För mig är Simele-massakern på assyrierna i augusti 1933 inte bara ett kapitel i historieböckerna. Den är en levande del av min familjs historia.

Min farfar var inte ens ett år gammal när mina släktingar tvingades fly för sina liv undan de brutala förföljelserna och ta sig över gränsen till Syrien. Att han överlevde den desperata flykten var ett mirakel.

I bakgrunden byn Batarshah i norra Irak, som förstördes under massakern. Bild: Privat/Public Domain

Massaker på icke-muslimsk minoritet i Irak 1933 

Debatt: Sverige måste erkänna Simele-massakern

Det mest anmärkningsvärda i den senaste mediala stormen är inte vad som sagts, utan vilka som plötsligt utger sig för att vara väktare av det goda samtalet.

I årtionden har Sverigedemokrater och deras företrädare varit lovligt byte. De har kallats rasister, fascister, nazister och allt däremellan. Historiska paralleller har staplats på varandra, de grövsta epiteten har normaliserats och avhumaniseringen har blivit en del av det politiska samtalet. När måltavlan varit Sverigedemokrater har det ofta betraktats som legitim opinionsbildning snarare än ett problem.

Bild: Poltikerveckan Almedalen/CC BY-SA 2.0/Gustav Fröjdlund/CC BY-SA 4.0

”Samma ord värderas olika beroende på partibok”

Debatt: Dubbelmoralens väktare predikar om tonläge

Jag har aldrig tidigare gått i Pride. Jag tillhör inte själv den minoritet som Pridetåget i första hand handlar om. Ändå bestämde jag mig för att gå i år tillsammans med Judiska församlingen i Stockholm. Beslutet tog flera dagar att fatta.

Sedan den 7 oktober finns ett tydligt före och efter. Jag vet att de flesta judar i Sverige känner igen den känslan. Sådant som tidigare var självklart kräver numera ett övervägande. Man funderar över var man vill synas, vilka symboler man bär och vilka situationer som kan innebära en risk.

”Sedan den 7 oktober finns ett tydligt före och efter”

Debatt: Jag tvekade inför Pride

Att frånvaron av ett svar kan få betydelse för vilken väg den enskilde väljaren inför årets val den 13 september skall ta, är alldeles uppenbart. Undertecknad har till samtliga oppositionspartier via e-mail ställt frågan: ’ Vad tillför religionen Islam en demokrati?”

Efter att ha följt upp frågan med påminnelser svarade till sist, Centerpartiet, men ack så uddlöst och ostrukturerat!. Min korrespondens inom ämnet, en demokratis utrymme för Islam med Centerpartiet, pågick under dagarna tre, inget tydligt svar, bara ett diffust resonemang om att alla i Sverige boende måste respektera vår rättsstat.

Bild: Adli Wahid/Basile Morin/CC BY-SA 4.0

Debattör ställde frågan till oppositionspartier