I SVT:s program 30 minuter hävdade Cissi Wallin återigen att kvinnor borde ges rätten hänga ut sina förövare på sociala medier. Hon själv är som bekant dömd villkorligt för grovt förtal 2019, och det pågår för närvarande två rättsprocesser som kan leda till nya fällande domar.

Wallin verkar dock inte helt säker på hur den nya feministiska rättsordningen ska tillämpas. Hon som har ett stort konto med massor av följare skulle inte namnge ”busschauffören Mustafa”, eftersom han varken har makt eller är offentligt uppburen. Men har man bara 200 vänner är det okey att skriva ”Mustafa våldtog mig”, enligt Wallin.

Hon tror inte heller att särskilt många oskyldiga män skulle drabbas då det , enligt forskning, är ”otroligt ovanligt” att kvinnor ljuger.

Så jag antar att för både kända skribenter som för okända busschaufförer avgörs skuldfrågan av storleken på, och reaktionerna från, kvinnans hejarklack i form av styrkekramar, hjärtan, starka känslor och delningar.

Läs även: Fråga Johan: Min son anklagades för sexuella trakasserier

I oktober visar SVT Cissi Wallins och Maria Svelands dokumentär De rättslösa. Vilket just är kärnan i det kontraproduktiva budskap dagens feminister inriktat sig på att sprida: Om du som kvinna är offer för ett sexualbrott, så kommer du också bli ett offer för rättsystemet. Kvinnor är per definition rättslösa på grund av kön, och därför måste de kompenseras med amnesti och en särlagstiftning vad gäller förtal.

I en tidigare krönika i Bulletin refererade jag en Brå-rapport som bland annat undersökte varför inte fler anmälningar leder till åtal. Och den främsta anledningen var att det saknades bevis, följt av kategorierna: utredningen väcker tvivel, sannolikt inte hänt, inte utredningsbart, felaktig anmälan och inte våldtäkt i juridisk mening.

Forskarna konstaterade att om polisen förbättrade sina metoder skulle ändå endast tre procent av anmälningarna gå vidare till åtal.

Läs även: Omar Makram: Feminism eller könsrelativism?

Så om feministerna verkligen brydde sig om brottsoffren skulle de sluta skrämma kvinnor för den patriarkala polisen. Och istället, utifrån Brå-rapportens slutsatser, uppmana alla att anmäla direkt efter övergreppet, berätta för någon så fort som möjligt, och spara alla eventuella bevis. Då ökar sannolikheten för åtal väsentligt, trots patriarkatet.

Men jag misstänker att sådana konkreta analyser av faktiska situationer utgör ett reellt hot mot den heliga könsmaktsordningen – grunden för feministers både relevans och försörjning. Vår värld är som bekant inte könsegalitär. Men feministerna verkar vilja leva i ett parallellsamhälle där de enorma landvinningarna aldrig uppnåtts och grundläggande förändringar aldrig ägt rum. De måste låtsas som om Sverige är ett talibanland à la Gudrun Schymans tal 2001– samma strukturer här som där.

Läs även: Cissi Wallins egoism passar inte i en demokrati

Jag ska i en kommande krönika titta närmare på några av förtalsmålen som faktiskt innebär just vad feministerna påstår – en backlash för metoo. För om man grundar sin politiska övertygelse på orimligheten att kvinnor inte är kapabla att ljuga om sexualbrott så är ju bakslag oundvikliga.

Cissi Wallin och Maria Sveland med flera har gett oss en bild av den sociala uthängningen som utsatta kvinnors enda möjlighet till upprättelse. Diskrepansen mellan feministisk ideologi och skälen som domstolen har angett för att fälla för förtal är dock i några fall svindlande.

Men på den rätta vägen betraktas de oskyldiga offren inte ens som collateral damage då det inte finns några civila i det pågående könskriget.