Justitiekanslern Mari Heidenborg och hennes myndighet JK, kom den 3 april 2024 med sitt beslut som svar på Karl Hedins utförligt utformade begäran från slutet av januari 2024, om skadestånd om totalt 8 343 000 kronor. Skadeståndskravet handlade dels om ersättning för det lidande Karl Hedin personligen utsattes för, som felaktigt anhållen och häktad, och dels om ersättning under skadeståndslagen, för de skador Hedin anser att han och hans företag har lidit, till följd av myndigheternas och deras tjänstemäns felaktiga och ibland olagliga behandling av honom och hans bolag AB Karl Hedin.

Läs även: Törnvall: Hedinfallet ”ett betydande rättsövergrepp”

JK:s beslut att endast betala ut ett schablonmässigt beräknat mindre skadestånd enligt ”frihetsberövandelagen” till Karl Hedin, jämfördes i en ledarartikel av Dan Korn i denna tidning den 16 april 2024 rubricerad ”Snäll mot brottslingar, sträng mot laglydiga”, med JK:s beslut att tilldela en dömd våldtäktsman 840 000 som ”frivillig skadereglering” för att denne, enligt en bedömning av hans ålder gjord av Högsta domstolen efter ett överklagande, skulle ha suttit för länge i fängelse. Hans ålder vid de grova våldtäkternas förövande menade HD, kunde ha varit lägre än den ålder tingsrätt och hovrätt tidigare hade antagit.

Högsta domstolens bedömning grundades på flera syriska dokument som den dömde företedde vid sitt överklagande. En betydande osäkerhet kring äktheten av dessa dokument ledde till att HD:s bedömning i efterhand ifrågasattes, bland annat i SVT:s program Uppdrag Granskning. JK:s beräkning av skadeståndets storlek ifrågasattes dessutom av flera juridiskt sakkunniga, vilket Dan Korn förtjänstfullt redogjorde för i sin artikel.

Jämförelsen mellan hur JK behandlar en brottsling, dömd för mycket grova och sadistiskt utförda brott, och en felaktigt anklagad, oskyldig och tidigare ostraffad 69-årig företagsledare, är helt halsbrytande och strider mot rättskänslan hos de flesta betraktare. Vilken planet lever denna JK på, undrar jag?

Heidenborg skriver i sitt beslut, beträffande Hedins och hans bolags begäran om skadestånd (ett beslut, som märkligt nog inte nämner några parter eller har någon adressat. Det är endast försett med ett diarienummer och hänvisar i övrigt endast till ”sökanden” utan att ange vem eller vilka dessa är):

1. Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) med 31 000 kr.

(Denna beräkning följer JK:s helt egna schablon, då en oskyldig, senare helt frikänd Karl Hedin satt felaktigt anhållen och häktad, under 31 dygn 2018).

2. Justitiekanslern avböjer att reglera sökandens skadeståndsanspråk i övrigt.

Justitiekanslern skriver vidare, med min fetstilsmarkering:

Påståendenas art och antal – och med beaktande av karaktären av de skador som sökanden påstår sig ha lidit och den utredning som han kommit in med – gör att skadeståndsanspråket inte lämpar sig för den frivilliga skaderegleringen. Justitiekanslern avböjer därför att reglera sökandens anspråk i den del som grundar sig på skadeståndslagen.

”Justitiekanslerns beslut har fattats enligt bestämmelserna om statens frivilliga skadereglering som finns i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Beslutet kan inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet kan väcka talan mot staten i allmän domstol för att få begäran prövad i den ordning som gäller för tvistemål.

Innan JK fattade sitt beslut, skickade myndigheten Hedins skadeståndsbegäran på remiss till Åklagarmyndigheten. Svaret kom den 7 februari 2024, från Nationella åklagaravdelningen, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål med Kammaråklagare Lars Magnusson, som avsändare. Det vill säga just den miljöåklagare som ansvarat för Hedinärendets handläggning under fyra år och vars åtal totalt hade ogillats i en osedvanligt tydligt skriven dom i Västmanlands tingsrätt, den 19 mars 2021 bekräftad av Svea hovrätt den 14 oktober 2022.

Läs även: Törnvall: Farsartat JK-beslut i Hedinhärvan

Svaret från Åklagarmyndigheten till JK, rubricerat: REMISSVAR i ärende om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder lämnades på en förtryckt blankett om fyra A4-sidor, där ett antal rutor hade kryssats i av Magnusson. Under punkten 6. Övriga upplysningar skriver Magnusson: ”Jag är ombedd att enbart yttra mig om ersättningen för lidandet”.

Kammaråklagare Magnusson har således ombetts av någon, troligen hos Åklagarmyndigheten men ändå oklart vem, att i myndighetens svar på JK:s remiss enbart yttra sig om ersättningen för lidandet. Det vill säga om JK:s egen schablon för frivillig skadereglering genom ersättning till Karl Hedin för de 31 dygn, som han satt felaktigt inlåst med restriktioner, på Kronobergshäktet i Stockholm.

Kraven på skadestånd för alla de olagligheter och den mycket märkliga behandling som Hedin och hans bolag tvingades utstå från de tätt samarbetande myndigheterna under fyra års tid, fick Magnusson av lätt insedd anledning inte kommentera, eller ta ställning till.

Det hade sannolikt inneburit alltför stora risker för de ansvariga för detta politiskt färgade rättshaveri, att på det sättet öppna en motsvarighet till den grekiska mytologins ”Pandoras ask”, där allt man tidigare lagt locket på, skulle riskera att åter komma fram i ljuset. Bättre då att begränsa det önskade svaret på remissen, till att kommentera en utbetalning av ett struntbelopp, enligt JK:s egen etablerade schablon, vilket miljöåklagaren samtyckte till.

JK har därefter, styrkt av detta totalt ovidkommande remissvar, avslutat sin handläggning av Karl Hedins och hans bolags AB Karl Hedin ansökan om skadestånd från staten. Sättet det gjordes på gör att jag måste fråga mig om det verkligen är lämpligt för Sveriges rättsväsendes goda rykte, att den viktiga positionen som justitiekansler och ”statens advokat” innehas av Mari Heidenborg?

Hon har som väntat genom sitt beslut och sättet på vilket det handlades, sällat sig till de övriga statliga myndighetsföreträdare som alla konsekvent vägrat ta ansvar för det bedrövliga totalhaveri för rättvisan, som Hedinärendet kom att utgöra. Ett för en rättsstat mycket pinsamt agerande, som i sina många olika egenheter mycket väl kan komma att bli närmare granskat, i en talan mot staten i allmän domstol.

Där blir det betydligt svårare för de personer som blir kallade att vittna under ed att fortsatt undandra sig ansvaret för sina olagligheter och märkliga ställningstaganden. Vilket de konsekvent har gjort, alltsedan sensommaren 2018, när de första olagliga besluten fattades. Att hemligen avlyssna Hedins med fleras kontakter med omvärlden, i ett påstått jaktbrottsärende.

Avlyssningar, vars utskrifter till åklagaren miljöpoliserna själva förvanskade inför häktningen, vilket ledde till att Hedin och en anställd häktades och hölls inlåsta på helt felaktiga grunder, under en månads tid.

Detta är bara ett par av flera olagligheter som förekommit under utredningen av detta sex år långa ärende. Flera sådana kommer sannolikt att redovisas och avhandlas publikt, om Karl Hedin väljer att följa JK:s hänvisning i sitt beslut av den 3 april 2024 och stämma staten.

Något jag idag bedömer, som en trolig utveckling av detta redan idag osannolikt långdragna drama.

Läs även: Korn: Snäll mot brottslingar, sträng mot laglydiga