Facebook noscript imageSkogkär: Sök medlemskap i Nato nu
Mats Skogkär
Ledare
Skogkär: Sök medlemskap i Nato nu
En allvarstyngd Magdalena Andersson (S) vid torsdagens pressträff i Rosenbad. Foto: Paul Wennerholm/TT
En allvarstyngd Magdalena Andersson (S) vid torsdagens pressträff i Rosenbad. Foto: Paul Wennerholm/TT

Glöm det där med Natooption, glöm kanske. Nu är det medlemskap som gäller. Inget annat. Ju snabbare desto bättre.

Det är krig i Europa, i Sveriges närområde. Natten till torsdagen rullade den ryska krigsmaskinen in över Ukraina med förödande kraft. Den ryske presidenten Vladimir Putins mål är att krossa Ukraina, dess demokrati, dess självständighet.

Att få ta klivet in under Natos kärnvapenparaply har aldrig känts mer lockande.

Sverige bör snarast möjligt söka medlemskap i den västliga försvarsalliansen. Förhoppningsvis kan det ske gemensamt med vår närmaste granne i öster, Finland. Om Finland väljer att avvakta bör Sverige ta steget på egen hand.

Men Socialdemokraterna fortsätter att klamra sig fast vid en förlegad alliansfrihet och en illusorisk föreställning om att det är denna som hela tiden hållit Sverige utanför krig och konflikt, och som kommer att göra så för tid och evighet.

“I ett sådant här läge är det viktigt att Sveriges sedan lång tid tillbaka fastlagda säkerhetspolitiska linje ligger fast. Att vi är förutsägbara och tydliga med vår säkerhetspolitiska linje. Detta är inte tillfälle för någon form av vobblighet”, sade statsminister Magdalena Andersson (S) på torsdagens presskonferens, flankerad av utrikesminister Ann Linde (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).

När det är lugnt i omvärlden finns det enligt Socialdemokraterna inga skäl att gå med i Nato. När det är oroligt i omvärlden är det skälet för att inte gå med i Nato. Det finns därmed aldrig något rätt tillfälle att gå med i Nato, enligt S.

Men när säkerhetsläget drastiskt förändras måste också Sveriges säkerhetspolitiska linje omprövas. Vad tänker sig Socialdemokraterna ska ske om Sverige ansöker om medlemskap i Nato? Att den europeiska säkerhetsordningen, som gradvis och mödosamt byggts upp efter Murens fall 1989, ska slås i spillror? Den saken har Ryssland redan ombesörjt. Att Putin ska löpa amok? Ursäkta, men det har han redan gjort.

Att den svenska alliansfriheten sammanfallit med decennier av fred innebär inte att det finns ett orsakssamband. Alliansfrihet hjälpte inte Ukraina nu, lika lite som Danmarks och Norges alliansfrihet hjälpte dessa länder när andra världskriget bröt ut.

Alliansfriheten har vilat på outtalade förväntningar om att USA och Nato av strategiska skäl som har med vårt geografiska läge att göra, aldrig skulle låta Sverige falla i – på den tiden – sovjetiska händer. Inte ens under den svenska socialdemokratins mest USA-fientliga period, i samband med Vietnamkriget, rådde det bakom de politiska kulisserna någon tvekan om vilken sida Sverige tillhörde och hoppades få hjälp av vid den händelse att det kalla kriget skulle bli varmt.

Läs även: Gudmundson: Inte ens rysk invasion väcker S

De senaste tio åren har den svenska försvarspolitiken i praktiken gått ut på att surra Sverige allt hårdare vid Natomasten. Och det är bra. Sverige övar med Nato. Nato övar i Sverige. Sverige övar militärt med USA. Sverige samarbetar och samövar kontinuerligt med en rad Natomedlemmar som Storbritannien, Danmark, Norge, Tyskland, Belgien och Italien. Sverige har deltagit i Nato-ledda insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen.

Trots allt tal om alliansfrihet står Sverige i dag så nära Nato att det i stort sett enda som återstår är det formella medlemskapet. Det är inte för inte som Sverige – och Finland – bjudits in till dagens blixtinkallade toppmöte med Natos 30 medlemsstater.

Samtidigt är medlemskapet mer än en formalitet. För det land som inte är medlem gäller heller inte Natos solidaritetsklausul, artikel 5 i stadgan, som säger att angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela alliansen. Så länge vi inte är helt och fullt inne är vi ute. I kylan. Oskyddade.

De ryska hoten och ambitionerna sträcker sig betydligt längre än till att krossa Ukraina. Putin har imperiedrömmar. Sovjetunionens fall var för honom ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet”. Hans mål är att det upplösta Sovjet ska återuppstå. Numera fria länder som en gång styrdes från Moskva ska åter inordnas under Kreml. De under decennier Sovjetockuperade baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen, är därmed direkt utpekade av Putin. Den forna Sovjetrepubliken Vitryssland, numera Belarus, är i praktiken redan en lydstat, den belarusiske diktatorn Aleksander Lukasjenko är Putins marionett.

Att Putin, när han uppnått sina mål i Ukraina, omgrupperar sina styrkor och riktar intresset och missilerna mot nya mål, bör inte uteslutas. Det finns ingen anledning att vänta och se vad som ska hända. Allt kan hända.

Ett svenskt medlemskap kommer inte att bli klart över en natt. Men Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har gjort klart att dörren står öppen. ”Inga andra länder är närmare partners än Sverige och Finland”, förklarade Stoltenberg nyligen.

Att nu ansöka om medlemskap är en signal om att Sverige inte faller undan för ryska hot och påtryckningar. Det är det budskap som bör sändas till Putin och hans anhang. Ju förr desto bättre.

Sverige hör hemma i Nato. Det är ett val som inte borde inte vara mer komplicerat än att välja mellan Putin och Biden.

Läs även: Skogkär: Regeringen säger vad Kreml vill höra

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu