Är det ett stort problem när en hög kvinnlig polischef offentligt manifesterar ett gigantiskt självhävdelsebehov? Ja, självklart är det så. Situationen blir ju inte precis bättre av att samma polischef offentligt ljuger om centrala och avgörande fakta kring hennes CV och hennes bidrag till uppmärksammade spaningar och tillslag mot grovt kriminella gängledare runt om i Europa det senaste året.

Det som uppdagats den senaste veckan i polisforskaren Stefan Holgerssons forskningsrapport ”Hur efterlever polisen offentlighetsprincipen” har fått många poliser och medborgare att reagera. I rapporten tar Holgersson upp den sedan många år cementerade chefs -och myndighetskulturen, som går ut på att till varje pris skydda varumärket polisen i allmänhet, och polismyndighetens högre chefer i synnerhet. Det går ofta till på det viset att polismyndigheten, i strid med gällande rätt, förhalar och obstruerar i största allmänhet när journalister eller andra medborgare begär ut handlingar från polismyndigheten. I många fall begår myndigheten rena lagbrott.

Läs även: Springare: Polisen struntar i kritisk forskning

I en tidigare rapport av Stefan Holgersson, ”Ursäkta, men vi är faktiskt polisen och vi står över lagen”, redogör Holgersson bland annat för polismyndighetens agerande när han begärde ut underlagen för tillsättningen av en rad högre polischefer i polismyndigheten i samband med omorganisationen 2015. I den rapporten framgick med all önskvärd tydlighet att polischefer tillsatts trots bristande kompetens, och i många fall i avsaknad av förmåga att klara av obligatoriska anlags -och kunskapstester. När Holgersson dock fick rätt att ta del av detta anställningsunderlag via domstol, ”försvann” helt plötsligt alla relevanta handlingar och ingen ansvarig i myndigheten visste vart de tagit vägen. När man söker efter denna rapport på Linköping universitets sida finns en beskrivning av rapporten:

Av rapporten framgår att det inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Det handlar inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på skilda hierarkiska nivåer. Förhållandet återspeglas i många sammanhang, exempelvis när någon begär att ta del av allmänna handlingar, i vapenlicensärenden, i arbetsmiljöärenden och hur polisen bland annat i pressmeddelande vinklar olika förhållanden m.m. Polismyndigheten har ett stort fokus på att marknadsföra sitt eget varumärke. Det har medfört att grundläggande principer i regeringsformen hamnat i skymundan, såsom vikten av att iaktta opartiskhet och saklighet. En ovilja att lämna ut innehållet i allmänna handlingar som riskerar att påverka polisens varumärke negativt kan ses som en följd av detta och leder inte bara till att offentlighetsprincipen sätts ur spel. Det får också indirekt en negativ inverkan på möjligheterna att svensk polis utvecklas på ett önskvärt sätt genom att polisen vidtar skenaktiviteter.

Läs även: Springare: Det är Polismyndigheten, dumskalle!

Till den nu aktuella rapporten finns också ett par bilagor. I en bilaga beskriver Holgersson turerna när han begärde ut handlingar om polismyndighetens underrättelsechef Linda H Staaf. Där framgår med all önskvärd tydlighet att väldigt mycket pekar på att hon tillsatts via nepotism, och att inte heller hon har de kvalifikationer och kompetenser som man ska ha på en så pass hög chefstjänst. Det framgår också att Staaf själv i olika offentliga intervjuer ljugit och kraftigt överdrivet sina kunskaper och erfarenheter som skulle ligga till grund för hennes legitimitet som underrättelsechef.

När nu Holgersson begärt ut handlingarna om exempelvis Staafs utbildningsbevis vad gäller polisutbildning, handlingar som visar att hon har rätt att bära vapen, uppgifter om påstådda meriter och arbetsuppgifter innan hon fick chefstjänsten, så vägrar myndigheten att lämna ut dessa. Hela tiden med motiveringen att handlingarna är belagda med sekretess. En sekretess som inte kan finnas. Sanningen är att det inte finns några handlingar som kan styrka det Staaf och andra högre polischefer påstår. Staaf är inte utbildad polis och hon har heller ingen utbildning för att bära vapen. Staaf är en vanlig civilt anställd befattningshavare.

Med detta förfarande skyddar man således, med näbbar och klor, myndighetens och enskilda högre polischefers ”varumärke”. Man vill inte avslöja oegentligheterna i samband med tillsättning av en chef som inte har de meriter och kunskaper som krävs för tjänsten och man gör detta i strid med gällande lagstiftning och gällande rätt.

Läs även: Springare: Vi behöver nya polischefer och en ny polisutbildning

Detta förfarande, och polischefer utan behövlig kompetens, är ingalunda något ovanligt runt om i Sverige. Detta fenomen kring nepotism, tillsättande av redan ”utvalda” befattningshavare, skyddande av varumärken och annat mygel till skada för kärnverksamheten, började jag varna för redan för 20 år sedan. Då började denna kultur cementeras inom närpolisorganisationen.

Så detta är inget nytt och har genom alla år skett med polisfackets goda minne. Denna invasiva kultur bland högre tjänstemän inom polismyndigheten bidrar också kraftigt till att polisen i dag förlorat sin legitimitet och förmåga att utföra sitt kärnuppdrag

Mitt råd är därför att börja med att rensa ut bland högre polischefer och börja följa lagar och förordningar, innan andra ”verktyg” ges och ändringar i lagstiftningar görs, för att komma till rätta med polisens övertydliga problem.