Hej Johan,

Jag måste passa på att fråga en sak. Jag upplever att jargongen blivit hård mycket längre ner i åldrarna än när jag växte upp. I skolan min son går på förekommer numera både konflikter och trakasserier, och skolan har ett föråldrat sätt att försöka lösa dem och skyller det mesta på killarna. I slutet på terminen kom min son Erik hem från skolan helt förtvivlad. Han och en kompis hade anklagats för “sexuella trakasserier” av två tjejer i klassen (han har precis slutat i 8:an). De hade gått till läraren och hävdat att Erik och hans kompis hade trakasserat dem och kallat dem för “tvättmaskin” vilket tydligen har blivit ett uttryck med sexuell innebörd.

Utan att överhuvudtaget tala med pojkarna om hur de såg på situationen tog mentorn upp det inför hela klassen, betonade hur allvarligt skolan såg på sexuella trakasserier och att det minsann skulle få konsekvenser för de inblandade. Erik säger att alla förstod att anklagelsen riktats mot honom och hans kompis. De kallades upp till rektor som utan att fråga om deras version gav dem en nästan halvtimme lång föreläsning om vad som kan klassas som sexuella trakasserier. Inklusive hur man tittar på det motsatta könet!

Erik var helt förstörd. Men framför allt var han rasande och besviken på skolan. Enligt honom handlade detta om ett tråkigt men helt ömsesidigt “tjafs” som pågått under en längre tid med två tjejer som han och kompisen upplevde som väldigt jobbiga. Enligt honom var det rätt bagatellartat men han erkänner och förstår efter att vi talat om det att han dragits med i en tråkig jargong som man egentligen ska undvika. Exempel på det var när tjejerna på spanskalektionerna satt och viskade spanska könsord till killarna när läraren inte kunde höra.

Läs även: Betyder jämlik skola ”lika dålig skola för alla”?

Enligt Erik är det tjejerna som varit drivande i det här och han upplever att de använt anklagelserna om sexuella trakasserier som ett vapen i deras tjafs. Jag är inte naiv och tror inte att min son är ett helgon, men inget av det han berättar ger mig anledning att inte tro på hans beskrivningar. Erik kan vara en retsticka men han är alltid schysst mot andra människor och reagerar starkt på mobbning av andra. Hans förtvivlan och besvikelse över att ha blivit anklagad på det här sättet skär i mitt modershjärta.

Vi hade ett allvarligt samtal med hans mentor och biträdande rektorer. Jag blev chockad över hur naiva skolan var. Vi upplevde det som att skolan nästan ville hitta inslag av sexuella trakasserier och att man hade uppenbarligen svårt att förstå att tjejerna kunde vara lika goda kålsupare som killarna. Jag upplevde det som att mentorn och rektor ville vara “duktiga” och att de var beredda att offra rättvisan, Erik och hans kompis i processen. Som att de skulle få en belöning.

Det hela har slutat “lagom OK”. Erik och hans kompis har “friats” från anklagelserna och mentorn har insett att tjejerna betett sig minst lika illa som killarna i det här (min uppfattning är dock att de varit långt värre och de som drivit och piskat upp situationen). Erik har fått en ursäkt men jag upplever att hans (och vårt) förtroende för skolan är rubbat. Det är en liten händelse men jag vill faktiskt inte lämna min son till en skola som leds av en människor som jag tycker saknar sunt förnuft. Jag känner inte riktigt att vi tar vårt ansvar som föräldrar då.

Läs även: JO kritiserar skola för pridetvång: Politiskt ställningstagande

Erik bara suckar och höjer på ögonbrynen. Han har förlorat respekten för ledningen på det här området. Jag funderar på om det är rätt att byta skola. Och jag vill verkligen stå på hans sida här utan att få honom att bli en cynisk liten gosse som misstror skolan i onödan.

Tacksam för dina synpunkter.
Vänliga hälsningar

Eva

Hej Eva,

Erik är tyvärr inte den enda som upplever det här. Jag har hört föräldrar, lärare, unga killar, men också tjejer, vittna om sånt här. Jag tycker det börjar bli ett allt vanligare samtalsämne. Och det är bra. Många unga killar känner sig rädda att bli anklagade utan anledning. En rättsosäker miljö är en otrygg miljö. För alla. Oavsett kön.

Jag förstår ditt obehag och dina grubblerier. Och det är paradoxalt nog antagligen det bästa du kan ge Erik. Jag tycker inte att ni skall byta skola för honom (om han inte själv uttrycker att han verkligen, verkligen, verkligen vill det). Det vore att överreagera och riskera att placera honom i en offerposition.

Din uppgift som förälder är inte att göra livet enkelt utan att förbereda honom för verkligheten. Prata med honom om att livet ibland är orättvist och det stora i att stå upp för sanning och rättvisa. Tala om hur grupptryck påverkar honom och andra människor och att han har rätt att kunna ställa krav på vuxna men också att han måste kunna hantera en besvikelse när de fallerar.

Läs även: Altstadt: Snurrigt av feminister om sexbrott och förtal

Tveka inte att beskriva din tolkning och förståelse av vad som pågår så att han har något att ta spjärn emot för att bilda sin egen balanserade uppfattning som inte gör honom till en offerkofta. Om han upplever att hans föräldrar kan förstå vad som pågår utan att ljuga för sig själva blir ni rollmodeller som gör att han kan etablera en inre trygghet och förmåga att stå upp för sig själv och andra. Fortsätt så som du verkar ha gjort. Stå vid hans sida utan att pjåska.

En balanserad och realistisk syn på maskulinitet och feminitet tror jag är den bästa grunden för jämställdhetsarbetet. Jag (och många med mig) är bekymrad över att jämställdhetsarbetet på våra skolor präglas av att vi systematiskt överdriver de negativa aspekterna av maskulinitet på ett sätt som drabbar inte bara pojkar utan hela samhället. Två engelska kollegor, Martin Seager och John Barry, har utvecklat gamma-bias-teorin som om den visar sig stämma (forskning pågår) kan bidra till att förklara varför det blivit så.

Förenklat går den ut på att vi överskattar könsskillnader när det kommer till att män ges privilegier och gör skada medan vi tenderar att underdriva könsskillnader när det kommer till att kvinnor ges privilegier och gör skada. Det gör att när män är offer eller gör goda gärningar tänker vi inte lika lätt i termer av kön som när kvinnor är offer eller göra goda gärningar. Kanske kan gamma-teorin förklara varför Eriks mentor och rektor inledningsvis hade svårt att tänka att tjejerna kanske inte bara var offer utan var lika goda eller värre kålsupare än killarna. En del hävdar ju till och med att det är fult att överhuvudtaget tänka att tjejer också skulle kunna vara oschyssta.

Läs även: Belägg saknas för att destruktiva normer i skolan leder till kvinnomord

Tyvärr vågar de flesta inte tala om vad de ser av rädsla för att anklagas för att vara bakåtsträvare eller emot jämställdhet. Det är viktigt att uppmuntra den majoritet som ser detta att våga tala om det som de upplever. Då kommer det att vända snabbare än vi tror. Det är så det fungerar. Så länge majoriteten är tyst – jag kallar det “tysta havet” – så kommer extrema uppfattningar att dominera och skada jämställdhetsarbetet på det sätt du beskriver.

Den typ av “ideologisk fostran” som rektorn utsatte Erik och hans kompis för är oacceptabel och väcker förstås frågor om hans eller hennes omdöme och förmåga att leda en stor verksamhet. Utan rättssäkerhet är ingen trygg. Var tydliga med hur ni ser på detta. Jag tror att den här typen av “uppfostran” kan ses som ett slags kompensation för en känsla av bristande auktoritet. Skolans personal har fråntagits mycket av den auktoritet som behövs för att bekämpa mobbning och dålig jargong. Och då blir ideologisk uppfostran ett slags protes för den auktoritet som amputerats.

Fint att höra ytterligare en förälder som orkar stå upp för sitt barn när kulturen i de institutioner som finns för våra barn inte fungerar bra. Det är bra att Erik ser att han också gjort fel men att han också sätter gränser och inte tar skit. Jag hoppas och tror att Erik kommer att lära sig av det som hänt och att han blir en del av den lilla grupp som orkar stå emot och inte drunknar i Tysta havet. Utan att han blir en av de där få som står upp för rättvisa och bekämpar den dumhet som förstör så mycket. Inklusive modern äkta jämställdhet mellan killar och tjejer.

Allt gott!

Johan
Johan Grant är fil. dr, leg. psykolog och rådgivare i ledningsfrågor.

Har du en fråga till Johan? Skriv till fragajohan@bulletin.nu.