Det finns numera två förslag på riksdagens bord avsedda att ge de sämst ställda pensionärerna mer pengar i plånboken. Mot det rödgröna förslaget om garantitillägg, som presenterades i januari, står ett förslag från högeroppositionen som bygger på höjd garantipension, höjt bostadstillägg och sänkt skatt för pensionärer, presenterat inför partiledardebatten i söndags.

Annie Lööf (C) menar att förslagen hotar pensionsöverenskommelsen och stabiliteten i pensionssystemet.

I vanlig ordning vill Centerledaren uppträda som politikens duktiga storasyster som tillrättavisar de bråkande småsyskonen i skepnad av socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) och oppositionsledarna Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD), Ebba Busch (KD) och Johan Persson (L).

Det hindrar inte att Lööf den här gången har rätt i sak. Tycker partier att det behövs justeringar i pensionssystemet så bör den frågan tas upp i riksdagens pensionsgrupp, precis som Lööf säger. Det är det gruppen är till för.

Men det är något i Annie Lööfs kritik som klingar falskt. Och det är däremot inte sällsynt.

Det var inte förrän partierna till höger kom med sitt motförslag som Centerledaren reagerade. När det gäller det rödgröna förslaget om garantitillägg har Lööf och övriga ledande partiföreträdare varit väldigt lågmälda. Ja, det är svårt att hitta någon form av kritik eller ifrågasättande över huvud taget. Ändå var det detta skamlösa försök till röstköp från rödgrönt håll som utlöste bråket om pensionerna. En fråga under gårdagen till partiets presstjänst om och i så fall var Centern tidigare kritiserat garantitillägget fick inget svar. Kanske letar Lööfs stab fortfarande.

Läs även: Skogkär: Ropen skalla, valfläsk åt alla

Det är lätt att få intrycket att det i grund och botten inte främst är hotet mot pensionssystemets stabilitet som oroar Lööf utan hotet mot Socialdemokraternas fortsatta maktinnehav. Trots försäkringar om motsatsen utgör Centern och Lööf en allt mer välintegrerad del av riksdagens rödgröna läger. Ett stödparti som spelar oppositionsparti.

Att Centern reagerar först nu på denna huggsexa om drygt två miljoner röstberättigade pensionärers gunst förklaras sannolikt främst av att Sverigedemokraterna varit med om att utforma det ena förslaget. Att inte ge SD någon makt eller inflytande är Centerns viktigaste politiska mål, överordnat allt vad sakpolitik heter.

Garantitillägget var dessutom Vänsterpartiets idé från början, ett krav från Nooshi Dadgostar (V) och hennes kamrater för att släppa fram Magdalena Andersson (S) som statsminister. Och Vänsterpartiet är enligt Lööf även det ett “ytterkantsparti” som ska “krokas av” och inte ges inflytande över regeringens politik.

Nu finns det väl ingen som inte för länge sedan genomskådat Lööf och Centern på den här punkten. I valet mellan politik som förhandlats fram med Sverigedemokraterna, respektive politik som förhandlats fram med Vänsterpartiet väljer Centern det senare alternativet. Varje gång. Oavsett innehåll, vad det verkar.

Den 15 juni är det upp till bevis i riksdagen. Då är det dags för budgetomröstning. Då kommer, om inget helt oförutsett inträffar, det rödgröna förslaget om garantitillägg att ställas mot högeroppositionens motförslag. Tre partier backar upp det ena förslaget. Fyra partier står bakom det andra. Mitt emellan, i den omtalade breda mitten, står Annie Lööf. Ensam.

Lööf vill i vanlig ordning inte ge något besked om hur Centern tänker rösta. Utan Centerns stöd kommer det rödgröna förslaget om garantitillägg att falla, motbudet från M,SD, KD och L kommer att segra.

Av Centerns egen vårbudgetmotion framgår att partiet vill se sänkt skatt på pensioner, höjd garantipension och en översyn av bostadstillägget. Vilket är precis de beståndsdelar högeroppositionens pensionsförslag bygger på.

Garantitillägget är dessutom det sämre alternativet eftersom det så tydligt minskar skillnaderna i ekonomiskt utfall mellan dem som jobbat många år och de som jobbat få år eller inga år alls. Något Centern annars motsätter sig.

Om Centern såg till sakpolitiken borde valet vara enkelt. Men sakpolitik har Lööf för länge sedan slutat med.

Läs även: Skogkär: En socialdemokratisk önskelista kallad vårbudget