Ett antal nyheter på sistone tyder på att Socialdemokraternas syn på rättssäkerhet och demokratiskt stiftade lagar lämnar en del att önska, från kriminell klientelism i Botkyrka till tidigare justitieminister Johanssons synpunkter på åtalet mot hans fru, skriver August von Seth.

Ett antal nyheter har på sistone nått allmänheten rörande socialdemokratiska företrädares benägenhet att kringgå, banalisera och ifrågasätta lagen för att få som de vill. Uppgifterna, varav en redan har blossat upp till en rikstäckande skandal, undergräver Socialdemokraternas trovärdighet som parti – på såväl regional som nationell nivå. I Sveriges kommuner väljer socialdemokratiska politiker att rätt ut ignorera gällande lagstiftning, och i partiledningen betraktas rapporterade systematiska kopplingar till kriminella nätverk som vardagsmat. Med avsättningen av Botkyrkas kommunstyrelseordförande Ebba Östlin som startskott har en rad avslöjanden och anmärkningsvärda uttalanden från S-toppar kommit att ifrågasätta partiets egentliga syn på vad “korrekt rättsförfarande” faktiskt betyder.

Ebba Östling och Morgan Johansson – symptom på problem i Socialdemokraterna. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT / Christine Olsson/TT

Ett antal nyheter på sistone tyder på att Socialdemokraternas syn på rättssäkerhet och demokratiskt stiftade lagar lämnar en del att önska.

von Seth: Socialdemokraterna och rättssäkerheten som rundningsmärke

Sveriges naiva bidragspolitik som låter soffpotatisar och barnafödande hemmafruar åka snålskjuts på arbetande människors bekostnad är inte populär i opinionen. Nu ser politiska förslag äntligen ut att vara på väg för att åtgärda problemet. Under tiden misslyckas de flesta kritiker med att fullt ut förstå vidden av det samhällskritiska budskapet i Ruben Östlunds prisade film, skriver August von Seth.

Häromdagen hade jag nöjet att se Ruben Östlunds Oscarsnominerade film “Triangle of Sadness” på bio. Det går att hylla många av dess aspekter, som det övertygande skådespeleriet och det tekniskt imponerande kameraarbetet, men jag fastnar för de politiska undertonerna, som vanligt. Berättelsen följer besättningen och resenärerna på ett lyxfartyg någonstans i tropiska vatten och utforskar dynamiken mellan de “klasser” som uppstår på båten. Medan vissa åskådare kan känna blind skadeglädje under en av filmens mest kända sekvenser – där lyxyachtens förmögna passagerare blir magsjuka av maten som serveras – är det uppenbart att “Triangle of Sadness” stämmer in med en stor skara svenskars kritiska förhållningssätt till marxistisk klassindelning.

Ruben Östlund firade förra året efter att ”Triangel of sadness” vunnit Guldpalmen i Cannes. Foto: Joel C Ryan/AP/TT

Ett antal recensenter har misslyckats med att förstå vidden av samhällskritiken i Ruben Östlunds prisade film.

von Seth: “Triangle of Sadness” slår hål på marxistiska myter

I spåren av Erdoğandockor, en brinnande koran och utrikesminister Tobias Billströms kommentarer till händelserna har röster höjts för hans avgång. Men alla med minsta begrepp om geopolitisk strategi inser att Billströms hantering måste ses i ljuset av svenska säkerhetspolitiska intressen. Själv tackar jag alla gudar att Natointrädet inte ligger i de Natoambivalenta rödgrönas händer, skriver August von Seth.

Först ut att utsättas för oppositionens skoningslösa drev mot regeringens ministrar var Romina Pourmokhtari. Narrativet som spreds av såväl Twitterprofiler som högt uppsatta oppositionspolitiker var då att Sveriges nya styre ignorerar alla utsläppsmål och att miljöministern var en klimatförrädisk hycklare. Nu, några månader senare, lyser kritiken med sin frånvaro. Oppositionen har inte tystnat det allra minsta – de har bara tillfälligt bytt hatobjekt; näst på tur är nämligen utrikesminister Tobias Billström. Hans uppdrag kan vara ett av de tuffaste en minister haft i modern tid och han förtjänar beröm för den stabiliserande roll han spelat under Natoprocessen – inte personangrepp och försök till sabotage från vänsterhåll, som tidigare hade lovat att sluta upp bakom en svensk Natoansökan.

En Erdoğandocka i gårdagens demonstration mot Nato. Foto: Christine Olsson/TT

Billströms hantering av Erdoğandockor och koranbränning måste ses i ljuset av svenska säkerhetspolitiska intressen.

von Seth: Dumdrevet mot utrikesminister Billström

Nyligen delade kung Carl XVI Gustaf med sig av sina tankar kring 1980 års ändring av successionsordningen och dess retroaktiva effekter, något som fått sociala medier och journalister att gå i taket. De borde begrunda att deras förlöjliganden sargar en grundpelare i det svenska statsskicket och en trygg och neutral institution i en orolig och föränderlig tid, skriver August von Seth.

I ett antal nyligen uppmärksammade intervjuer delar kung Carl XVI Gustaf med sig av sina tankar kring de förändringar av tronföljden som trädde i kraft 1980. Enligt kungen borde successionsordningen, reglerad i grundlagen, ha gällt först från att den formellt inskrivits i svensk lag, och han är kritisk till att hans son prins Carl Philip berövades titeln som kronprins till förmån för den nuvarande kronprinsessan Victoria. Reaktionerna från stora delar av offentligheten har varit att förlöjliga och smutskasta kungen utifrån olika perspektiv – ibland till den milda grad att man propagerar för republikanism. Sveriges kung har fått utstå tillräckligt med förlöjligande och förnedrande retorik i samhällsdebatten de senaste åren. Nu kanske vi kan vända på skutan, mot ett stabilare, monarkistiskt statsskick som respekterar statschefen.

Kungen har utsatts för kritik efter intervjuer. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Kampanjen mot Sveriges kung är en attack på statskicket och på en gemensam och viktig institution i en orolig och föränderlig tid. 