Den som idag letar bostad i någon av landets större städer – och många mindre – tvingas till andra överväganden än för bara tio år sedan:

Hur stor är risken för den som bor här att hamna i skottlinjen i samband med en uppgörelse mellan kriminella, eller att skadas i ett bombdåd? Eller för den delen: risken för att komma ner till ett utbränt bilvrak när det är dags att ta sig till jobbet på morgonen?

“Jag är bestört och förbannad över skottlossningen i Flemingsberg där två barn skadats”, kommenterade Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi den senaste skottlossningen där oskyldiga – i detta fall barn på en lekplats – träffats av förlupna kulor.

“Jag blir både chockad och arg över skottlossningen i Flemingsberg där två barn skadats”, ekade Stenevis språkrörskollega Per Bolund.

Bestört och förbannad, chockad och arg. Slitna klyschor. Tomma ord så länge situationen inte förbättras. Men något måste politiker säga. Även denna gång.

I stadsdelen Kronogården i Trollhättan var det oroligt natten till måndagen. Bilar och däck brändes, maskerade ungdomar sköt raketer mot människor och fordon, och kastade sten mot polisen.

Numera går det knappast en dag utan att liknande händelser rapporteras.

Kronogården är, till skillnad från Flemingsberg där barnen sköts, ett av landets totalt sextio utsatta eller särskilt utsatta områden.

Så här beskriver Polisens Nationella operativa avdelning, Noa, vad som kännetecknar ett utsatt område:

“I dessa områden finns en mängd riskfaktorer som kan leda till en bristande framtidstro såsom arbetslöshet, ohälsa och misslyckad skolgång. Riskfaktorerna kan även bestå i strukturella faktorer som bostadsområdets fysiska miljö och en upplevd oro bland etniska grupper då historiska och globalt aktuella konflikter ger lokalt avtryck. Därtill finns en stor riskgrupp med unga personer som lätt påverkas av normbrytande beteenden, ett stort antal kriminella aktörer och en genomsnittlig lägre kollektiv förmåga. Tillsammans resulterar detta i en kriminaliserandeprocess som med tiden får så stort genomslag att ett helt bostadsområde påverkas och en alternativ social ordning skapas.”

Det kan sägas kortare. Så här: områden härjade av kriminalitet som bebos av en segregerad, fattig, etnisk underklass. Eller ännu kortare: getto.

Läs även: Vad får vi för pengarna: Polismord och dödsskjutningar

De flesta i Sverige bor numera inom skotthåll från en värld som de för inte så länge sedan bara kom i kontakt med genom dystopiska, amerikanska kriminaldramer som The Wire. Fiktionen har blivit verklighet.

Den kriminalitet som utgår från dessa områden har nått en sådan omfattning att hela samhället drabbas. Värst utsatta är ändå de som bor där. Alla de vanliga människorna som bara vill leva ett liv i trygghet, ha ett jobb att gå till och kunna försörja sig och sin familj. Den stora majoriteten.

Det är ingen slump som gjort att dessa områden vuxit fram i Sverige de senaste decennierna. Det är en följd av en högst medveten politik med oavsedda men förutsägbara effekter. En politik för vilken Miljöpartiet spelat en avgörande roll, till exempel genom migrationsuppgörelsen med alliansregeringen 2011.

De särskilt utsatta områdena, med sin etniska underklass, är en direkt konsekvens av den migrationspolitik som förts och som Miljöpartiet drivit på för.

Döva och blinda för konsekvenserna har partiet ingenting lärt.

Miljöpartiet vill inte stoppa den ekonomiska migrationen till EU, de vill öppna lagliga vägar för den. Fattigdom eller snarare drömmen om ett bättre liv ska ge rätt att flytta till Sverige, enligt partiets migrationspolitiske talesperson Rasmus Ling och EU-parlamentariken Alice Bah Kuhnke. Att ”stoppa människor från att söka skydd eller ett drägligare liv” är omänskligt, skrev de i Svenska Dagbladet (21/6).

Och problemet hösten 2015, när 10 000 asylsökande i veckan anlände till Sverige, var enligt språkröret Stenevi inte att det kom så många, utan att vårt system för mottagande var underdimensionerat. Att Sverige den gången skulle ha varit ens i närheten av något tak för hur många vi kan ta emot ville Stenevi inte medge när hon frågades ut av Anders Holmberg i 30 minuter i SVT (21/4).

Läs även: Integrationspolisen: Vi har låtit kriminella nätverk breda ut sig

I ett allt högre tonläge varnas för vad som kan hända om ett parti som vill förändra Sverige i grunden ges inflytande över regeringspolitiken.

Men ett sådant parti har haft inflytande över regeringspolitiken sedan 1998.

Ett sådant parti sitter i regeringen sedan 2014.

Partiet heter Miljöpartiet.

Och ja, det har förändrat Sverige i grunden.

Läs även: Makram: Dagens invandring har blivit en belastning för alla

Läs även: Lööf om högerskon: ”Det har jag aldrig sagt” – men gamla TV4-klippet spökar