Den 3 april 2024 kom så Justitiekanslerns (JK:s) beslut, i ett ärende rubricerat: ”ANSÖKAN ENLIGT FRIHETSBERÖVANDELAGEN OCH SKADESTÅNDSANSPRÅK MOT STATEN”. En handling, som med sin utformning ytterligare bidrar till den för staten rimligen pinsamma förvirring, som under sex år rått kring myndigheternas handläggning av det så kallade Hedinärendet. Handlingen med diarienummer 2024–849 väcker berättigade frågor även om vilken ordning som egentligen råder hos ”statens advokat” JK?

Läs även: Törnvall: Hedinhärvan och ”De Oberörbara i staten”

Det femsidiga beslutet meddelat på Justitiekanslerns brevpapper har såvitt framgår av dess sista sida fattats av JK Mari Heidenborg själv, efter föredragning av Daniel Evers och Elin Widegren, efter beredning även av Anneli Skoglund. Beslutet har tillställts ”Sökanden” och Åklagarmyndigheten (diarienummer AMR-1047-24) utan att det av handlingen går att utläsa vilken eller vilka parter som berörs av beslutet.

Vi som följt Hedinärendet under mer än fem och ett halvt år inser givetvis att detta måste vara JK:s svar på Karl Hedins och AB Karl Hedins ansökan om skadestånd från staten om totalt 8 343 000 kronor, för det lidande och den skada de lidit under den långa tid detta påstådda jaktbrottsärende har tillåtits pågå.

Men hur är det möjligt att inte ens JK, kan ha bättre ordning och reda i sina kontakter med Karl Hedin och hans bolag? Hur kan JK skriva och distribuera ett beslut som rör så stora belopp och så allvarliga krav, utan att ange vilka parter beslutet berör? Dokumentet känns mera som ett försenat aprilskämt, än som ett giltigt beslut från en statlig myndighet.

För mig som lekman är JK:s märkliga agerande helt omöjligt att förstå, även om man tar i beaktande att ärendets handläggning av myndigheterna hela tiden har kännetecknats av förvirring, felaktigheter och olagligheter. Alltsedan Polismyndighetens Nationella Insatsstyrka (!) sattes in mot den då 69-årige Karl Hedin och några av hans anställda den 26 oktober 2018. Allt motiverat av Polismyndighetens Nationella Operativa Avdelning (Noa:s) ”Artskyddsgrupps” fabricerade och ogrundade påstående om att de samma dag illegalt skulle ha skjutit en varg.

JK väljer att dela upp sitt beslut i två delar:

Den första innebär att Karl Hedin under lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) tillerkänns en ersättning om 31 000 kronor.

Den andra innebär att JK ”avböjer att reglera sökandens skadeståndsanspråk i övrigt”. Detta betyder att Hedins och hans bolags krav om 8 343 000 lämnas utan avseende, med undantag för de 31 000 kronorna till Karl Hedin enligt ovan.

JK säger skriver bland annat om Hedins krav grundade på skadeståndslagen, som JK lite provokativt väljer att kalla ”påståenden”:

Påståendenas art och antal – och med beaktande av karaktären av de skador som sökanden påstår sig ha lidit och den utredning som han kommit in med – gör att skadeståndsanspråket inte lämpar sig för den frivilliga skaderegleringen. Justitiekanslern avböjer därför att reglera sökandens anspråk i den del som grundar sig på skadeståndslagen.

I ett finstilt tillägg till beslutet skriver JK avslutningsvis (med min fetstilsmarkering):

Justitiekanslerns beslut har fattats enligt bestämmelserna om statens frivilliga skadereglering som finns i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Beslutet kan inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet kan väcka talan mot staten i allmän domstol för att få begäran prövad i den ordning som gäller för tvistemål.

Läs även: Hjort: Karl Hedin förtjänar upprättelse

Detta betyder att JK därmed har avslutat handläggningen av Karl Hedins och hans bolag AB Karl Hedins ansökan om skadestånd från staten, med sitt standardmässiga beslut att betala ut 31 000 kronor till Karl Hedin för hans lidande, under den tid han satt felaktigt häktad.

Vill Hedin driva sina övriga skadeståndsanspråk vidare, uppmanas han att stämma staten i allmän domstol. Motpart i en sådan tvist blir intressant nog ”statens advokat” det vill säga samma JK som nu nekade honom och hans bolag den ersättning de begärde. Ett agerande som i normalfallet genom den ekonomiska risk det innebär för klaganden, avhåller de flesta ifrån att gå den vägen.

Att JK skulle förändra sin inställning i en domstolsförhandling är inte särskilt troligt. Men man skulle ändå i så fall, tillsammans med andra myndigheter, bli granskad av en utomstående domstol. Man skulle bli tvingad att svara på Hedins frågor om statens handläggning av ärendet och motivera sin inställning till Hedins och hans bolags krav på ersättning för de skador de har åsamkats.

Något JK tidigare noggrant undvikit att göra, senast i sitt märkligt utformade ”beslut” av den 3 april 2024.

Läs även: Törnvall: Hedinfallet ”ett betydande rättsövergrepp”