Är det inte dags för våra politiker att antingen offentligt backa från bluffen om den nära förestående klimatkatastrofen eller att våga gå till val på de drakoniska åtgärder alla förstår är nödvändiga om 2030 verkligen är ödesåret?

Läs även: Oxenstierna: En klimatpolitik vid vägs ände

Jag har tidigare tagit upp att Socialdemokraterna, äntligen frisläppta från sänket Miljöpartiet, lät Strandhäll kommunicera det överglada budskapet att icke uppnådda klimatmål kanske trots allt inte kommer att resultera i Ragnarök? Och i helgen beslutade även Vänsterpartiets kongress att avblåsa undergången. Eller hur ska man annars tolka budskapet att det är okej med koldioxidstinn konsumtion? Vi får åter konsumera kött och charter som om ingen morgondag funnes bara vi röstar på rätt parti.

Vänsterpartiet har alltid, mediebilden till trots, tryckt mindre på individens konsumtion och mer på den gröna strukturella omdaningen. Men inför kongressen blev mer klimatmedvetna medlemmar upprörda över att partistyrelsens förslag till valplattform – publikfriande populistiskt – kallade bilåkande till avlägsen mataffär, charterresor och klädinköp till växande barn för att ”konsumera efter behov”. Det var för mycket av lössläppt ansvarsbefrielse. Så kompromissen i den nu antagna plattformen blev att mer allmänt inringa vad vi, som inte är rika, kan tillåtas konsumera för det som nu benämns ”leva ett bra liv”.

Den statliga myndigheten Naturvårdsverket slår i vart fall fast att vi måste minska vår privata konsumtion av exempelvis kött och resor. Den kommande klimatkatastrofen har genererat oräkneliga artiklar och böcker med uppmaningen att vi bums måste lägga om hela vår livsstil.

Finns det någon som har missat vårt ohållbara konsumerande i relation till den tipping point som hotar 2030, varefter uppvärmningen påstås skena mot vår undergång? Så klimatengagerade har förstås varit kritiskt frågande på sociala medier. Hur ställer sig egentligen Vänsterpartiet till flygandet, privatbilism, överkonsumtion och den önskade nedväxten?

Läs även: DEBATT: Lugn i klimatstormen! Vi behöver sans, balans och tolerans

Svaret är lurigt och oklart. Vanliga människor får tydligen fortsätta välja kött och charter tills partiet genom sin gröna genomgripande omställning avskaffat alternativt fördyrat de felaktiga konsumtionsvalen. Och i den bästa av världar försett oss med alternativ. Vi befrias från individuellt ansvar och istället ska vi luta oss mot att partiet klarar skivan. Man löser på vanligt vänstervis dagens poblem med hänvisning till morgondagens utopi.

Vänsterpartiet slipper således komma med pekpinnar och att uppfattas som predikande puritaner när nu nya grupper ska vinnas. Men är det okej att bara brassa på trots att alla vet att partiet inte kommer att nå maktställning 2022 och en tipping point sägs vänta om åtta år?

Västerpartiets vice ordförande lade ut ledningens linje på sin Facebooksida: Vi ska slippa bli flygskammade. Det är inte creddigare att som vänsterperson ta tåget på semestern än att åka på charter till Sunny Beach.

Det häpnadsväckande påståendet väckte kritiska frågor och i trådsvaren vinglade vice ordföranden om den korrekta kursen. Exemplet kanske handlade om charter ibland, eller charter vart tredje år. Eller om charter till Gran Canaria, som ju inte går att nå med tåg.

Att valet först föll på partystället Sunny Beach var ingen slump med tanke på de nya väljargrupper i bruksorterna partiet vill fånga in. Men jag undrar – är det också okej för den högutbildade medelklassvänstern att ta flyget till Italien för att semestra på Amalfikusten eller bland Toscanas kullar? Är det okej för Greta att flyga nu istället för att tvingas segla över Atlanten, i väntan på Vänsterpartiets gröna samhällsförändring?

Om våra politiker å andra sidan verkligen tror på en tipping point 2030 så finns inget annat att gå till val på än en strikt förbudslinje beträffande nästan all vår vanliga privatkonsumtion. Allt annat är ju hyckleri. Men finns det några verkligt klimatortodoxa kvar förutom i Miljöpartiet?

Det var inte så länge sedan två professorer, den ena är en välkänd vänsterpartist, hävdade att det var legitimt att bryta mot lagen för att förhindra koldioxidutsläpp. Civil olydnad ställdes mot att hela mänskligheten hotas av att bokstavligen ”kokas levande”. Men luften verkar ha gå ur alarmismen, vilket jag hävdade i en tidigare krönika, under klimatmötet i Glasgow.

Jag tippar att det i framtiden kommer handla mycket mer om miljö och betydligt mindre om undergång. Mer klimatsans i form av realistisk anpassning till den eventuella framtida ökningen av jordens medeltemperatur. Och med tanke på att många kända aktivister internationellt blivit kärnkraftsförespråkare, så kommer kanske en sådan omsvängning till slut att ske även i Sverige.

Läs även: Dahlman: Klart vi ska ha gruvor – för klimatets skull

Det ska bli intressant att framöver få se hur politiker, opinionsbildare och krönikörer bär sig åt för att krångla sig ur klimatalarmismen. Min gissning är dock att det blir den gamla vanliga strategin: De kommer att låtsas som det regnar, som om hysterin den heta sommaren 2018 aldrig existerat, som om dagens Miljöpartiet var en konstig parentes och apokalypsen aldrig varit på tapeten.
Nuets pragmatism kommer att bli det normala. Här finns ingenting att se, cirkulera.