Sverige ska ha en reglerad invandring där ett ja är ett ja och ett nej ett nej – så säger alla riksdagspartier, från vänster till höger. Den som får avslag på sin ansökan om asyl förväntas självmant lämna landet.

Med undantag för Sverigedemokraterna har detta mest varit en läpparnas bekännelse. Ett ja är definitivt ett ja men ett nej är inget nej, möjligen ett nja.

Samtidigt som regering efter regering upprepat mantrat om att den som inte har rätt att vistas i Sverige måste lämna landet, har lagstiftningen anpassats till dem som vägrar lämna. Illegala har getts rätt till sjukvård, deras barn rätt till utbildning.

Liksom det mesta som på ett eller annat sätt bidragit till Sveriges migrationspolitiska haveri faller en stor del av ansvaret på Fredrik Reinfeldt (M) och Alliansen.

Det var regeringen Reinfeldt som i juni 2012 ingick en överenskommelse med Miljöpartiet om att ge personer som vistas illegalt i Sverige tillgång till subventionerad sjukvård. Det var regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet som enades om att barn som vistas i landet utan tillstånd ska ha rätt till utbildning.

Invändningar om att detta skulle leda till att fler som fått avvisnings- eller utvisningsbeslut skulle hålla sig kvar i Sverige avfärdades i propositionen med att något sådant ”säkerställt samband” inte finns.

I propositionen framhölls att “om det visar sig att polisens arbete blir ett avgörande hinder för att barn som vistas i landet utan tillstånd ska få tillgång till utbildning, kommer regeringen att på nytt överväga om ytterligare reglering behöver införas”. I valet mellan å ena sidan polisens möjligheter att upprätthålla en reglerad invandring och å andra sidan rätten till skolgång för barn i familjer som uppehåller sig illegalt i Sverige, skulle rätten till skolgång prioriteras.

På torsdagen presenterade Tidöpartierna ytterligare en rad förslag om hur arbetet med återvändande och inre gränskontroller ska stärkas. Det är den redan pågående utredningen om stärkt återvändandeverksamhet som nu ges ett utökat uppdrag.

I detta utökade uppdrag ingår bland annat att ta ställning till om preskriptionstiden för avlägsnandebeslut – avvisning eller utvisning av personer som nekats uppehållstillstånd – ska förlängas eller tas bort helt.

Liberalernas Fredrik Malm påpekade på pressmötet att i princip var fjärde asylansökan som lämnats in i år kommer från en person som tidigare sökt, fått avslag, väntat ut den fyraåriga preskriptionstiden, för att sedan ansöka på nytt.

Tidöpartierna vill ge polisen rätt att utföra stickprovskontroller i samband med inre utlänningskontroll liksom att gå igenom innehållet i mobiler i syfte att fastställa en utlännings identitet. Utredaren ska likaså överväga hur Migrationsverkets möjligheter att använda sig av fingeravtryck och foton i samma syfte kan utökas.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) framhöll hur viktigt det är att ha kontroll över vilka som befinner sig i Sverige med tanke på det allvarliga säkerhetsläget. Terroristen från Drottninggatan, Rakhmat Akilov, var en av alla dem som uppehöll sig illegalt i Sverige efter att ha fått avslag på sin asylansökan.

“Vid våra gränser pågår ett mer eller mindre konstant flöde av personer som saknar rätt att resa in i landet och vistas här”, konstaterade Malmer Stenergard (M).

Läs även: Skogkär: De rödgröna är skuggsamhällets bästa vänner

Den fråga som mer än någon annan satt sinnen i brand är regeringens planer på att införa en anmälningsplikt som innebär att kommuner och myndigheter som i sin verksamhet kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd ska vara skyldiga att rapportera detta till Migrationsverket eller Polismyndigheten.

En “angiverilag” kallar motståndarna det. I vården och inte minst bland lärare och annan skolpersonal har kritiken mot detta varit hård.

Barn ska inte straffas för att deras föräldrar väljer att leva illegalt i Sverige, brukar det heta. Som om det helt självklart är förenligt med barnets bästa att år efter år leva utan tillstånd, i ett skuggsamhälle i ett främmande land.

Om barnen det handlar om skulle återvända till sitt hemland kan de gå i skolan där. Konstigare än så behöver det inte vara. De familjer som stannar i Sverige illegalt har fått sin sak prövad av Migrationsverket och i regel även av en migrationsdomstol. Ofta mer än en gång. I denna prövning har hänsyn tagits till barnkonventionen.

När politiker inför lagar som underlättar för personer som fått avslag på sina asylansökningar att stanna i Sverige illegalt signalerar de att Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömning inte går att lita på. De signalerar att asylprocessen inte är rättssäker. De underkänner de lagar de stiftat och därmed också sig själva.

Den enkla lösningen hade varit att avskaffa rätten till utbildning för barn som vistas i Sverige utan tillstånd. Då hade frågan löst sig själv. Ingen anmälningsskyldighet hade i alla fall behövts på skolans område. Nu ingår det inte i de utökade direktiven att utreda om det är möjligt eftersom Tidöpartierna är oeniga i frågan. Det är beklagligt.

Läs även: Skogkär: Fem år efter terrordådet är skuggsamhället intakt