Nevada rapporterar ett högt valdeltagande bland unga, men de unga väljarna har ett problem: I Nevada krävs att den som förtidsröstar signerar valsedeln. Detta är ett sätt att säkerställa att den som röstar verkligen är den han eller hon hävdar. Signaturen kollas sedan mot signaturen som delstaten har i sina register. Om signaturen på valsedeln ser annorlunda ut, så flaggas valsedeln som potentiellt ogiltig.

Problemet är att många unga väljare aldrig lärt sig att skriva med skrivstil, och har därför inga riktiga "signaturer" att tala om. Nästan 14 000 valsedlar riskerar nu att ogiltigförklaras på grund av ogiltiga signaturer! För att sätta saken i perspektiv så skiljde det i förra valet bara drygt 43 000 röster mellan Trump och Biden (som vann Nevada). 

Eftersom unga väljare i högre grad röster på Kamala Harris är det här ett potentiellt dåligt omen för Harris, som kan komma att behöva Nevada i synnerhet om antingen Pennsylvania, Michigan eller Wisconsin röstar på Trump. 

Tidiga rapporter vittnar om högt valdeltagande i Michigan. Ansvarige ministern Jocelyn Benson har meddelat att valdeltagandet kommer att bli rekordhögt om det fortskrider i samma takt under dagen. 

Detta är anmärkningsvärt eftersom valdeltagandet slog rekord 2020, och förväntades falla tillbaka i år. Frågan var vilka väljare som röstade 2020 som inte skulle rösta i år, och svaret i Michigan tycks vara: Få om ens några. 

Generellt brukar ett högt valdeltagande vara ett positivt tecken för Demokraterna, men Republikanerna har det här året satsat mycket mer på att få sina anhängare att förtidsrösta, något som kan ha höjt valdeltagandet bland republikanska väljare.

Var är då kandidaterna idag? Kamala Harris spenderar hela dagen i Pennsylvania. Detta är antagligen ett klokt beslut: Om Donald Trump vinner både Georgia och Pennsylvania, utöver de delstater han vann 2020, så vinner han också presidentvalet. Utan Pennsylvania och dess 20 elektorsröster är Trumps väg tillbaka till Vita Huset visserligen inte på något vis omöjlig, men ändå betydligt snårigare. Harris har med andra ord all anledning att spendera dagen med att mana på anhängarna och försöka vinna över Pennsylvania-väljare som fortfarande är osäkra.

Donald Trump då? Hans schema är mer intensivt: På bara en dag ska han ha fyra valmöten utspridda över tre delstater, nämligen Pennsylvania (två möten), North Carolina och Michigan. North Carolina är den enda delstaten som Trump vann 2020 där det inte är säkert att han kommer att vinna imorgon. Skulle Trump förlora North Carolina och dess 16 elektorsröster imorgon räcker det inte med att vinna Georgia och Pennsylvania, utan Trump måste då vinna ytterligare två delstater (exempelvis Arizona och Michigan) för att återigen få flytta in i Vita Huset.

Valmötet i Michigan är också strategiskt korrekt, särskilt som det spekuleras kring att sviktande valdeltagande bland etniska minoriteter (Michigan har förhållandevis många väljare med arabiskt ursprung) kan göra Harris mer sårbar i delstaten än opinionsmätningarna ger sken av.

Vart befinner sig då vicepresidentkandidaterna idag? Både JD Vance och Tim Walz har spenderat dagen i Wisconsin, en annan delstat som Trump vann med knapp marginal 2016, och förlorade med knapp marginal 2020. I de sex senaste mätningarna från Wisconsin, som alla släppts under de senaste tre dagarna, så leder Trump två, Harris två, och två är oavgjorda. Ingen ledning i någon mätning är statistiskt säkerställd. Med risk för att bli tjatig så tål det att upprepas: Det är så jämnt som det kan bli. 

En viktig fråga under morgondagen kommer vara respektive kampanjs "ground game". Till skillnad från i Sverige så har amerikanska val generellt sett lågt valdeltagande, ofta runt 60 %. En stor del av kampanjernas resurser går åt inte till att övertyga den andra sidans väljare, utan om att få sina egna redan övertygade väljare att faktiskt gå till valurnorna och rösta. Detta gör kampanjerna bland annat genom att skicka ut volontärer på valdagen som knackar dörr i områden där många av deras väljare bor, och det är detta som kallas för "ground game".

Inom Republikanerna varnar många för att Donald Trumps "ground game" är svagt efter att han sedan förra valet lyckats rensa bort många erfarna individer från Republikanernas partiapparat, som han ersatt med sina egna lojalister (varav vissa från hans egen familj). Trump har också outsourcat en del av sitt "ground game" till ingen mindre än Elon Musk och Musks kampanjorganisation. Den senaste veckan har röster höjts som menar att detta var ett stort misstag och att Musk, som inte har någon erfarenhet av politiska kampanjer, inte ser ut att fixa jobbet att få väljarna till valurnorna. Är det bara pessimister och olycksfåglar, eller har Musk - och Trump - tagit sig vatten över huvudet? Om drygt 24 timmar vet vi.

I vanliga fall hade en enskild mätning som stack ut så mycket från övriga avfärdats som en statistisk "outlier". Problemet är att opinionsmätaren är Selzer poll, ett företag baserat i Iowa och som flera val i rad i över ett årtionde prickat rätt i Iowa, även när andra opinionsinstitut fått fel.

Selzer har också i månader noterat en vikande trend i Iowa för Trump, som i deras septembermätning ledde med 4 %, och i juni med hela 18 %. I slutet av juli implementerade Iowa ett nästan totalt förbud mot abort. Om Selzer har rätt, så har abortförbudet sannolikt allvarligt skadat Trump i delstaten.

Iowa är dock bara en delstat, och en ganska liten sådan. Anledningen till att mätningen gett Trumps kampanj skrämselhicka är minst lika mycket på grund av Selzers metodik: I varje USA-val är valdeltagandet ovisst och, med svensk standard, lågt. Till skillnad från andra opinionsmätare så använder sig inte Selzer av särskilt "sofistikerade" metoder för att väga sin data och förutspå vilka väljare som faktiskt kommer att rösta. Selzers metod går i kort sagt bara ut på att fråga den tillfrågade om han eller hon tänker rösta, och sedan lita på att det stämmer. 

Om Selzer har rätt, och de "sofistikerade" opinionsmätningarna fel, så leder detta naturligt nog till frågan vilka andra delstater som opinionsmätningarna överskattar Trump i. Givet hur jämnt valet är, så krävs det inte mycket över- eller underskattning av endera kandidat för att valet ska vara i praktiken avgjort redan tidigt på kvällen.

På tisdag vet vi. 

Med bara lite mer än tre veckor kvar till presidentvalet i USA så framstår Donald Trump allt mer som en favorit. Kamala Harris leder visserligen i nationella mätningar, men henne marginal är mindre än Clintons och Bidens var - och den förstnämnda av dessa förlorade som vi alla vet sedermera valet. 

Trump leder dessutom i viktiga, jämna delstater (så kallade swing states) som Pennsylvania, North Carolina, Georgia, Michigan, Arizona och Nevada. I rättvisans namn bör påpekas att Trumps ledning är mindre än 1 % i samtliga nämnda delstater, men skulle han vinna alla dom, så skulle Harris behöva vinna Texas (!) för att bli vald. Det kommer såklart inte hända. 

Harris-kampanjen har dock ett ess i rockärmen: Abortfrågan. År 1973 blev abort lagligt i USA genom att landets Högsta Domstol beslutade att aborträtten ingick i rätten till privatliv, och att den därmed var grundlagsskyddad. USA hade därefter i nästan 50 år inga egentliga restriktioner på abort, inte ens under den sista halvan av graviditeten (då inte ens vi i Sverige tillåter abort). 

Sommaren 2022 ändrade sig HD, och abortfrågan blev återigen en fråga för delstaterna att bestämma om. Konservativa delstater som Mississippi skyndade sig att i princip totalförbjuda abort, medan liberala delstater som Kalifornien istället skrev in rätten till abort i sina egna delstatskonstitutioner. Andra delstater valde något mitt-emellan. 

I tio delstater ska väljarna nu i samband med presidentvalet också folkomrösta om delstatens abortlagstiftning. Sedan HDs beslut 2022 har stödet för fri abort ökat i USA, och frågan har engagerat inte minst unga och kvinnor. Detta är två väljargrupper som Republikanerna brukar prestera dåligt med.

I mellanårsvalet 2022 överskattade opinionsmätningarna Republikanerna kraftigt, delvis på grund av ökat valdeltagande från abortvänliga väljargrupper. Bland de delstater som nu ska folkomrösta om abort ingår Florida, Nevada och Arizona. Florida med sina 30 elektorsröster röstade på Trump både 2016 och 2020. Skulle Harris vinna Florida blir vägen till seger för Trump oerhört svår. Nevada och Arizona är två delstater Trump förlorade för fyra år sedan, och där han nu leder med en halv procentenhet eller mindre i opinionssnittet. Om opinionsinstituten underskattat valdeltagandet bland progressiva väljare lite grann, så kan det mycket väl räcka för att båda delstater ska tippa över till Harris.

Trump har därför de senaste månaderna på olika sätt försökt distansera sig från partiets mer radikala abortmotståndare. Även om de juridiska argumenten för att aborträtten inte kan sägas vara skyddad av USA:s grundlag faktiskt var starka, så har frågan blivit till en politisk huvudvärk för republikaner som, efter att ha kämpat ett halvt sekel med att riva upp HD:s tidigare prejudikat från 1973, inte riktigt visste vad de ville göra och hur långt de ville gå när de väl fick som de ville.

Donald Trump är i dagsläget svag favorit att vinna den femte november. Om han inte gör det, så kan det mycket väl bero på att Republikanerna felhanterat abortfrågan.

I en tidigare text nämnde jag att Florida i vissa mätningar varit oväntat jämnt. Detta är en delstat Trump vann 2016 och 2020, och som den republikanske guvernören Ron DeSantis (som ställde upp i primärvalet mot Trump) vann med 20 % så sent som i november 2022. Av de 15 distrikt i Florida där invånare beordrats att evakuera så är 14 övervägande republikanska: 2 miljoner republikanska väljare bor i evakuerade distrikt, mot bara 1,2 miljoner demokratiska.

Även om de flesta som evakuerats hinner återvända innan valdagen kommer valdeltagandet att påverkas, dels av uteblivet förtidsröstande under perioden de är borta, och dels av att de när valet äger rum säkert kommer att ha mycket annat att tänka på. I sammanhanget bör nämnas att det för fyra år sedan skilde 370 000 röster mellan Trump och Biden.

Samtidigt bör nämnas att guvernör Ron DeSantis så här långt under katastrofen gjort ett fantastiskt jobb, något som fått många republikaner att fundera på om det inte varit bättre om DeSantis, snarare än Trump, var partiets presidentkandidat. Kanske kan DeSantis insats spilla över och säkerställa Trumps seger i delstaten. Skulle dock Florida mot förmodan rösta på Harris, så vinner Harris nästan helt säkert valet, och då kommer konspirationsteorier att flöda. På tal om konspirationsteorier…

Kan Trump hålla sig borta från konspirationsteorier?

Ett av Donald Trumps sämsta karaktärsdrag är hans förhållande till sanning, och ovilja att verifiera information innan han sprider den vidare. Detta såg vi inte minst under presidentvalsdebatten med Kamala Harris förra månaden, under vilken Trump hävdade att haitiska invandrare i Springfield, Ohio stal hederliga amerikaners husdjur i syfte att äta upp dem. Detta visade sig vara en modern, amerikansk version av den klassiska ”rättan i pizzan”-klintbergaren, och precis lika osann.

Vissa inom Trumps falang har hävdat att orkanen Milton är konstgjord, skapad med hemlig väderteknologi. Marjorie Taylor Greene, kongressens kanske mest entusiastiska Trump-anhängare, har antytt detta. Trump själv har så här långt inte anklagat Joe Biden för att ha skapat en orkan och bussat den på det republikanskt styrda Florida. Skulle Trump falla för frestelsen att börja spekulera om vädermanipulation, precis när väljarna börjat glömma hans fabulerande om kattslukande latinamerikaner, så blir det definitivt till hans nackdel. Trumps största fiende är och förblir han själv.

Får Kamala Harris någon ”photo op”?

Utmärkt katastrofhantering är något som utmärker statsmän över vanliga politiker. George W Bush blev för en kort tid en levande legend bland amerikaner efter hans tal i ruinerna efter World Trade Center den 11 september. Bilden och klippen på Bush med megafonen är ikoniska. Lika ikonisk är bilden av Bush på ett flygplan under orkanen Katrina 2005, som ödelade New Orleans. Istället för att landa och hjälpa till att leda hjälparbetet som efter 11 september, valde Bush att nöja sig med att betrakta förödelsen från ett flygplan. Han hade i själva verket goda skäl, men bilden etsade sig likväl fast, och Bushs popularitet återhämtade sig aldrig.

Kamala Harris hoppas definitivt på att få något ikoniskt ögonblick och foto likt Bushs från 11 september. Problemet är att Harris är vicepresident, inte president, och därför till skillnaden från Biden inte har någon självklar roll i krishanteringen. Hon uppger själv att hon försökt ringa DeSantis för att erbjuda hjälp, men att DeSantis vägrat svara i telefon (DeSantis själv nekar till detta). Förbannelsen med att vara vicepresident är att man är obönhörligt knuten till allt presidenten gör och inte gör, men ofta utan särskilt mycket faktisk makt att påverka besluten.

Att Joe Biden fortfarande är sur över att Kamala Harris och hennes allierade kuppade bort honom i somras gör inte Harris jobb enklare. Samtidigt som Harris attackerade DeSantis för att ha vägrat svara i telefon, så berömde Biden istället DeSantis för en förträfflig katastrofhantering och betonade att kommunikationen dem sinsemellan var alldeles utmärkt. Att detta underminerade Harris behöver knappast sägas.

Ändå är det inte på något sätt kört för Kamala Harris. Om orkanen skulle leda till att försäljare i och runt Florida börjar kräva ockerpriser för förnödenheter som mat, vatten och bränsle, så kan Harris mycket väl gynnas. Harris har byggt en stor del av sin kampanj på att attackera giriga företag som hon menar ligger bakom den höga inflationen som drabbat USA under Bidens tid som president. Ockrare som drar nytta av en naturkatastrof skulle definitivt ge vatten på kvarn för Harris och hennes vänsterpopulism.

En ”photo op” där Harris delar ut förnödenheter till strandsatta evakuerade som inte har råd att köpa skulle garanterat ge henne en boost. Det skulle inte förvåna mig om Harris kampanj planerar något i den stilen redan nu. Visserligen är ockrarna åtminstone just nu lika icke-existerande som Trumps griljerade hundar, men sen när har verkligheten stoppat en desperat presidentvalskampanj?