I allt högre utsträckning handlar invandringsfrågan inte längre om utrikesfödda, utan om inrikesfödda. Personer som växt upp och levt hela sina liv här men ändå inte känner någon lojalitet mot Sverige. Detta skriver Jonas Wahlin.

De som invandrat till Sverige de senaste decennierna och deras roll i Sverige måste räknas som den mest avgörande kärnfrågan inom politiken. Invandrarna är många och kommer från hela världen, men beroende på ursprungsland har deras väg in i det svenska samhället gått förvånansvärt enkelt eller inte alls. Vilken roll ska dessa första, 
 andra och nu tredjegenerationens invandrarna spela? Och vad händer när de inte vill spela med? 
 Det har blivit en brännande fråga vars relevans hela tiden ökar, från att inte ha kunnat diskuteras alls till vara nästan det enda som diskuteras. Frågan har en potentiell inverkan på hela politiken, allt ifrån ekonomi, demografi, kriminalitet, och kanske statsskick. Ett land är trots allt summan av de människor som bor där, kultur, sedvänjor och religion formar samhället. Beroende på vem du frågar får du varierade och ofta motstridiga svar. Högern är splittrad och svarar alltifrån att invandrarna utgör ett systemhot på grund av motsatta värderingar om allt ifrån kvinnans frihet till demokrati och religionens roll, till att de kan användas som lågbetald arbetskraft och öka bruttonationalprodukten bara genom att vi blir fler (även om per capita minskar). 
 Vänstern är lika otydliga med att invandringen behövs för att uppfylla ett utopiskt mångfaldsprojekt, att ”olika sorters människor” ska skapa en magisk smältdegel av hudfärger, kulturer och perspektiv som synergistiskt leder till ett bättre Sverige. Utan att förklara hur. 
 Båda har sannolikt fel. Det är inte för oss svenskar att bestämma vad invandrarna ska vara. Nyanlända såväl som senare generationer har egna tankar, drömmar och idéer. De kommer oavsett vad ”vi” vill att, på samma sätt som etniska svenskar, välja på egen hand vilka de ska vara. Sverige är en demokrati med möjligheter för individualism såväl som kollektivism, invandrarna är inte en barbiedocka i politikernas dockhus. 
 För många invandrare går integrationen bra: De utbildar sig, får arbete, köper bostadsrätt, lämnar barnen på förskolan och smälter in i ”svenskheten”. Hårt arbetande medborgare som bidrar och deltar i samhället på samma sätt som etniska svenskar. 
 Bland de utomeuropeiska invandrarna har det gått sämre. Värderingar, synsätt och kultur baserade på klanstrukturer gör sig påminda och skapar hinder i relation till samhällets värderingar, auktoriteter och skolans läroplan. Där känslan av utanförskap är lika skarp som den avgrundsdjupa skillnaden mellan de etniskt segregerade bostadsområden mot de välbärgade villaområden. Det skapar ett förakt och en desperation om att lyckas på vilket sätt som helst, samtidigt som man vägrar livslånga låglönearbeten som föräldrarna har. Den västerländska meritokratin med fokus på individuell framgång skapar ett närmast oöverstigligt hinder som lämnar många unga män och kvinnor utanför de framgångar och möjligheter man upplever att etniska svenskar har. Denna bitterhet är en perfekt grogrund för rekrytering in i kriminella gäng eller religiös extremism. Båda ökar stort nu.

Att man är född i Sverige och har levt hela sitt liv här betyder inte nödvändigtvis att man är svensk. Foto: Erik Nylander/TT

Att misslyckas med att integrera utrikesfödda är ett problem, att misslyckas med att integrera inrikesfödda är en katastrof

DEBATT: Född i Sverige men inte svensk – den riktiga integrationskatastrofen

I Storbritannien befinner sig SVT:s motsvarighet BBC i stor kris. Men alla problem som finns där finns även här i Sverige. Det är dags att göra upp med Public Service, skriver Marcus af Jochnick.

”Källa på det, tack!”

(S)vt är helt opartiskt. Källa: (S)vt. Foto: Christine Olsson/TT

DEBATT: Nej, SVT:s partiskhet är inte ”bara en högerkonspiration”

Israels rätt till självförsvar förnekas rutinmässigt av dess kritiker. Men detta självförsvar är inte nödvändigtvis militärt, utan gäller även information och kommunikation. Detta skriver statsvetaren Axel Otterberg.

Jag skriver detta som försvarare av västerländsk demokrati och Israels rätt till självförsvar. Ofta blir jag anklagad för att sprida ”sionistisk propaganda”, och så kallad ”hasbara”.

”Propaganda = information jag ogillar”. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Israel har en rätt att försvara sig – även mot lögner

DEBATT: Hasbara – Israels självförsvar i informationskriget

Den brittiska motsvarigheten till SVT är i kris, och SVT känner sig hotat. Mycket av kritiken passar lika väl i Sverige som i Storbritannien, eller ännu bättre. Detta skriver Fredrik Svensson.

När BBC nu hamnat i en historisk kris för bristande opartiskhet – efter en internrapport som visade hur man systematiskt vinklat allt från Trumps tal till Gaza-rapporteringen – borde även Sveriges public service ägna sig åt självrannsakan. Men i stället gör SVT det motsatta: man försvarar, relativiserar och förminskar.

BBC verkar föredra Hamas framför Donald Trump. Foto: Kin Cheung / TT

Kommer krisen att sprida sig till Sverige?