Att en riksdagsledamot hör av sig till statliga myndigheter och försöker påverka deras beslut är vardagsmat i den sortens kultur där Jamal El-Haj växte upp. Ett sant mångkulturellt land hade tolererat hans kulturarbete, skriver Luai Ahmed.
Det hände igen. Mångkulturen slog till och kolliderade med den svenska.
Förra året hamnade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj i blåsväder efter att ha deltagit i en palestinsk konferens med Hamas-kopplingar, en konferens Bulletin senare avslöjade att han därtill varit med om att organisera.
Nu har Dokus och Expressens Sofie Löwenmark avslöjat att han även lobbat hos Migrationsverket för att hjälpa en höggradigt konservativ egyptisk imam, Ata Elsayed, att få asyl i Sverige.
I juni 2017 råkade nämligen El-Haj kontakta Migrationsverket för att ge positiv information om imamen, som riksdagsledamöter som bekant har för vana att göra. Han hävdade bland annat att imamen, på något oklart sätt, påverkat Sverige ”positivt” genom sina predikningar.
Ärligt talat, den arabiska delen av min hjärna har svårt att se att det skulle vara något fel med det. Om en riksdagsledamot upptäcker att det pågår felaktigheter i en statlig myndighet så måste denne naturligtvis försöka påverka myndigheten så att den fattar rätt beslut. Det är ett moraliskt ansvar. En plikt.
Med det är den arabiska delen av min hjärna. Den nyetablerade svenska delen i min hjärna säger: ”Vad i helvete? Riksdagsledamöter ska inte kunna försöka påverka statliga myndigheter! Punkt slut!”
Min stackars trasiga och uppdelade hjärna som är svårt sliten av den interna konflikten mellan svenskt och arabiskt tänkande avspeglar i hög grad konflikterna som härjar det mångkulturella svenska samhället.
I Jemen och Palestina, där statliga myndigheter oftast är svårt dysfunktionella och lätta att muta, så ser jag det inte som det minsta anmärkningsvärt om någon med makt försöker påverka myndigheterna att fatta rimligare beslut, ärligt talat.
Vi lever dock i Sverige, inte i Gaza City eller i Sanaa. Dessvärre fattade El-Haj helt fel beslut här.
Löwenmark grävde dock fram en annan berättelse än den om den konstruktive predikanten som El-Haj försåg Migrationsverket med. Elsayed har kopplingar till extremistiska ideologier och organisationer som Muslimska brödraskapet och Hamas.
Elsayed har föreläst i en moské i Skåne med salafistiska predikanter. Han har bland annat uttryckt stöd för rubbade islamiska åsikter som strider mot svensk lag, såsom polygami och kvinnors underordnade roll enligt islamisk lära. Dessa predikningar lär inte vara de enda besvärliga synpunkter som han spridit. Mångkultur är knepigt.
Trots detta tog alltså Jamal El-Haj Elsayed i försvar och hävdade att han gjort ”positiva insatser” för det svenska samhället.
Läs även: Partiet Nyans söker El-Haj: En politisk jordbävning
Vilket innebär att Elsayed stått för positiva insatser för det mångkulturella svenska samhället, där salafister och wahabiter anses befinna sig inom den toleranta och tolererande åsiktskorridoren. Den korridor där det i det ena stadsbiblioteket sitter en Drag Queen och läser sagor för barnen, och några kvarter bort sitter en imam i sin moské och predikar om att bögar enligt klassisk islamisk lära ska marscheras till galgbacken.
Nyckelordet här är mångkultur.
”I Sverige har vi religionsfrihet och yttrandefrihet och mångkultur!”, ropar svensken dag ut och dag in. Även om dessa abstrakt lockande koncept i verkligheten och i politiken krockar med svensk lagstiftning och svenska normer.
Nåja…
När Löwenmark hör av sig till riksdagsledamoten och ifrågasätter hans mångkulturarbete erkänner han att det var felaktigt och att han inte skulle ha försökt påverka ärendet som riksdagsledamot:
Jag inser nu att handläggaren kunde ha uppfattat samtalet som ett sätt att påverka. Med facit i hand var det fel av mig att agera så. Jag var ny i riksdagen. Nu hade jag gjort annorlunda.
Vissa skyller hans agerande på ”brist på insikt”, vad det nu skulle vara, mannen har varit svensk kommunal- och rikspolitiker sedan 2002.
Stackars El-Haj. Åtskilliga svenskar ser honom som en islamistisk infiltratör, andra är arga på honom på grund av ”inkompetens”.
Jag förstår inte. Han är bara en mångkulturarbetare.
Var inte mångkultur det som vi skulle ha i Sverige?
Läs även: Gustavsson: El-Haj och Sveriges balkanisering
