Sanningar och fakta är inte samma sak. Sanningar är vad vi av olika skäl är övertygade om, fakta är vad som är vetenskapligt demonstrerbart. Och vetenskapsmän ägnar sig lika mycket som alla andra åt sanningar, även på bekostnad av fakta eller i avsaknad av dem, något som inte minst covidkrisen visat. Vi måste våga ifrågasätta även experter, skriver Anders W. Edwardsson.

Då svenskarna är ett av världens mest kollektivistiska folk är det lätt att få dem att tycka samma sak oberoende av hur rätt eller fel det som sägs är. Det är därför som politisk korrekthet blivit så dominerande i Sverige. Och det säkraste sättet att få Medelsvensson att nicka är att säga att experter tittat på en sak. Ty han har av skolor, medier och myndigheter fått itutat sig att vetenskapliga studier är helt ojäviga processer som leder till bergsäkra resultat. Att ifrågasätta det som kommer efter att nyhetsuppläsaren med allvarlig min sagt ”Ny forskningar visar att…” anses därför vara kätteri.

Även experter är investerade i sina sanningar. Foto: Maja Suslin / TT

Vetenskapsmän ägnar sig lika mycket som alla andra åt sanningar, även på bekostnad av fakta, eller i avsaknad av dem.

Edwardsson: Att våga ifrågasätta expertstyret

Regeringen har genom att sväva på målet om könstillhörighet målat in sig i samma hörn som den förra. Och öppnat för fortsatt normförstörande verksamhet, trots att den ställer till uppenbara problem för såväl kvinnor som den lilla minoritet som lider av könsdysfori på allvar. Vi behöver politiker som klarar av att säga nej och stå kvar i sitt nej, skriver Anders W. Edwardsson.

Att våga säga nej är grundbulten i allt uppfostrande från föräldraskap via chefande till pottränande av hundar. Och än viktigare är att orka stå fast vid svaret. Detta ger barn, anställda och husdjur en känsla för var gränserna går, vad som är rätt och fel. Men inte om man är politiker. Sådana förväntas numera ”lyssna in” vad folk vill ha och säga ja till alla krav som ställs (förutom när det gäller bra saker som skattesänkningar). Att göra annat betraktas som fel oberoende av hur galna och farliga de krav som ställs – och hur små särintressena som kräver dem – än är.

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg-Johansson (KD) – borde våga säga nej? Foto: Lars Schröder/TT

Regeringen har nyligen genom att sväva på målet om könstillhörighet målat in sig i samma hörn som den förra regeringen.

Edwardsson: Transfrågan och kuraget att säga nej

Som politiskt intresserad har jag mängder av idéer om hur Sverige kunde förbättras, men måste jag välja tre så handlar det om att lägga ner public service och i grunden reformera skolan för frihetens och mångfaldens skull, samt att ta itu med konsekvenserna av migrationspolitiken, skriver Anders W. Edwardsson.

Som utlandssvensk får jag ofta frågan när jag planerar att flytta hem till Sverige. Och mitt svar är alltid aldrig, för jag drömde om att bli amerikan redan i tonåren och känner inget behov. En vanlig följdfråga är därför varför jag i så fall fortsätter delta i den svenska samhällsdebatten. Och svaret på detta blir städse att eftersom jag inte bara bodde i Sverige i 40 år, utan alltjämt har vänner och familj där, så anser jag mig äga rätt och skyldighet att dela med mig av synpunkter från livet bortom havet.

Public service borde läggas ner enligt Anders W. Edwardsson. Foto: Holger Ellgaard (CC BY-SA 4.0)

Lägg ner public service och reformera skolan för frihetens och mångfaldens skull och itu med konsekvenserna av migrationspolitiken.

Edwardsson: Tre radikala reformer för ett bättre Sverige

Den mänskliga historien beskriver hur makt, människor och resurser samlats i allt färre politiska entiteter som ett resultat av mänsklig härsklystnad. Efter mer än 200 år av frihetlighet märks effekterna åter i USA, och i den gamla världen där frihetsidealen bara varit historiska blippar i det auktoritära mörkret, söker samtidens alfahannar omvandla EU från frihandelszon till romerskt imperium, skriver Anders W. Edwardsson.

Politiska debatter handlar ofta om detaljer, vilket är naturligt då ämnen som skatter, bidrag och koranbränningar engagerar fler än mer komplexa ämnen. Att diskutera sådana kräver dessutom nivåer av bildning och perspektiv som många moderna politiker och debattörer saknar. Det är därför nyttigt att ibland ta ett par steg ut ur sandlådan, lyfta blicken och – i den sanna meningen av ordet – filosofera över saker och ting. Som varför EU sedan länge utvecklas åt helt fel håll.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talar inför World Economic Forum in Davos i januari i år. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

Ingen har bett EU om insekter i maten, att lägga sig i USA:s yttrandefrihetslagar eller om att sikta på att bli ett nytt romarrike.