Rösterna för att subventionera elintensiva tyska företag och till och med ge dem fasta elpriser för längre tidsperioder blir allt högre i den tyska röd-gul-gröna regeringskoalitionen. Eftersom tyska producenter kämpar med högre el- och gaspriser efter att landet tvingades sluta använda rysk gas, har bland andra ekonomiministern Robert Habeck (De gröna) föreslagit att subventionera elpriserna för energiintensiva industrier som stål- eller kemiproducenter.

Läs även: Brinkemo: Att söka kunskap bland klimatkättare och väderalarmister

Avsikten är givetvis att därigenom kunna behålla industriföretag i landet, som annars skulle kunna flytta sin produktion till länder med lägre priser på energi. Habeck, som vill ha ett tillfälligt garanterat elpris på 6 cent/kWh (ca 66 öre) för 80 procent av den elintensiva industrins behov fram till 2030 menar att ”Tyskland måste välja mellan att låna upp mera pengar till subventionerna, eller att inte ha industrin kvar i landet”. Därför är han villig att öka landets skuldsättning. Så hög tid nu att inse konsekvenserna av vad De gröna och SPD ställt till med med sin omställning av energisystemet.

Förbundskansler Olaf Scholz parti (SPD) har diskuterat ett tillfälligt subventionerat elpris om 5 cent/kWh (ca 55 öre) för vissa industrier de kommande fem åren. Man anser inte att landet har råd med ”De grönas” förslag. Notabelt är dock att man även talar om en återstart eller nybyggnad av den i förtid avstängda kärnkraften. Att tanken på ett subventionerat elpris stöter på patrull både inom Tyskland, hos EU:s ansvariga för konkurrenskontroll och hos flera mindre EU-länder står helt klart.

EU:s konkurrenschef Margrethe Vestager har uppmanat till ”stor försiktighet” vid genomförandet av en subvention för elpriser för vissa industrier. Hon har också varnat för att mindre företag kan komma att hamna i en ofördelaktig konkurrenssituation.

Ett bättre alternativ borde vara att genomföra en större sänkning av elskatten, vilket även diskuterats i Sverige, istället för de genomförda elbidragens kritiserade rundgång av pengar. Det skulle dessutom sänka elpriserna för mindre företag och för privata hushåll. Mindre snedvridande för konkurrensen än vad subventioner skulle vara.

Joakim Broman hos Timbros Smedjan skriver om Tysklands tvärnit bland annat att:

Den tyska stagnationen är en varning till Sverige. Den tyska industrin tvärnitar. För första gången på 20 år har Italien högre tillväxt än Tyskland. Det är en extremt stark varningssignal om vikten av ett fungerande energisystem för industrinationer.

Läs även: DEBATT: Tveksam klimatnytta med reduktionsplikten

Stridsropet vi under lång tid fått höra från klimatreligionens apostlar att ”Det är bråttom nu!” har onekligen fått sitt berättigande. Inte som de avsett, att det gäller mantrat att ”Ställa om vår energiproduktion” till en påstått mera hållbar sådan, utan att vakna upp och inse riskerna med att hålla fast vid de utopier som hämtat sin inspiration från ”Muttis” havererade ”Energiewende”. Angela Merkels inflytande på det europeiska ekonomiska loket Tysklands ekonomi och framtidsutsikter har varit helt förödande.

Att svenska riksdagspolitiker och andra beslutsfattare så aningslöst anammade ”Muttis” idéer och gjorde dem till sina, är minst sagt genant. De svenska gröna stålproducenternas omtalade avtal med tysk bilindustri, sannolikt en förutsättning för att alls kunna resonera om en finansiering av de gröna projektplanerna, kan nog te sig mindre säkra nu, med de senaste nyheterna om hur bil- och kemiindustrin ser på sin fortsatta framtid i Tyskland.

Konkurrensen från Kina i Europa och svårigheterna att sälja på den kinesiska hemmamarknaden med alltför höga energipriser för tillverkningen i Tyskland, redan innan höjda priser för ”grönt stål utan kol” har belastat kalkylen, gör nog att flera tyska biltillverkare nu sover sämre på natten. Att väga upp industrins försämrade konkurrenskraft med subventioner kommer bara att kännas bra på kort sikt. Lite som att devalvera sin valuta, i förhållande till övriga marknaden.

Vi som upplevde och minns den S-märkta regeringens sätt, att med en 16-procentig nedskrivning av kronans värde försöka devalvera oss ur vår ekonomiska situation 1982, vet att liknelsen med att ”pissa i byxorna” är mycket träffande, varmt och skönt i början kanske, men sedan….

Därför är det verkligen bråttom nu, att våra förtroendevalda i Sveriges riksdag slutar jaga politiska poäng i energifrågan. I stället måste alla samarbeta för att snarast återupprätta vår av aningslösa politiker förstörda, tidigare av många andra länder avundade, ekonomiska, fossilfria och reglerbara energiförsörjning i vårt exportberoende land. Förnyad eller återstartad kärnkraftsproduktion är det enda för Sverige fungerande alternativet till el producerad med olja, gas eller kol. Våra älvar vill vi ju inte bygga ut ytterligare.

Tysklands förskräckliga exempel med Energiewende har nått vägs ände. Vind- och solkraft klarar inte av att försörja en fungerande industrination. ”Ljuset i tyskarnas tunnel” visade sig tyvärr inte komma från den sökta öppningen på andra sidan, utan från det mot betraktaren framrusande loket.

Tänk om vi nu för en gångs skull kunde ta lärdom av andras misstag innan vi upprepar dem själva.

Läs även: Tysk industri och tillväxt tvärnitar – en varning till Sverige