I ett antal nyligen uppmärksammade intervjuer delar kung Carl XVI Gustaf med sig av sina tankar kring de förändringar av tronföljden som trädde i kraft 1980. Enligt kungen borde successionsordningen, reglerad i grundlagen, ha gällt först från att den formellt inskrivits i svensk lag, och han är kritisk till att hans son prins Carl Philip berövades titeln som kronprins till förmån för den nuvarande kronprinsessan Victoria. Reaktionerna från stora delar av offentligheten har varit att förlöjliga och smutskasta kungen utifrån olika perspektiv – ibland till den milda grad att man propagerar för republikanism. Sveriges kung har fått utstå tillräckligt med förlöjligande och förnedrande retorik i samhällsdebatten de senaste åren. Nu kanske vi kan vända på skutan, mot ett stabilare, monarkistiskt statsskick som respekterar statschefen.

Läs även: Kungen om ändrad tronföljd: ”Orättfärdigt”

Det går inte att förneka att förändringarna i successionsordningen, texten som reglerar den svenska tronföljden, faktiskt var en förbättring. Rimligen bör kungaparets förstfödda barn stå först i kön till tronen för den händelse att monarken abdikerar eller avlider. Jag tror att väldigt få av dem som ställer sig på kungahusets sida i samhällsdebatten förnekar det. Men om värderingar och principer ska komma till tals är det inte ologiskt att ta upp faktumet att lagar inte ska gälla retroaktivt. Lex retro non agit, som den uråldriga romerska maximen dikterar.

För de med kort minne kan man dra paralleller till det nyliga debaclet kring avskaffandet av bonus malus-subventionen på elbilar som regeringen av nationalekonomiska och klimatrealistiska skäl genomförde. När avskaffandet tillkännagavs i början av november och senare trädde i kraft den 8 samma månad höjdes ett hav av kritiska röster från vänster om hur “1 januari 2023” är datumet som står i kategorin “ikraftträdande” i det officiella dokumentet på nya lagar som årligen tas fram. Då ondgjorde sig socialister och vänsterliberaler om hur auktoritärt retroaktiv lagstiftning är. I detta fall missade man att klimatsubventionen var en budgetfråga då stora summor skattepengar innan avsattes för att finansiera elbilsbidragen. Budgeten överlämnades till riksdagen den 8 november 2022.

Men när kungen uttrycker en personlig åsikt om hur nya lagar inte bör frånta eller dela ut positionen som blivande svensk statschef hipp som happ – dessutom när någon redan blivit försedd med den – där går tydligen gränsen för smygrepublikanerna. Det är likafullt ett ofrånkomligt faktum att prins Carl Philip formellt blev utsedd till kronprins som att full kognatisk tronföljd, alltså könsneutral succession, bör vara tumregeln i svensk lagstiftning. Diskussionen är mångsidig och ställer tungt vägande värderingar mot varandra, men som en sann anhängare av rättfärdig pluralism landar jag i att striden inte utkämpas på jämn mark. En lång rad broilers och ledarskribenter har gått över på internettrollens sida och spridit nedsättande budskap om vår monarki.

“Ta det, kungen!” tycktes vara budskapet som motiverade en våg av fotomontage som föreställde Sveriges kung iförd olika typer av huvudbonader föreställande gosedjur, liksom andra dubiösa bilders spridning, på sociala medier för några år sedan. Detta fenomen som ytterst syftar till att förlöjliga faller utan tvekan under Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps definition på antagonistisk informationspåverkan, där svenska staten och dess grundlagars legitimitet undergrävs. Gänget som ägnar sig åt att sprida sådant verkar skribenten Anna Andersson ansluta sig till i och med publiceringen av en kulturartikel (4/1) i Aftonbladet.

I artikeln ber hon även den svenska statschefen att “hålla snattran”. Att nivån på debatten sjunkit så lågt är tyvärr ett tecken i tiden, ett tecken på hur traditionell auktoritet som enbart bidrar till stabilitet och kontinuitet nödvändigtvis måste tryckas till.

Inte bara socialdemokratiska Aftonbladet väljer att publicera denna sorts antiintellektuella informationspåverkan. Borlänge Tidning, med liberal profil, tillåter sig att gå till personangrepp (5/1) mot en annan medlem i kungafamiljen: Prinsessan Sofia, den initialt titulerade kronprinsens fru, beskrivs som högst “icke-aktuell” av vad som antyds vara uppenbara skäl. En annan liberal på Twitter, Simon Napoleon Tell, med bakgrund i ungdomspolitiken, går steget längre och pekar ut hela kung Carl XVI Gustafs existens som en rättslig anomali. Även den svenska grundlagen, där successionsordningen ingår, strider mot alla människors lika värde och religionsfriheten, enligt honom.

Läs även: Altstadt: Meghan och Harry och wokeismens mentala fängelse

Det är klart att kungen blir sorgsen av sådant brutalt och huvudlöst hat mot honom, hans familj och hela den institution han representerar. Han ger bland annat uttryck för de känslorna i ett officiellt brev till offentligheten några dagar efter att hatstormen brusat upp på sociala medier och inom mediaetablissemanget. De som deltar i denna smygrepublikanska hatkampanj med inslag av desinformation borde skämmas för sättet de tvingar Sveriges regent upp mot väggen på detta sätt.

Särskilt Peter Gustavsson på Aftonbladet som offentligt kräver att kungen avgår. Att ifrågasättandet av Sveriges historia, grundlagar och statsskick på detta sätt legitimeras trots den förkrossande majoritet bland befolkningen som stödjer monarkin är ett lågvattenmärke som sent ska glömmas.

Kung Carl XVI Gustaf och kungafamiljen, oavsett tronföljd, är för många svenskar en symbol för svenska statens historiska förankring och för nationell sammanhållning. Han är en politiskt neutral statschef, och således precis som svenska staten bör vara, representant för hela samhället. Ingen talking head-president som får med sig knappt hälften av de röstberättigade. Hans välbehållna politiska neutralitet stoppar honom dock inte från att ha åsikter om sin egen institution – monarkin.

Den hatstorm som nu eskalerar i samhällsdebatten tyder på en respektlöshet mot allehanda auktoriteter i Sverige och riskerar att långsiktigt hota tilliten till staten – en farlig utveckling, minst sagt. För låt oss vara ärliga: den nyligen uppblossade kampanjen mot Sveriges kung grundar sig inte i vad han eller någon annan kunglig har sagt – utan på ett sug bland vissa att riva ned och förstöra allt historiskt, kulturellt och hierarkiskt i landet. Men utan de värdena försvinner Sverige som vi känner det.

Läs även: Lidström: Kungen som garant för ett demokratiskt rättsväsende