Det har kallats årets största medieskandal. På inte mindre än tre språk – arabiska, somaliska och kurdiska och i stort sett samtidigt – lyckades Sveriges Radio med konststycket att förvanska innebörden i ett uttalande av Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch.

Nu är Sveriges Radio klar med sin egen granskning av vad som hänt. Den inte oväntade slutsatsen: det finns ingen systematik i de fel som begåtts, det har i samtliga fall rört sig om misstag. Påståenden om att Sveriges Radio avsiktligt skulle ha spridit falsk information “saknar förstås helt grund”. Därmed anses saken vara utagerad.

När Busch sade “islamister” översattes det av den arabiska och kurdiska redaktionen på Radio Sweden felaktigt till “muslimer”. Den somaliska redaktionen lyckades med konststycket få det till att Busch kritiserat polisen för att den inte dödat “många muslimer” i samband med påskhelgens koranupplopp. Detta fel berodde enligt Sveriges Radio på ”hantering av översättning från svenska till somaliska som brast i noggrannhet”. Jo, det kan man lugnt säga.

Något möte med Kristdemokraterna, som KD:s partisekreterare Peter Kullgren begärt, blir det inte.

“Granskningen av vår journalistik, där vi förklarar hanteringen, sker inte politiskt utan av Medieombudsmannen eller Granskningsnämnden”, skriver Ekochefen Klas Wolf-Watz, ansvarig utgivare för Radio Sweden, och Radio Swedens redaktionschef Gaby Katz.

Så låter det i stort sett alltid när något av public service-företagen, Sveriges Radio, Sveriges Television eller Utbildningsradion, trampat i klaveret. Detta sköts internt. Ingen utomstående ska lägga sig i. Vi rättar och går vidare. Här finns inget mer att se, inga fler frågor att besvara. Den som inte är nöjd får vända sig till Granskningsnämnden.

Men felaktigheter i exempelvis texter programföretagen publicerar på nätet, på sina egna sajter eller på sociala medieplattformar som Facebook, kan inte anmälas till Granskningsnämnden. Samtliga de fel som nu begåtts kommer därför inte att kunna granskas, och det vet Klas Wolf-Watz mycket väl. Det gäller exempelvis påståendet i en bildtext att Ebba Busch ville att polisen skulle döda “många muslimer”. Granskningen innebär inte heller att nämnden gör en självständig utredning av vad som hänt. Nämnden har bara att ta ställning till om bolaget, exempelvis genom att felaktigt översätta “islamister” till “muslimer”, brutit mot reglerna i sändningstillståndet, i det här fallet bestämmelsen om saklighet.

Läs även: Skogkär: Sveriges Radio klipper till – nu också på arabiska

Sveriges massmedier beskrivs ofta som den tredje statsmakten, en inofficiell sådan. Dess uppgift är att granska den första statsmakten, regeringen, och den andra, riksdagen. Men den tredje statsmakten vill inte utsättas för den granskning och genomlysning den själv utsätter andra för.

Sveriges Radio har liksom andra större massmedier en avsevärd makt, större än landets folkvalda, skulle många hävda. Och all makt bör granskas. Ingen, allra minst företrädare för den tredje statsmakten, skulle låta sig nöja om andra tunga makthavare viftade bort alla krav på granskning med ett “detta sköter vi internt”.

Ingen förväntar sig att någon med stor makt, det må sedan vara enskilda individer, företag eller organisationer, politiska partier eller regeringen, kan anförtros att vara sin egen väktare. Men medierna anser sig ha den förmågan och den integriteten.

Genom de felaktiga publiceringarna kan Sveriges Radio ha gett ammunition till den pågående islamistiska desinformationskampanjen mot Sverige, och även bidragit till en ökad hotbild mot Ebba Busch. Det är inga triviala konsekvenser. Och detta sker bara några månader före ett riksdagsval. Att KD vill veta hur det kunnat ske och vad Sveriges Radio gör för att något liknande inte ska hända igen är lätt att förstå.

“Politikerna ska vara en armlängds avstånd från vår verksamhet, det är jätteviktigt för trovärdigheten”, sade Wolf-Watz i en intervju i Aktuellt (6/5). Det är en god grundprincip. Det borde dock inte hindra att radions ledning i ett ärende som detta tar sig tid att träffa KD:s ledning för att direkt svara på frågor om vad som hänt och hur det kunde hända. En organisation som anser sig ha integritet nog att granska sig själv borde ha integritet nog att kunna hantera ett sådant möte.

Och trots vad som tidigare sagts ska företrädare för Sveriges Radio och KD på ”tjänstemannanivå” träffas i dag. Enligt ett något kryptiskt uttalande från SR:s informationschef Claes Bertilsson är mötet inte kopplat till den publicistiska verksamheten.

Misstag görs i alla verksamheter. Men när public service begår exceptionella misstag, som i det här fallet, kan inte en intern utredning anses tillräcklig. Samma sak gäller fallet med den Ekoreporter som inledde en relation med en islamist hon använde som källa i flera nyhetsinslag. Ett företag som kräver transparens av andra bör också vara redo att vara transparent för eget vidkommande. Inte minst allmänheten, som finansierar verksamheten och i vars tjänst Sveriges Radio förutsätts arbeta, har rätt att veta och få insyn.

Granskningsnämnden är, som dess mandat ser ut i dag, en tandlös tiger. Att hitta former för hur en verklig utomstående granskning kan ske utan att den redaktionella integriteten hotas, borde vara fullt möjligt.

Om viljan finns. Om granskaren är villig att själv bli granskad.

Läs även: Skogkär: När Ekot klipper till