Regeringen Kristersson har kommit med ett och annat förslag under mandatperioden som fått hård kritik, men att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för vissa grova brott tar priset. Det bör vara det mest nedsablade regeringsförslaget åtminstone denna sidan millennieskiftet. Remissinstanserna är inte nådiga.

Kritikstormen visar heller inga tecken på att bedarra. Kriminologer världen över är ense om att straff bara gör allting värre och att lösningen heter förebyggande åtgärder, meddelade “sex experter i kriminalfrågor” i en debattartikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan. Sverige borde istället göra som Norge. Där “möts unga lagöverträdare inte av fängelse, utan av konfliktråd. Där får de träffa sina brottsoffer, förstå konsekvenserna och gottgöra”. Vägen framåt, förklarar experterna, är medling: “möten mellan förövare och offer, som bygger ansvar och dialog i stället för hat och polarisering”.

När brottsoffren är döda kan det förstås bli komplicerat.

För övrigt har medling vid brott funnits i Sverige i decennier. Sedan 2008 måste alla kommuner enligt lag kunna erbjuda medling till brottslingar under 21.

“Det är klart att vi inte kan göra som vi har gjort hittills för då kommer det att gå som det har gjort hittills”, påpekade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i en debatt mot en annan av regeringens vedersakare, den tidigare rikspolischefen, domaren och ministern (S) Sten Heckscher i Aktuellt på tisdagen.

Läs även: Skogkär: Gängen kommer aldrig att knäckas

Det är en invändning som faller för döva öron. Vad kritikerna så gott som samstämmigt efterlyser är just mer, ännu mer, av samma. Mer av de metoder som helt uppenbart inte räckt till för att förhindra den utveckling Sverige genomgått de senaste åren.

Förslaget om att för en begränsad tid av fem år sänka straffbarhetsåldern till 13 – men endast för grova brott som mord och allvarliga bombdåd – går emot allt vad forskning säger, heter det. Då blir motfrågan om vetenskap och beprövad erfarenhet verkligen visar att de metoder fungerar som fram till i dag använts för gruppen grovt kriminella minderåriga? Och fungerar jämfört med vad? Business as usual har i alla fall inte lyckats förhindra att allt yngre rekryteras av kriminella gäng för att utföra allt grövre kriminella handlingar. Under årets första nio månader misstänktes 127 barn under 15 för inblandning i mordplaner, uppger Aftonbladet. Det är en niodubbling jämfört med samma period under 2022.

Socialstyrelsen ska nu kartlägga alla barn som rekryterats för gängrelaterade mord eller mordförsök under 2020–2024. Det rör sig om 150–200 barn i åldern 10 till 17 år. Alla de som varnar för att den sänkta straffbarhetsåldern kommer att leda till att ännu yngre barn rekryteras av gängen tycks vara omedvetna om att sådan rekrytering pågår sedan länge.

”Vi saknar en fördjupad kunskap kring hur uppväxtvillkor, skolmiljö och insatser från samhället i övrigt, har påverkat de här barnen”, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson till Ekot i Sveriges Radio.

Det låter inte direkt som att det är klarlagt vad som fungerar.

Får de barn som med stöd av lagen om vård av unga, LVU, placeras på SiS särskilda ungdomshem en effektiv vård och behandling? Enligt Riksrevisionens granskningsrapport från förra året är det korta svaret på frågan: nej.

En studie från 2023, gjord på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, visar att av ungdomar som dömts till vård, och varit intagna på något SiS-hem åren 1999–2017, så hade 40 procent av pojkarna och 21 procent av flickorna dömts för nya brott inom ett år efter att de skrivits ut. Inom två år hade 60 procent av pojkarna och 36 procent av flickorna dragit på sig nya domar. Inom tre år var andelen 70 respektive 40 procent.

En klar majoritet återföll alltså i brott. En stor andel av de ungdomar som ingick i studien hade dessutom en omfattande tidigare brottslighet bakom sig, i många fall i form våldsbrott.

Läs även: Skogkär: En broschyr lär inte avskräcka gängens rekryter

Flera av de kritiska remissinstanserna hänvisar till Danmarks försök med sänkt straffbarhetsålder till 14 år. Den danska sänkningen trädde i kraft den 1 juli 2010. Den 1 mars 2012 höjdes gränsen till 15 igen. Enligt en utvärdering ledde sänkningen till en ökning av återfallen och till en viss försämring av de dömdas skolresultat.

En väsentlig skillnad jämfört med den svenska regeringens förslag är dock att den danska sänkningen av straffåldern var generell och omfattade alla brott, medan det regeringen här föreslår är en sänkt straffbarhetsålder för ett fåtal, särskilt allvarliga brott.

Det stora flertalet danska 14-åringar som dömdes – 982 individer under 2011 – fälldes också mycket riktigt för mindre allvarlig brottslighet. 71 procent fick böter och ytterligare 18 procent villkorlig dom. Att dra långtgående erfarenheter av den danska sänkningen blir därför som att jämföra äpplen och päron.

Flera av de som kritiserar förslaget om sänkt straffbarhetsålder invänder att det kommer att leda till att de kriminella gängen rekryterar ännu yngre för morduppdrag. Men en av slutsatserna i den danska utvärderingen är att ingen sådan effekt syntes. Talande nog är detta något de som hänvisar till de danska erfarenheterna inte nämner.

Kanske förklaras tsunamin av kritik mot förslaget att placera 13- och 14-åriga mördare i fängelse av att detta kolliderar totalt med den svenska självbilden, eller snarare mot kritikernas bild av Sverige som en humanistisk och humanitär stormakt både på hemmaplan och i världen. Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga. Sverige har i modern tid alltid vinnlagt sig om att gå i täten på barnrättens område. I Sverige har det länge varit en ledande straffrättslig princip att fängelse alltid ska ses som en sista utväg. Inte bara för unga utan för alla som begår brott.

Nu kolliderar verkligheten i form av automatvapenbeväpnade barnsoldater på morduppdrag med denna självbild. Och viljan att hålla fast vid självbilden – oavsett konsekvenserna och oavsett hur verkligheten ser ut – är det som under lång tid och på område efter område definierat vad det innebär att vara en god och anständig människa i Sverige.

Läs även: Skogkär: När bara inlåsning återstår