Den beskrivs ofta som en kultfilm, Vi hade i alla fall tur med vädret, en komedi från 1980 om familjen Backlund som åker på en efterlängtad husvagnssemester där inget går som det var tänkt.

I augusti hade södra Sverige tur med vädret – ur semesterfirarens synpunkt. Det var varmt och soligt. Men resultatet blev lika förödande för hushållskassan som familjen Backlunds husvagnssemester blev misslyckad. Elpriserna skenade när det blåste för lite. Vindkraften levererade inte.

Enligt statistik från elbörsen Nord Pool gav vindkraften i elområde 4 under augusti totalt 199 346 MWh el. Nästan 40 procent lägre jämfört med samma månad förra året. Och då har vindkraften ändå byggs ut under året som gått, kapaciteten har ökat. Åtminstone på papperet.

“Vissa månader är blåsiga, vissa inte. Det är inte svårare än att man haft otur med vädret”, säger Daniel Kulin, projektutvecklingschef för havsbaserad vindkraft på norska företaget Cloudberry, till nyhetsbyrån TT.

Att hoppas på turen är alltså vad som återstår om vindkraftförespråkarna får som de vill. Låter inte direkt som ett bra sätt att trygga svensk elförsörjning.

Läs även: Skräcksiffrorna: Så många örnar dödas av vindkraften – siffrorna mörkas

Men vindkraft kan åtminstone byggas ut snabbt, eller hur? För det är ju vad alla från statsråden Annika Strandhäll (S) och Khashayar Farmanbar (S) till språkrören Per Bolund (MP) och Märta Stenevi (MP) försöker slå i troskyldiga väljare.

Det är – som så ofta när rödgröna politiker är i farten – en sanning med viss modifikation.

I maj publicerade branschorganisationen Svensk Vindenergi en aktuell sammanställning över planerad havsbaserad vindkraft i Sverige. Det är som bekant gigantiska vindkraftparker ute i havet som enligt den rödgröna sidan i politiken ska förse svenska företag och hushåll med närmast obegränsade mängder el, billig el och el i rättan tid. I alla fall om det blåser.

Och totalsumman är onekligen imponerande. Det finns “intresse” för att bygga vindkraft motsvarande 366 TWh el. Förra året producerades det som en jämförelse totalt 166 TWh el i Sverige. Regeringen hoppas i ett sannolikt överoptimistiskt scenario att en utbyggnad motsvarande upp till 120 TWh ska vara möjlig. Men snabbt går det inte. Enligt rapporten tar det 12,5–17,5 år för ett projekt att gå från “tidigt skede” till kommersiell drift.

De projekt som kommit längst i processen är nu inne i tillståndsprövningsfasen. De kommer att kunna tas i drift under perioden 2028–2041, det första om tidigast sex år med andra ord.

Själva byggfasen för en vindkraftpark till havs beräknas vara två till tre år. Tre år är vad energikoncernen Fortum bedömer att det skulle ta att bygga en liten, modulär kärnreaktor, SMR. Världens snabbast byggda fullskaliga kärnreaktor, en kokvattenreaktor, finns i Japan, det gick på tre år och tre månader.

I takt med att vindkraften byggs ut och svarar för en allt större andel av elförsörjningen, desto viktigare blir det att ha tumme med vädergudarna.

Det är skillnad mot när som i dag omkring 16 procent av elen kommer från nyckfull vindkraft och när kanske 50 procent gör det efter att kärnkraften avvecklats. Eller 70–80 procent, när den totala elproduktionen om några decennier fördubblats, som politikerna förutspår.

Då gäller det att verkligen ha tur med vädret.

Läs även: Lidström: Vindkraft kunde aldrig fungera

De som propagerar för vindkraft till havs vill gärna ge sken av att detta kraftslag är bra för miljön, att det är i harmoni med världsalltet, att det har minimal negativ inverkan på människor, djur och natur.

Verkligheten är en annan. Havsbaserad såväl som annan vindkraft är inte sällan ett hot mot omistliga naturvärden. Att det folkliga motståndet mot vindkraft i alla dess former är stort borde inte förvåna någon.

I Östersjön, i havet mellan Gotland och Öland, planeras för två gigantiska vindkraftparker, Aurora och Kultje. Tillsammans kommer de att uppta en yta lika stor som Öland, med upp till 590 kraftverk, 350–370 meter höga.

Turning Torso, Malmös arkitektoniska landmärke, är knappt 200 meter högt. Det syns milsvida omkring. Och givetvis kommer de enorma vindkraftparkerna också att vara fullt synliga från land, från Öland såväl som från Gotland. Att miljöminister Annika Strandhäll (S) och energiminister Khashayar Farmanbar (S) gång på gång talar bedrägligt om att dessa vindkraftparker ligger “långt ute till havs” förändrar inte faktum.

Skådespelaren och samhällsdebattören Stefan Sauk har intervjuat Måns Hjernquist, ordförande i Gotlands ornitologiska förening, och tillsynsman på naturreservatet Lilla Karlsö om dessa båda projekt. Och Hjernquists dom är hård.

“Det är omistlig natur man äventyrar. Det är obegripligt att man kan kalla det här grön energi.”

Det är bäddat för massdöd av fågel. Kultje och Aurora ligger i “Europas viktigaste fågelområden när det gäller flyttande fågel, ligger i Sveriges kanske viktigaste sjöfågelområde”, säger en upprörd Hjernquist.

Det knappt tjugo minuter långa samtalet mellan Sauk och Hjernquist finns att beskåda på Sauks Youtubekanal. Det borde vara en väckarklocka för naturvänner och andra som överväger att rösta rödgrönt på söndag. Filmen rekommenderas – om man klarar att se bilder på örnar som massakrerats vid kollisioner med de gotländska vindkraftverkens rotorblad.

Läs även: Annika Borg: Vindkraft, nej tack