EU är på väg att ta nästa steg i medlemskapsförhandlingarna med Ukraina och Moldavien. Det är begripligt i skuggan av Rysslands krig. Men samtidigt driver Bryssels utvidgningsentusiaster på för ett större Europa utan att först lösa unionens egna problem, skriver Hugo Hobring.

Om några dagar öppnas dörren i Bryssel och återigen ligger utvidgningen på bordet. Bakom stängda dörrar, mellan presskonferenser och diplomatiska låsningar, förbereds nästa steg i medlemskapsförhandlingarna med Ukraina och Moldavien. Orden är stora. Säkerhet, historia och ansvar. Rysslands krig har ritat om Europas karta, gjort Ukraina till symbolen för motstånd och placerat Moldavien i samma geopolitiska skugga. Det är lätt att förstå varför dörren öppnas. Men mitt i allt detta undviks frågan som borde komma först. Vilket EU är det egentligen som Ukraina och Moldavien ska gå med i?

Hugo Hobring menar att EU måste reformera sig innan unionen expanderar ytterligare. Foto: Privat / Thijs ter Haar, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

EU öppnar dörren för Ukraina och Moldavien – men är unionen redo att ta emot dem?

Debatt: Europa expanderar innan Europa reformerar

SVT ställde in ett redan inspelat program efter ett kompakt vänsterdrev mot högerdebattören Nick Alinia. Men när öppna kommunister gästar public service hörs inga protester. Var går egentligen SVT:s gräns? Det frågar Leif Kullberg.

Senaste veckan har det rått upprorsstämning bland vänsterlutande journalister och tyckare i Sverige. Det mediala drevet utbröt efter avslöjandet att högerdebattören Nick Alinia kontrakterats för SVT:s program IFS (Invandrare för svenskar).

Poddprofilen Julia Frändfors är en av flera som hoppat av SVT-programmet IFS i protest mot Nick Alinias medverkan. Foto: Skärmdump via SVT/YouTube

Drevet mot Nick Alinia avslöjar SVT:s dubbla måttstockar

Debatt: Finns svenska vänsterextremister i SVT:s sinnevärld?

När Skansen nu tvingas stänga upp till 70 procent av sina hus och gårdar är det inte bara en ekonomisk kris – det är resultatet av decennier av kulturpolitiska prioriteringar, skriver Arvid Nikolausson.

I veckan kunde man läsa om att Skansen är på väg att förlora stora delar av sin kulturhistoriska kompetens och tvingas stänga flertalet av sina hus och gårdar. En tråkig utveckling givetvis, men inte en helt oförutsägbar sådan.

Arvid Nikolausson menar att Skansens kris är resultatet av decennier av felaktiga kulturpolitiska prioriteringar. Foto: 

Skansen stänger hus och varslar personal – men problemen är inte nya

Debatt: Skansens kris är ett politiskt misslyckande

Samtycke är viktigt – men har vi börjat beskriva intimitet i så juridiska termer att vi missar hur mänskliga relationer faktiskt fungerar? Det frågar Jennie.

Jag växte upp i ett samhälle där sex var något intimt. Något man gjorde med någon man förhoppningsvis tyckte om. Det var kanske inte direkt hemligt, men det var heller inget man pratade om i detalj. Man berättade inte för sina vänner exakt vad som hänt eller analyserade varje beröring i efterhand.

Mänsklig intimitet är sällan perfekt – och det har den aldrig behövt vara. Foto: Pexels

Vi har slutat se intimitet som ett mänskligt möte – och börjat se det som ett avtal