Sverige är onekligen som klippt och skuret för ett oslagbart julfirande. Högtiden har givetvis en djup historisk förankring, så långt tillbaka att man rentav inte känner till den definitiva etymologiska roten till ordet “jul”. Men en sak är säker: Vintriga festligheter i Norden har sedan urminnes tider sammanfört folket. Tusentals år av kyligt glänsande snötäcken över mark och trädtoppar gjorde det lika mysigt som nödvändigt att samlas inomhus för en gnutta värmande uppmuntran. Vare sig detta medförde mjöd och offerdjur, vin och dans i kyrkan eller hustomtar och julgranar – den gemensamma mytologin band samman människorna. I modern tid är det en utmaning att uppnå sådan enighet folk emellan, men vi tjänar alla på att dra vårt strå till stacken.

Läs även: Brinkemo: Sorgen över ett Sverige som försvann

När snöflingorna dimper ned i vår del av världen upplyser de oss om att en ny tid är i antågande. Vintertidens kyla och mörker gör det svårare att hålla uppe humöret, men den växande julstämningen håller många under armarna – en tid för lugn, omtanke och tacksamhet har anlänt. Lugn i förhållande till kommande prövningar. Omtanke om våra nära och kära. Tacksamhet för det vi har, och det vi lyckats åstadkomma. Få högtider som julen manar till att ta ett steg tillbaka och anta ett bredare perspektiv.

Vi bjuds en mängd möjligheter att uppskatta julstämningens försonliga stämningar. Lättsamma julvisor, doften av pepparkakor, den hemtrevliga känslan av att sätta på Kalle Ankas Jul – alla inspirerar till att slutligen häva sig upp ur skyttegravarna och bortse från varandras skillnader. För européerna som skickades i döden under första världskriget 1914 hade metaforerna om julens kraft en ytterst bokstavlig betydelse. Dagarna i anslutning till julen det året präglades inte av stridigheter på västfronten. Istället valde engelska, franska, tyska, ryska och österrike-ungerska soldater att broderligt spela fotboll till tonerna av muntra julsånger i en spontan vapenvila.

Världen förtjänar även idag en tillnyktring av det slaget. Kriget är återigen ett faktum på den europeiska kontinenten, såväl som på andra håll på jorden. Krigshets, frustration och polarisering vinner mark. En rätt så väsentlig faktor bakom denna sorgliga utveckling är sannolikt det sätt vi lever på numera, ett levnadssätt som berövar oss gemensamma upplevelser. Fullkomliga främlingar interagerar på sociala medier och tillskriver varandras identitet som källan till upplevda brister. Personanpassning av musik, filmer och informationsflöden leder till ökad fragmentisering, och allt färre har likartade intressen och smak. Världsbilderna skiljer sig dramatiskt.

Läs även: Göranson: Vem i hela världen kan man lita på?

Med annorlunda, ibland oförenliga världsbilder, medföljer försvårad åtkomst till sanningen. Jag märker själv hur otroligt svårt det kan vara att hitta en gemensam grund att utgå ifrån med vissa. Det betyder inte att min eller den andres världsbild nödvändigtvis är fel, utan visar enkom på våra olika upplevelser. Upplevelser som sedan kommit att bygga åsikter och ideologier. Idag, troligtvis i högre grad än förut, blir ett sökande efter en bred konsensus om “sanna” narrativ till ett sökande efter en nål i en höstack. Och det är nästan lika svårt att komma överens om rent fysiska fakta. Således framstår det nästan som tänkbart att vi inom kort befinner oss i en het debatt om något så knäppt som jultomtens existens. För att inte tala om huruvida han egentligen är god eller ej.

Men det som är så fiffigt och lite magiskt med julen är att jultomten inte måste finnas på riktigt för att det hela ska vara legitimt. I Sverige, där julfirandet brukar räknas som en nationell – och därmed inte uteslutande religiös – högtid, handlar det om något viktigare än Jesus helighet eller tomtens godhet. Julen, och de varierande sätten den har firats på genom tiderna, fungerar som ett förenande kitt och en nationell mytologi som binder samman svenskarna i tid och rum.

Lyckligtvis behövs inte total åsiktsmässig konformitet för ett framgångsrikt julfirande. Splittringarna i samhället är något varje land på jorden har fått i uppdrag att läka, och de överbryggas dels genom att föra människor närmare varandra, och dels med vetskapen att vi inte måste hålla med om allt.

Mellanmänsklig respekt och enighet räcker. Detta löfte om självförbättring och försoning förbättrar inte bara tillvaron idag och för framtiden, det är en länk i en oändlig kedja av samförstånd och enighet som kännetecknar den nordiska julen.

Läs även: Biskopens solnedgång och trons mysterium