenden är för närvarande det näst vanligaste skälet till uppehållstillstånd i Sverige och under 2020 beviljades drygt 39 000 anknytningsärenden.

En tidigare ouppmärksammad rapport visar att Riksrevisionen har rätt i sina farhågor. Det finns inte bara en ”risk för att anknytningsärenden inte handläggs rättssäkert”. Det har i själva verket beviljats en mängd uppehållstillstånd där beslutet har varit felaktigt.

I internrapporten från 2017 framkommer att en stor mängd av de beviljade uppehållstillstånden på grund av anknytning bygger på felaktiga beslutsunderlag. I vissa specifika anknytningsärenden utgör de felaktiga besluten en mycket stor andel.

I kategorin ”nyetablerade relationer”, som innebär att en person i Sverige inleder en relation med en person i ett annat land, är 28 procent av beslutsgångarna i de beviljade ärendena ”uppenbart felaktiga”. I ytterligare tio procent av fallen är det ”oklart om utgången är rätt”.

Det unika med rapporten är att man endast undersöker de positiva besluten – alltså där den sökande har fått ett uppehållstillstånd beviljat. Där framkommer att en mängd människor har fått uppehållstillstånd i Sverige – trots att de i själva verket inte har rätt till det.

Studien har fokuserat på de tre tillståndsenheterna i Falkenberg, Göteborg och Borås under hösten 2017, och fallen som studeras rör inte bara anknytningsärenden utan även arbetstillståndsärenden och tillstånd för studier.

Alltför många beslut hade brister

Rapportförfattarna skriver själva i inledningen: ”En alltför stor del av besluten uppvisade dock tydliga brister. I många beslut är det otydligt vilken bedömning Migrationsverket gjort av materialet även om bedömningen i sig är korrekt”.

Av samtliga beslut som har studerats i alla tre kategorierna är åtta procent beslut som ”uppenbart inte [har varit] korrekt för att man antingen inte bedömt materialet korrekt eller för att man inte tillämpat lag och praxis rätt”.

I ytterligare åtta procent av ärendena är beslutsutgången oklar. I flera av dessa är ärendet inte tillräckligt utrett, enligt rapporten.

Svaga eller obefintliga identitetsutredningar

Den största bristen i utredningarna gäller om identiteten hos den sökande är stärkt. Det framkommer att det i samtliga ärenden endast är 79 procent av fallen där man i beslutsmotiveringen har tagit ställning till om den sökande har styrkt sin identitet eller inte.

Rapporten har även identifierat en mängd svagheter i beslutsunderlaget. Det kommenteras i ett särskilt kapitel av rapportförfattarna.

”En av de allvarligaste bristerna gruppen uppmärksammat är att 8 % av ärendena har oklar utgång och 8 % har uppenbart fel utgång. Att ärendena har oklar utgång beror i de flesta fall på att de inte har utretts tillräckligt”, skriver rapportförfattarna och fortsätter:

”Exempel på detta i anknytningsärenden är att nödvändiga kompletteringar och handlingar inte inhämtats.”

Bryter mot lagen i hanteringen

Ytterligare brister som rapportförfattarna identifierar är felaktiga tillämpningar i praxis.

”Till exempel har man bedömt att en familj omfattats av den krets som kan komma i åtnjutande av bevislättnadsregeln, trots att paret inte sammanbott utomlands innan referenten flyttade till Sverige.”

”Medarbetare sätter sig inte in i materialet”

Rapportförfattarna har även noterat att medarbetarna inte sätter sig in i materialet ordentligt innan de fattar beslut. Efter att ha redogjort för ett specifikt felaktigt fall skriver de:

”Det här är bara det mest graverande exemplet på att gruppen upplever att medarbetarna inte läser materialet ordentligt, och därför inte kan bedöma det korrekt. Ett resultat av detta har varit att fler ärenden har oklar utgång eftersom det är tydligt att uppenbara indikationer på sken och oriktiga uppgifter inte följts upp”, skriver rapportförfattarna.

Bulletin fick tag på en av rapportförfattarna, Lukas Rosenqvist, som är anställd på Migrationsverket. Han anser att det mest allvarliga som framkommer i rapporten är att medarbetare inte gick igenom materialet ordentligt.

– Jag reagerade mest på att man inte verkade gå igenom det material som faktiskt fanns. Det fanns underlag man borde tagit hänsyn till, men man verkade inte ha läst det för det fanns ingen information i beslutet om det. Det förekom också slarv med att gå igenom det material som fanns, säger han.

Tycker du att ni fick tillräckligt gensvar från ledningen på er rapport?

– När vår rapport var klar åkte vi runt på enheterna och presenterade resultaten och föreslog åtgärder. Jag har ingen uppfattning om i vilken utsträckning åtgärderna anammades, säger Lukas Rosenqvist.

Är du av uppfattningen att det har blivit bättre på enheterna, bland annat vad gäller att stärka identiteten och identifiera skenäktenskap?

– Nu jobbar jag inte längre med anknytningsärenden, men jag är av uppfattningen att vi inte vet om det har blivit bättre eftersom det i mitt tycke inte görs några grundliga utredningar kring vilken kvalitet vi har, säger han.

Läs även: Otillräckliga säkerhetskontroller av personalen på Migrationsverket

Läs även: Ribbenvik: Vi tvingades höja vår förmåga något enormt

Läs även: Mängder av olovliga slagningar på Migrationsverket

Läs även: Ingen match för den som vill infiltrera Migrationsverket

Läs även: Migrationsdomstolarna: Rekordstort antal säkerhetsmål

Läs även Merit Wagers blogg om de interna bristerna kring ärendehanteringen vid Migrationsverket