Sverige flaggar vikaren för rödlistning samtidigt som 200 ska skjutas i skyddsjakt. Det är ett exempel på hur svensk viltförvaltning utvecklats från naturvård till jaktpolitik – medan artkrisen fördjupas, skriver Misha Istratov.

Vikaren – Östersjöns minsta och kanske mest utsatta sälart – har flaggats för rödlistning 2025 av SLU Artdatabanken. Samtidigt ska <a href="https://www.naturvardsverket.se/4964af/contentassets/b2df51a2c90e49b8a0147abc33523424/2025-03-27-beslut-skyddsjakt-vikare-2025-2026.pdf">200 vikare skjutas i skyddsjakt</a>. Det är inte ett misstag. Det är symptomatiskt för en svensk viltförvaltning som fjärmat sig från naturvård och närmat sig något annat: jaktpolitik i ny förpackning.

Debattören Misha Istratov och en vikare. Foto: Privat/Wikimedia Commons

”Vi kan inte fortsätta rödlista djur med ena handen – och skjuta dem med den andra”

DEBATT: Sverige skjuter rödlistade djur – mitt i artkrisen

Tvåstatslösningen gällande Israel-Palestina må vara ett vackert ideal. Men just nu är den både orealistisk och potentiellt farlig, skriver Lars Källholm.

Varför sätta tryck på Israel – men inte på Hamas? Och varför jublar så många europeiska ledare över en tvåstatslösning, trots att verkligheten talar emot den?

”Tvåstatslösningen må vara ett vackert ideal. Men just nu?”

DEBATT: Effekten av att erkänna Palestina

När staten och medier i åratal medvetet mörklade konsekvenserna av massinvandringen – från polisens Instruktion 291 till Public service och MSM:s omskrivningar – bröts tilliten mellan folk och makt. Värst av allt: man vill fortfarande inte tala klarspråk om de fulla följderna, skriver Ola Källqvist.

Minns ni Instruktion 291? Det var en intern order inom polisen 2015–2016, som innebar att man inte skulle redovisa signalement på gärningsmän om det riskerade att uppfattas som ”främlingsfientligt”. Svenska folket skulle alltså skyddas – inte från brotten – utan från sanningen.

Instruktion 291 innebar att polisen skulle dölja sanningen om gärningsmannens bakgrund. Foto: Jessica Gow / TT.

Instruktion 291 var bara början • Staten och medierna ljög medvetet om migrationens följder

DEBATT: Lögnen som knäckte tilliten – och sveket som fortfarande pågår

I svenska domstolar döms människor i sexualbrottsmål på bristfälliga grunder. Den tilltalades berättelse beaktas knappt, medan målsägandens version i praktiken upphöjs till sanning. När bevis ersätts av berättelser rubbas den rättsliga balansen – och oskyldiga riskerar att fängslas. Det skriver Nina Hamilton från nätverket Mannaminne.

I sexualbrottsmål ser vi gång på gång hur den tilltalades berättelse knappt beaktas, medan målsägandens version tas som sanning. Åklagaren uppträder inte alltid som den objektiva statens företrädare, utan fungerar ofta som målsägarens advokat.

”I sexualbrottsmål ser vi gång på gång hur den tilltalades berättelse knappt beaktas”