Facebook noscript imageTörnvall: Vad kostar det att slippa bli åtalad?
Björn Törnvall
Krönikörer
Törnvall: Vad kostar det att slippa bli åtalad?
Gjorde åklagaren upp om att lägga ner en förundersökning för att få Karl Hedin inför skranket? Foto: Pontus Lundahl/Henrik Montgomery/TT (montage)
Gjorde åklagaren upp om att lägga ner en förundersökning för att få Karl Hedin inför skranket? Foto: Pontus Lundahl/Henrik Montgomery/TT (montage)

Hedinhärvan startade med en familjetragedi och en kvinna som misstänktes, på goda grunder, för stämpling till mord på sin man. Och åklagarkammarens förklaring till att lägga ner två förundersökningarna mot henne består mest av märkliga spekulationer. Till saken hör att hon var åklagarens källa i åtalet mot Karl Hedin, skriver Björn Törnvall.

Under mer än fem år har jag, på nära håll följt de många turerna i det mycket omskrivna så kallade Hedinärendet. Ett påstått jaktbrottsärende, som istället snart visade sig vara en hämndaktion mot Karl Hedin, driven av miljöåklagare hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott Rema, med hjälp av deras utredare i Polismyndighetens Nationella Operativa Avdelnings (Noa:s) så kallade Artskyddsgrupp.

Läs även: Karl Hedin om nya rikspolischefen: Gillar inte jägare

Utvecklingen i ärendet har bjudit mig på rikligt med material till ett antal debattartiklar i olika media och till att skriva två böcker, Jakten på Karl Hedin från 2022 och den nyligen i mars 2024 utgivna De ofelbara.

Ett betydande antal fel och i några fall olagligheter, begicks av tjänstemän hos Åklagar- och Polismyndigheterna under den utredning som 25 september 2020 ledde till ett åtal i Västmanlands tingsrätt mot företagsledaren Karl Hedin, med flera.

Åtalet gällde grovt jaktbrott, förberedelse till grovt jaktbrott och medhjälp till detta. Dessutom väcktes talan om företagsbot mot AB Karl Hedin.

Alla åtalade frikändes av Västmanlands tingsrätt 19 mars 2021, som i sin unikt tydliga dom till och med skrev att bevisningen som åklagaren förde fram var av så bristande kvalitet, att de misstänkta inte ens hade behövt försvara sig mot anklagelserna. Efter att en del av domen ändå överklagats, fastställde Svea hovrätt 14 oktober 2022 tingsrättens dom även i denna del.

Tyvärr kan jag konstatera att det ännu finns obesvarade frågor som ständigt återkommer. Den fråga jag tycker skaver mest på rättskänslan är:

Varför ville åklagarkammaren i Västerås, trots övertygande bevisning, inte driva härvans grövsta verkliga brott, åklagarens ”väl insatta och trovärdiga källas” (nedan kallad Källan) stämpling till mord på sin egen man, vidare till ett åtal?

Att Karl Hedin med flera anklagades för att illegalt ha jagat varg var egentligen bara ett sidospår som skymde något helt annat och mycket allvarligare: En familjetragedi innehållande flera grova brott. Det allvarligaste av dem var ett beställt mord, som av hittills okänd anledning inte, enligt min mening, har behandlats korrekt av rättsväsendet. Oviljan hos Åklagarkammaren i Västerås att utreda och lagföra Källans stämpling till mord, (att få någon annan att utföra ett mord) är lika obegriplig som anmärkningsvärd.

Det känns ytterst märkligt att Källans flerfaldiga försök att få någon att döda hennes man, inklusive att hon till slut lyckades hitta en villig mördare som hon betalade för att få mordet utfört, inte behandlades mera seriöst av åklagaren i Västerås.

Uppsåtet hos Källan, kunde inte bortresoneras. Hon tillfrågade minst tre olika potentiella gärningsmän för att få mordet utfört, innan hon fick ett ja på sin förfrågan från den fjärde.

När morduppdraget utan Källans vetskap, av den tilltänkte mördaren förvandlades till en för honom mera lönsam och mindre riskabel grov misshandel av maken, som han följde upp med en grov utpressning av Källan, uttryckte hon sin stora besvikelse över detta och försökte ånyo få det avtalade mordet utfört. Hon erbjöd sig till och med att underlätta för mördaren för att dådet verkligen skulle kunna utföras så som hon hade beställt. Faktum kvarstår, Källan beställde och betalade för att få sin make mördad.

Ett par liknande mycket grova brott, mordet på en oljehandlare utanför Fagersta 2009 och ett misslyckat mordförsök på en känd brottmålsadvokat i Stockholm 2019, där offrens hustrur hade syftet och uppsåtet, att få sina makar dödade, ledde till tio respektive femton års fängelse för beställarna.

Källan ställdes däremot inte till ansvar alls för sin stämpling till mord.

Läs även: Hjort: Karl Hedin förtjänar upprättelse

Förklaringen till åklagarens beslut, att för andra gången lägga ned förundersökningen mot Källan för stämpling till mord, friskrev henne inte från att ha varit aktiv i planeringen av mordet på maken. Istället innehöll den ett resonemang kring sannolikheten av att mordet alls skulle ha utförts och nedvärderade dessutom Källans uppsåt.

Ett lika märkligt, som vågat resonemang av den ansvarige åklagaren. Vad visste han om den lejde mördarens förmåga att utföra det beställda morduppdraget? Och varför resonerade han sig fram till denna slutsats överhuvudtaget?

Kan det ha funnits en överenskommelse mellan åklagarna och Källan? Om att hennes starkt misstänkta medverkan i det polisanmälda misshandelsfallet mot maken från våren 2016, som visade sig vara utförarens egen ändring av avtalet med Källan om mordet på maken, skulle gömmas undan? Detta mot att hon fungerade som polisens och åklagarens ”väl insatta och trovärdiga källa”, i jakten på Karl Hedin?

Om inte, vad kan det ha funnits för annat skäl till åklagarens märkliga beslut?

Köpslående med åklagare och polis för att vinna fördelar vid bestämmandet av påföljden för eget brott, på det sätt vi ofta ser hända i USA via en så kallad plea bargain, är inte tillåtet i Sverige. En möjlighet för domstol att medge strafflindring på grund av uppgifter om annans brott, så kallad utredningsmedverkan, främst syftande till att underlätta utredningen av organiserad brottslighet, har visserligen nyligen införts i Brottsbalken, men saknade relevans i utredningen av Hedinärendet.

Åklagarmyndighetens hemsida säger om åtalseftergift:

Vid vissa mindre förseelser och vid brott som begås av ungdomar under 18 år kan åklagaren frångå sin skyldighet att åtala. Kallas också åtalsunderlåtelse”.

Man skriver också att:

Om ett brott har begåtts och åklagaren anser att bevisningen är tillräcklig mot den misstänkta personen är åklagaren enligt svensk rätt i princip skyldig att åtala.

Om ett köpslående med Källan om myndigheternas ”hjälp” mot en polisanmälan om ett mycket grovt brott ändå har förekommit under utredningen av Hedinärendet, och detta utan att detta oskick uppmärksammades eller beivrades, så riskerar rubrikens provocerande frågeställning – Vad kostar det att slippa bli åtalad? –att dyka upp i fler sammanhang framöver. Givetvis en helt omöjlig företeelse i vårt svenska rättssamhälle, eller hur?

Läs även: Törnvall: Hedinfallet ”ett betydande rättsövergrepp”

Björn Törnvall

Författare och debattör i samhälls-, skogs- och energifrågor