Man ska inte skjuta budbäraren. Men även om man gör det så ändras inte verkligheten. Förr eller senare tränger den sig på. Sverige närmar sig den punkten, skriver Sanda Anton Henriksson från SD.

I dagens Sverige tycks demokratin vara hotad varje gång fel människor får inflytande. Samtidigt växer parallellsamhällen, religiös fundamentalism och en allt djupare samhällssplittring fram utan att mötas av samma alarmism från den svenska offentligheten.

Här är allt finfint! Vårt enda problem är alla som klagar! Foto: Divya Agrawal, Unsplash

...arrogansen inför historiska varningssignaler har alltid varit farlig

Debatt: SD – När tolerans blir intolerans

Den svenska sjukvården går på knäna och köerna växer sig allt längre. Ändå finns det ingen realistisk lösning från de etablerade partierna. Nytt blod behövs i riksdagen, skriver Hans Jensevik från Sverige i valsamverkan.

Sju patienter har dött i svenska sjukvårdsköer som lett till Lex Maria-anmälan på grund av det illa fungerande journalsystemet <a href="https://www.svtplay.se/video/8myqJQR/uppdrag-granskning/cosmic-journalkrisen-fran-insidan?video=visa">Cosmic</a> som finns i nästan hela Sverige. Inget folk i världen är mer medvetet om landets problem än svenskarna. Samtidigt stänger många av så snart någon lösningsorienterad person begär ordet. Därmed blir sjukvården valrörelsens skållheta potatis. Det blir bara en tävling om mer av dina skattepengar till ett slukhål!

Vissa svenskar har bokstavligen inte tid att vänta. Foto: Hal Gatewood, Unsplash

Debatt: Sjukvården blir aldrig bättre om vi inte knäcker fyraprocentsspärren

Den svenska rättsstaten är hotad, vilket många jurister nu försöker åtgärda genom uppropet #jutoo. Det bästa exemplet på hur svag rättsstaten blivit är hanteringen av sexualbrottsmål, skriver en mamma från nätverket Mannaminne.

Jag skriver detta som förälder och som medborgare som värnar om rättssäkerheten.

Rättvisan bör skynda långsamt. Foto: Ian dooley, Unsplash

”Fängelse. Stigmatisering. Ett liv som förändras för alltid”

Debatt: #jutoo väcker frågor – hur står det till med rättssäkerheten?

I debatt med Elin Böhlin framstod klart och tydligt skillnaden mellan hennes och Daniel Suhonens människosyn. På den ena sidan stod förmyndarsamhället, på den andra den fria individen. Detta skriver Lars Ört.

I ett avsnitt av programmet Henrik Jönssons 100% <a href="https://www.100.se/program/100percent-debatt/10-moderater-mot-daniel-suhonen">blev den politiska konflikt som så länge präglat Sverige plötsligt väldigt enkel att förstå</a>. Den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen ställdes mot 10 stycken unga från Moderata ungdomsförbundet. När det blev dags för den otroligt duktiga Elin Böhlin räckte det med några minuters diskussion för att blotta två helt olika människosyner. 
 Vänstern talar gärna om rättvisa, men blir märkbart obekväm så fort människor faktiskt får makt över sina egna liv. Suhonens budskap följer den klassiska socialdemokratiska manualen, staten ska ordna fram bostäder, staten ska lösa ekonomin, staten ska kompensera människor med nya stöd och bidrag, ja staten ska fixa allt. Politikerna vet bäst, medborgarna ska mest tacka och ta emot. Finansieringen? Den magiska gruppen som alltid förväntas betala allt, ”de rika”. 
 Problemet är bara att verkligheten hunnit ikapp retoriken. 
 Elin Böhlin gör något som vänstern inte längre är van vid att höra från unga människor, hon försvarar friheten att få behålla sina egna pengar. Hon beskriver hur regeringens skattesänkningar faktiskt märks i vardagen för studenter och unga som jobbar extra vid sidan av studierna. Tusentals kronor som tidigare försvann i skatt kan nu gå till hyran, matkostnader eller sparande. För vanligt folk är det inte ”smulor”. Det är skillnaden mellan att klara sig och att ständigt halka efter. Där någonstans tappar Suhonen initiativet. För vad ska vänstern egentligen svara? Att staten behöver pengarna bättre än den som slitit ihop dem? Att människor inte bör få större ekonomisk frihet därför att beroendet av offentliga system då minskar? 
 Det är nämligen där konfliktlinjen går på riktigt. Inte mellan ”rika och fattiga”, utan mellan självständighet och beroende. 
 Högern utgår från att människor är kapabla att fatta egna beslut om sina liv. Vänstern utgår från att politiker och myndigheter bör styra mer. Därför vill socialdemokratin reglera familjeliv, bostadsmarknad, sparande, energiförbrukning och till och med hur människor transporterar sig. Allting ska korrigeras, styras och formas uppifrån. Den som vill köpa hus ska helst bo i lägenhet. Den som vill köra bil ska skämmas. Den som vill flyga ska beskattas. Den som sparar pengar ska beskattas igen. Och den som protesterar mot utvecklingen får höra att den sker ”för allas bästa”. 
 Men unga människor idag ser något annat. De ser hur skatterna äter upp lönerna samtidigt som tryggheten försämrats under lång tid. De ser hur bidragssystem vuxit medan vanligt arbete straffbeskattats. Och de ser hur vänstern konsekvent reagerar med irritation varje gång människor får lite större frihet från staten. Det är därför Elin Böhlin framstår som betydligt mer framtidsorienterad än Daniel Suhonen. Hon representerar en generation som vill stå på egna ben, inte hållas i handen av politiker. En generation som hellre bygger sitt eget liv än väntar på nästa statliga lösning. 
 Och det är precis den utvecklingen som skrämmer socialdemokratin mest.

Vet verkligen staten bättre än den enskilde hur dennes pengar bäst spenderas? Foto: Johan Jönsson, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Konflikten i Sverige är inte mellan rik och fattig, utan mellan frihet och beroende