När européerna anlände till Amerika följde dödliga epidemier i deras fotspår. Med kolonialisterna kom nya sjukdomar som lämnade miljontals döda efter sig. Befolkningen minskade kraftigt och civilisationer kollapsade inte bara till följd av europeiska vapen, utan även under trycket av sjukdomar.

Exakt vilka dessa sjukdomar var är ännu inte klarlagt, men mässling och smittkoppor tros ha varit de viktigaste farsoterna. Men också sjukdomar som till exempel vattkoppor och påssjuka kan ha spelat en viss roll, även om de i dag inte är särskilt farliga.

Läs även: 1769: Den blivande Gustav III immuniseras mot smittkoppor

Eftersom syfilis uppträdde i Europa ungefär samtidigt som Columbus återvände från sin första resa till Amerika har det ofta antagits att också det omvända förhållandet gällde. Det vill säga att nya och dödliga sjukdomar även kom från Amerika till Europa.

På senare år har ny teknologi och nya analysmetoder möjliggjort studier av genetiskt material från gamla ben och tänder. Framför allt har teknologin använts till att studera dna från människor eller våra förhistoriska släktingar. Men, även om det är svårare, så har ett antal studier också undersökt genetiskt material från bakterier och virus.

Denna typ av dna-forskning är ännu bara i sin linda, men har redan fördjupat och skrivit om såväl vår evolutionära historia som Europas förhistoria. Den har även gett nya perspektiv på utvecklingen under historisk tid.

Till exempel så tyder en nyligen publicerad studie av syfilis på att sjukdomen har ett europeiskt ursprung och att den trots allt inte importerades från Amerika. Men ännu är långt ifrån det sista ordet sagt i frågan, och det lär dröja många år och åtskilliga studier innan vi vet med säkerhet vad som hände.

Virus från Afrika identifierat

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften eLife har undersökt förekomsten av virus i tänder från skelett i Mexiko som tros ha begravts i samband med epidemier på 1500- och 1700-talen. Tidigare forskning har visat att tänder är särskilt lämpade för att utvinna genetiskt material från bakterier och virus.

Pulpan på insidan av tänder innehåller nämligen under levnadstiden gott om blodkärl och det är därför möjligt att hitta spår av virus- och bakterieinfektioner som funnits i blodet vid tiden för dödsfallet. Trots detta kommer bara en väldigt liten del av det dna som kan utvinnas ur tänder från eventuella virus. Dessutom är fragment från olika virus svåra att skilja från varandra.

Efter att ha undersökt 26 tandprover fann forskarna spår av virusinfektioner i 17 av dessa. De tolv prover som hade högst andel virus-dna analyserades sedan mer noggrant. För tre individer kunde forskarna identifiera tillräckligt mycket virus-dna för att kunna rekonstruera det så kallade parvovirus B19 som orsakar femte sjukan.

Dessutom lyckades de rekonstruera hepatit B-viruset, som orsakar gulsot, hos ytterligare en individ. Mer detaljerade analyser av parvo- och hepatitvirusen som jämförde dessa med nutida virusvarianter visade att båda troligen härstammade från Afrika.

Analyserna av mänskligt dna från tänderna, liksom andra analyser, visade också att tre av de fyra individerna hade afrikanskt ursprung. Isotopiska analyser av två av dessa individer visade likaså att de troligen växt upp i Västafrika, men att de bodde i Mexiko under åren som föregick döden. Kol 14-datering av kvarlevorna visade slutligen att de troligen levde någon gång på 1500-talet.

Läs även: Ben från Herculaneum visar på könsskillnader i den romerska dieten

Dna-analyserna visade dock att det fjärde och sista skelettet inte hade afrikanskt, utan centralamerikanskt ursprung. Genetiskt tillhörde det Mexikos urbefolkning. Parvoviruset som personen bar på ingick dock i samma afrikanska grupp som parvovirusen hos de två afrikanska individerna.

Även om hepatit B kan orsaka allvarliga leverskador och bli kronisk, så är sjukdomsförloppet för de flesta vuxna som drabbas i dag förhållandevis milt. Det samma gäller i än större utsträckning för parvoviruset, som sällan leder till någon allvarlig sjukdom. Många av oss har faktiskt drabbats av parvoviruset, oftast som barn.

Slavhandeln kan ha bidragit till epidemierna

Därför är det inte heller särskilt troligt att de två identifierade virusen i sig själva orsakat de allvarligaste epidemierna i 1500-talets Amerika. Däremot tror forskarna att de i kombination med andra infektioner eller bristsjukdomar skulle kunna ha orsakat några av de många olika sjukdomar som understundom bidrog till osedvanligt hög dödlighet.

Hepatit B kan bli kronisk och orsaka allvarliga leverskador hos individer som har nedsatt immunförsvar. Och parvoviruset kan bidra till anemi (blodbrist). Om en person redan har dåliga blodvärden, till exempel på grund blod- eller bristsjukdomar, så kan de utan effektiv behandling bli allvarligt sjuka och till och med dö.

Att de identifierade virusen härstammar från Afrika medan de smittade härstammar från Afrika och Centralamerika pekar enligt forskarna på att slavhandeln kan ha haft betydelse för de sjukdomar och epidemier som grasserade i 1500-talets Amerika. Något som tidigare misstänkts.

Det är därför också troligt att de svåra och osanitära förhållanden som slavar levde under, särskilt under den transatlantiska resan, kan ha bidragit till, och förvärrat, smittspridningen.

Läs även: Fynd från Machu Picchu tidigarelägger Inkarikets expansion

Läs även: ”Sex and the city”: Könssjukdomar vanliga i 1770-talets London