Svenska kyrkan har varit skild från staten i över 20 år men är fortfarande, inifrån såväl som utifrån, koloniserad av politiseringens krafter – sådana som i kyrkan ser en plattform för samhällelig aktivism; helst under den röda fanans tecken, skriver Johan Sundeen.
Söndagen 19 september ska det hållas val i Svenska kyrkan. Denna företeelse är inte bara en provokation mot kristendomens autonomi och ett övergrepp mot principen om trossamfundens frihet, utan också en anomali i ett fritt samhälle; ett sådant kännetecknas ju framförallt av där finns bestämda gränser för den politiska makten. En sfär som kyrkans måste, i likhet med till exempel universitetens, stå fri från statliga diktat för att kunna vara sann mot sig själv.
DN-journalisten Maciej Zaremba har med en svåröverträffbar formulering fångat det säregna skådespel som uppförs under titeln ”demokrati i kyrkan”. Den Svenska kyrkan, skrev han vid millennieskiftet, ”liknar inget annat samfund [---] Det är inte längre Paulus som skriver brev till romarna – det är romarna som vill bestämma vad Paulus ska lära ut.”
Svenska kyrkan har varit skild från staten i över 20 år men är fortfarande, inifrån såväl som utifrån, koloniserad av politiseringens krafter – sådana som i kyrkan ser en plattform för samhällelig aktivism; helst under den röda fanans tecken. Den nuvarande ärkebiskopen framstår genom sina utspel på till exempel DN-debatt stundom mera som politisk kommissarie än som andlig ledare.
Läs även: Dahlman: Kyrkan har fel - att ställa språkkrav är att bry sig
Även om sammanfallandet i tid möjligen är oavsiktligt har det lilla Församlingsförlaget i Göteborg levererat bästa tänkbara motgift under kyrkovalsåret 2021 mot politiseringens toxiskhet. Detta genom att i en vacker volym publicera Bethelbekännelsen 1933: Ett lutherskt försök. Det rör sig om en skrift tillkommen i strävan att bekämpa nazifieringen av de evangeliska landskyrkorna i Tyskland i början av Tredje rikets dagar. Det är första gången som detta av Martin Luthers idévärld inspirerade dokument ges ut på svenska, för översättningen har Simon O. Pettersson svarat.
I likhet med i Sverige 2021 hölls det kyrkoval i Tyskland 1933. I en radiosändning uppmanade ingen mindre än Adolf Hitler himself den protestantiska kristenhetens lekmän att lägga sina röster på den nationalsocialistiska frontorganisationen Deutsche Christen.
Den stora framgång som den tyskkristna grupperingen, vars idévärld var en blandning mellan korsets och hakkorsets värden, uppnådde i kyrkovalet skakade om evangeliska krafter som ville vara Bibel och bekännelse trogna; män och kvinnor som lydde Gud mer än människor. Genom ett initiativ av studenter, och med teologiska märkesmän som Hermann Sasse och den blivande martyren Dietrich Bonhoeffer vid pennorna, utformades ett dokument avsett att tvinga varje troende att göra ett val; ett val mellan den kristna korsets respektive den politiska koloniseringens kyrka.
Läs även: Sundeen: Den kristna 68-vänsterns våldsbudskap
På grund av inre stridigheter i det Bibeltrogna lägret kom den ursprungliga, nu återutgivna, Bethelbekännelsen inte att publiceras. Istället framlades ett kompromissdokument som Dietrich Bonhoeffer karakteriserade med orden ”många kockars soppa”.
Emellertid var det strategiska misslyckandet inte detsamma som ett fiasko sett på längre sikt. Med forskaren Guy Christoffer Carters ord var och förblir Bethelbekännelsen av augusti 1933: ”ett vittnesbörd om tro på Kristus när den angrips av en ideologi med maktanspråk […] ett testamente för kyrkan”.
Naturligtvis kan inte de demokratiska partier som vägrar lämna Svenska kyrkan i fred jämställas med en nationalsocialistisk frontorganisation, men principfrågan i Tyskland på 1930-talet och i Sverige på 2020-talet är likväl densamma: Ska kyrkan – ett ord som betyder det som tillhör Herren – vara fri från eller underställd profana ideologier?
Den av Torbjörn Johansson författade inledningen till Bethelbekännelsen förtjänar att nå många läsare, också utanför fromhetsvallarna. Bonhoeffers och Sasses skrift är av allmänt intresse i första hand genom att den skänker inblick i ”den tyska kyrkokampens inre liv och teologi”. Hur män som kämpade för sin kyrkas överlevnad resonerade, har någonting viktigt att lära vår tids kristna i allmänhet och svenskkyrkliga sådana i synnerhet. I Bethelbekännelsen finns en rik argumentationsarsenal att ösa ur för var och en troende människa som vill hålla det kristna korsets stam ren från den politiska koloniseringens angrepp.
