Det ska vara ordning och reda i migration och integration. Det har alla svenska riksdagspartier och regeringar hävdat i alla tider. Sedan har dessa partier och regeringar snickrat regelverk och fört en politik som fått rakt motsatt verkan, det vill säga oordning och oreda. Stundtals har det lett till rent kaos, som flyktingkrisen 2015.

Inte ens uppenbart missbruk, exempelvis de tusentals unga män som under en rad av år utgav sig för att vara “ensamkommande barn”, brydde ansvariga politiker sig om. I alla fall inte tillräckligt mycket för att göra något åt saken. Hjärtan var öppna men ögonen slutna. Att den charaden så länge fick fortgå kostade skattebetalarna tiotals miljarder kronor. Uppenbarligen ett i politikernas värld acceptabelt pris för att bli sedda som goda humanister – sedan länge de flesta svenska beslutsfattares överordnade mål, vad det verkar.

Nu sopar nya, styvare kvastar i regeringskansliet Rosenbad. Återigen utfärdas löften om att det ska bli ordning och reda – fast på riktigt den här gången. Och regeringsunderlaget Sverigedemokraterna är väl tänkt att uppfattas som något slags garant för detta.

På torsdagen hade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och Henrik Vinge, Sverigedemokraternas andreman, kallat till gemensam pressträff. Anledningen var ett nytt uppdrag från regeringen till Migrationsverket.

Rent konkret handlar det om att Migrationsverket ska stärka – i praktiken få ordning på – arbetet med att återkalla arbets- och uppehållstillstånd. Den reglerade invandringen får inte missbrukas och då måste arbets- och uppehållstillstånd också återkallas när det finns fog för det, förklarade Malmer Stenergard.

“Samarbetspartierna har som ni vet höga ambitioner för att genomföra ett paradigmskifte inom migrationspolitiken och målbilden är mycket tydlig; migrationen och integrationen ska fungera”, inledde Malmer Stenergard.

Tillstånd som beviljats på felaktiga grunder ska inte få förbli giltiga. Här har Migrationsverkets arbete “inte varit tillfredsställande och måste förbättras”, förklarade migrationsministern.

Bland de exempel som nämndes var personer som fått uppehållstillstånd av skyddsskäl men kort därefter återvänt, kanske på semester, till det land de sade sig ha flytt ifrån.

Men det område där systemet för närvarande antas vara mest utsatt för missbruk gäller uppehållstillstånd för högre studier.

Läs även: Skogkär: Liberalerna är integrationspolitikens Florence Foster Jenkins

I en intern rapport tidigare i år konstaterade Migrationsverkets enhet för operativ analys att det finns “starka indikationer på att det pågår ett omfattande missbruk av uppehållstillstånd för studier”. Fokus i rapporten ligger på pakistanska medborgare, som numera utgör den tredje största internationella studentgruppen i Sverige, men systemet utnyttjas även av medborgare från andra länder. Istället för att genomföra eller ens påbörja sina studier försvinner dessa personer in i den svenska ekonomins skuggigare delar – särskilt restaurangbranschen – där de utnyttjas som billig och foglig arbetskraft.

En lagstiftning som gjord för att missbrukas samt ett överutbud av studieplatser för internationella studenter kombinerat med låga språkkrav till internationella utbildningar i Sverige, är de främsta förklaringarna till att det ser ut som det gör, enligt Migrationsverkets rapport.

Gjord för att missbrukas – som de tidigare reglerna för arbetskraftsinvandring då, som ledde till omfattande import av städare, diskare och annan okvalificerad arbetskraft samtidigt som omkring 80 000 utrikesfödda, mestadels med låg utbildning, år efter år gått långtidsarbetslösa.

Regeringen förväntar sig nu att Migrationsverket börjar arbeta på ett systematiskt sätt för att fånga, följa upp och agera på signaler om att uppehållstillstånd av olika slag missbrukas. “Här och nu och inom den reglering som redan finns”, förtydligade Henrik Vinge.

Alla talar om skuggsamhället. Ingen vill ha det. Men få har varit beredda att göra vad som krävs för att tränga tillbaka det. För det kommer inte att bli lätt. Och det kommer att krävas åtgärder – repressiva sådana – som kommer att få många politiker att rygga tillbaka. Det är åtgärder som garanterat inte kommer att mötas med gillande nickar från Dagens Nyheters ledarsida och andra fora som sätter agendan och ramarna för svensk politik.

För regeringen Kristersson är det upp till bevis:

Är talet om paradigmskifte allvar eller bara ännu ett varv med den gamla vanliga löfteskarusellen om en ordning och reda som sedan aldrig infinner sig?

Läs även: Skogkär: Numera talar S inte högt om full sysselsättning